Stuart MacBride
Författare till Kall som granit
Om författaren
Serier
Verk av Stuart MacBride
Calling Birds 3 exemplar
A Finite Number Of Typewriters 2 exemplar
Daphne McAndrews and the Smack-Head Junkies 2 exemplar
All thats Dead 1 exemplar
The Ballad Of Manky Milne 1 exemplar
DI Steel's Bad Heir Day (Logan MacRae, #6.5) 1 exemplar
Luz mortecina 1 exemplar
Associerade verk
Taggad
Allmänna fakta
- Vedertaget namn
- MacBride, Stuart
- Födelsedag
- 1969-02-27
- Kön
- male
- Nationalitet
- UK
Scotland - Födelseort
- Dumbarton, Scotland, UK
- Bostadsorter
- Dumbarton, Scotland, UK (birth)
Aberdeen, Scotland, UK - Utbildning
- Heriot-Watt University
Westhill Academy - Yrken
- novelist
- Relationer
- MacBride, Fiona (spouse)
- Priser och utmärkelser
- Aberdeen Hall of Heroes (2017)
- Agent
- Philip Patterson (Marjacq Scripts)
Medlemmar
Recensioner
Listor
Priser
Du skulle kanske också gilla
Associerade författare
Statistik
- Verk
- 56
- Även av
- 6
- Medlemmar
- 7,396
- Popularitet
- #3,302
- Betyg
- 3.8
- Recensioner
- 390
- ISBN
- 454
- Språk
- 14
- Favoritmärkt
- 32
I nutid är Ken frigiven och styckmorden tar ny fart vilket upptäcks när delar av en människa hittas i en container i Aberdeens hamn. I sin själ och sitt hjärta känner kommissarie Insch att Ken Wiseman är den skyldige och nu gäller det bara för honom själv, kommissarie Steel samt kriminalinspektör Logan McRae att hitta och gripa honom, binda honom vid brottsplatserna för att sedan se till att han aldrig mer kommer at se dagsljus i frihet igen.
Lätt som en plätt? Icke det! Hetsjakten på Ken ger visserligen resultat men det är långt ifrån det som polisen hade räknat med: Morden trappas upp och efter sig lämnar Slaktaren endast en enorm mängd blod samt ett litet stycke människokött i frysen. Ken drabbas av ett enormt hämndbegär vilket leder honom ut på ett korståg för att rentvå sitt namn och som en del i det kontaktar han BBC för att hävda sin oskuld.
Det här börjar kännas som en vana men innan jag över huvud taget tänker skriva ner en enda tanke om Slakthuset så vill jag varna känsliga läsare: Det här är verkligen ingen bok för dig som inte tål att se/läsa om blod, knivar, köttkvarnar, trånga utrymmen, obduktionsscener (modell värre), slakt (i ordets rätta bemärkelse) samt spyor och allt annat äckligt du kan tänka dig.
Jag antar att jag redan här har förlorat en del läsare men det är bättre att vara ärlig än att slå blå dunster i människor, eller hur?
Först och främst måste jag säga att Stuart MacBrice till min stora glädje har skippat allt, eller i alla fall nästan allt, som innehar världens fulaste färg, nämligen orange. På plussidan finns även de helt sagolika karaktärerna: Insch skulle jag undvika så långt det bara gick, Steel likaså, fast hon är dock den “blidare” av dem båda, och McRae skulle jag kunna tänka mig att ta en fylla med. Dels för att han är värd en drink eller tre med tanke på vilka han tvingas jobba under och dels därför att han verkar vara en hygglig prick som så förtvivlat kämpar för att vara alla till lags utan att få någonting annat än ett blåöga som tack för hjälpen.
I samband med recensionen av Den brustna huden ondgjorde jag mig över han alltid riktade in sig på sårbara kvinnor som alltid blir våldtagna eller mördade och det av ett sällan skådat vansinne som aldrig får sin förklaring. I Slakthuset finns det inget stereotypiskt offer men vansinnet är fortfarande högst närvarande: Även om MacBride ofta bara ger antydningar om vad Slaktaren gör med sina offer så finns där även scener som mer än detaljerat beskriver hur han gör när han “tar ur sina offer som ett djur”. Man får visserligen veta hur mördaren valde ut sina offer, men varför får man fortsätta gissa sig till och det gillar inte jag.
Plussidan tar ut minussidan vilket gör att boken trots allt når upp till ett godkänt betyg.
Långt innan jag läste Slakthuset gav Katarina mig följande cliffhanger: “Om du bestämmer dig för att läsa Slakthuset (Flesh House) tycker jag att du ska vara extra uppmärksam på beskrivningen av karaktärerna. Det kan hända att någon verkar välbekant.”
Och jag kan säga att jag verkligen var, eller försökte i alla fall vara väldigt, uppmärksam på karaktärerna men där fanns ingenting som klingade det minsta bekant?! Katarina upplys mig gärna!… (mer)