C. J. Box

Onda avsikter är långt ifrån lika bra som De samvetslösa men det betyder inte att den inte är läsvärd. Oh nej!

Jack och Melissa McGuane lever i ett lyckligt äktenskap och när de nio månader tidigare adopterade den lilla flickan Angelina blev idyllen fullständig. En dag får Jack ett telefonsamtal från adoptionsfirman som säger att Angelinas pappa aldrig har frånskrivit sig vårdnaden och att han nu vill ha tillbaka sin lilla flicka. Till sin hjälp har han sin far, tillika en av Denvers mäktigaste domare.

De får tre veckor på sig att ta farväl av Angelina och såväl Jack som Melissa tänker använda tiden till att göra allt i sin makt för att få Garrett att skriva på adoptionspapperna. Om nödvändigt med våld.

Det är lätt att känna sympati för makarna McGuane då jag utan vidare kan sätta mig in i hur de måste känna sig när de riskerar att förlora sin lilla flicka. Lika lätt är det att känna avsky för barnets far, en tonårig finnig pojke som trots sitt ointresse för att bli far vägrar att frånsäga sig faderskapet men som ändå lämnar en liten liten öppning för paret genom att köra sitt ”är ni snälla mot mig så kanske jag skriver på till slut” race, vilket han naturligtvis drar till sin spets.

Garretts far använder sin makt och han gör det väl både i domstolen och i kampen om flickan. Snart står det klart att det inte är flickan i sig som han är intresserad av utan hon är bara en bricka i ett långt fasansfullare spel som kommer att få förödande konsekvenser.

Jag tror att alla läsare, åtminstone de som själva är föräldrar, på något sätt kan identifiera sig med intrigen även om ingen av oss (ja, det törs jag lova) skulle gå lika långt som Jack och Melissa i sin kamp för att få behålla sitt barn.

Men i Onda avsikter är det framför allt den intressanta mixen av karaktärer som jag gillar och det är också de som bjuder på den största spänningen i den här boken.… (mer)

Finns det något bättre än att formligen snubbla över en författare som bara är sååå bra?

C.J Box är en amerikansk författare som har skrivit 11 böcker som handlar om viltvårdaren Joe Pickett. Därutöver har han skrivit tre fristående romaner varav jag har läst den som Box vann Edgar Alan Poe Award for Best Novel för 2009: Blue Heaven (De samvetslösa) och det är lätt att förstå varför.

Redan från de första meningarna är man fast i en handling som helt och hållet vägrar släppa taget: ”Om tolvåriga Taylor inte hade bestämt sig för att gå och fiska med sin lillebror William den speciella fredagseftermiddagen i april, under den regniga våren i North Idaho, skulle hon aldrig ha blivit vittne till avrättningen eller sett bödlarna i ögonen. Men hon var arg på sin mamma.”

Inte blir spänningen mindre av att de som utförde mordet är gamla avdankade poliser som övertygar sheriffen om att de är mest lämpade för att leda sökandet efter barnen och att alla samtal, vittnesmål etc ska gå genom dem.

Det är sällan jag sitter och biter mig i naglarna när jag läser en bok. Än mer sällan händer det att jag lägger ifrån mig boken på kvällen/natten, släcker lampan för att redan efter fem minuter börja fundera på hur det ska gå varvid jag tänder lampan igen för att fortsätta läsa ända tills boken är slut.

Platsen för intrigen är perfekt: en något avlägsen liten håla där alla känner alla. Det är långt mellan gårdarna och för att ta sig dit måste jag åka genom ett gytter av grusvägar där vem som helst kan villa bort sig.

Intrigen är utmärkt sammansatt med en del tentakler som rör sig åt diverse olika håll men som ter sig fullständigt logiskt när säcken knyts ihop.

Här finns en perfekt blandning av karaktärer: en del går det inte att låta bli att tycka om medan man inte skulle ha någonting emot att själv vara den som delade ut snytingar till de som har förtjänat det. I den här boken är de faktiskt hela fem till antalet…!

Att grisar äter vad som helst har man ju hört men det här är faktiskt andra gången som jag har förstått att det verkligen även gäller för byten av mer delikat karaktär. Första gången var för övrigt i, om jag nu inte missminner mig, i Mörka domäner av Val McDermid.

Att boken inte räcker riktigt ända fram till ett toppbetyg beror på en ack så liten, men för mig viktig detalj som händer på slutet.

Rekommenderas varmt!!… (mer)