Jonathan Littell

Detta är en mycket detaljerad historia om SS-officeren Max Aues öden och äventyr under andra världkriget. Det känns mycket trovärdigt, och perspektivet - bödelns - känns ny och intressant. Jag gillar verkligen de delar där Aue (genom Littell, såklart) intellektualiserar hemskheterna som skedde i nazismens namn. I jämförelse med "standardbilden" (Schindler's list etc) breddar Littell vyn över barbariet, han demoniserar inte, och det gör det tydligare, otäckare.
Däremot är jag fullkomligt likgiltig över Max Aues privatliv, jag tycker det är lika intressant mad hans homoerotiska och queera (?) incestuösa upplevelser som att räkna sandkorn på en strand. Varför tycker Littell att det är så viktigt? Jag begriper det inte.… (mer)