Simon Beckett

David Hunter flyr från sitt minst sagt usla liv i London till USA där han ska utröna om han fortfarande känner sig manad att se livets baksida – nämligen döden – i vitögat.

Vid sin sida har han Tom Lieberman, en lärare som sedermera blev Davids vän. Han har väl knappt landat på amerikansk mark innan det första bundna och torterade liket hittas. Sedan hittas ett till, och ett till, och ett till. . .

David, Tom och polisen har fått en seriemördare på halsen och nu är goda råd dyra. Bla bla bla.

Jag säger Nej! Nej! och åter Nej! till Simon Beckett och hans böcker. Det enda som gör att jag över huvud taget läste denna bok till slutet är att intrigen är ovanligt spännande för att komma från Becketts penna (eller kanske snarare dator). Om det inte hade varit för ”allt det andra” så hade nog Whispers of the Dead kunnat få åtminstone en fyra. Nu blev det bara två och det beror på följande saker:

1. Beckett är en expert på att överdriva saker: i första boken var det flugor i miljontals, i den andra boken var det eld på mer eller mindre varannan sida, och i den här räckte det inte med att flugorna åter tog en enormt stor plats, nej den här gången var han också tvungen att hitta på en historia där många (läs extremt många) lik skulle få utrymme;
2. Språket är mediokert och gränsar ibland till amatörmässigt. Om jag skulle skriva en bok på engelska så skulle det låta ungefär så här;
3. Han upprepar sig till för******se: t.ex. så vet jag inte hur många gånger jag läste att han (David alltså) tyckte att han var i vägen, att han inte hade någonting med utredningen att göra, att han borde vända sig om och gå därifrån;
4. Beckett skrev inte bara vissa partier med kursiv (!) stil. Han skrev dem dessutom med du-tilltal. Förkastligt, onödigt, extremt långtråkigt… Enda fördelen är att man utan vidare kan hoppa över dem utan att missa det minsta av intrigen.

Nej, Whispers of the Dead är okej, men längre tänker jag inte sträcka mig. Simon Beckett har fått tre chanser och någon fler får han inte. Kommer han ut med en fjärde bok om David Hunter så tänker jag INTE läsa den!… (mer)