Ben Schott

För den som vill ha kuriosa om diverse fritidssysselsättningar torde Ben Schotts Schotts sport- spel och lekblandning vara oundgänglig. Här får man reda på vilka gator som tjurrusningen i Pamplona utspelar sig, en lista över termer i brittisk rävjakt, schackcitat, vilka sporter som ger de tävlande i matcher mellan Oxford och Cambridge rätt att därefter bära en blazer i skolans färg samt var man skall sikta om man spelar puh-pinnar på samma bro som A. A. Milne och Christopher Robin.

Inget, eller mycket lite, av innehållet är alltså nyttigt, nödvändigt, upplysande, oumbärligt eller praktiskt. Däremot är det roligt, bisarrt, underhållande eller tänkvärt; någon gång bara förbryllande (grafiken är ibland helt omöjlig att få någon rätsida på). Naturligtvis ägnas cricketen, detta destillat av excentricitet, mycket uppmärksamhet, och man får bland annat ett uppslag med domarsignaler, en förklaring till vad The Ashes är, en förklaring av olika cricketkast och en notis om ett försök att spela hästcricket. Den brockiska ultra-varianten lyser dock med sin frånvaro, liksom vita mördarroboter. Ej heller får man en annars passande notis om Mornington Crecent, men man får faktiskt en snabbgenomgång av dwyle flunking, som skall spelats vid kung Offas hov i Mercia, och möjligen är den enda sport som haft som nödvändig rekvisita såväl en hink öl som en dragspelare.

Som referensverk är detta naturligtvis väldigt slumpartat, men som underhållning för en eftermiddag är det roande och tämligen harmlöst, så länge man inte tar det på för stort allvar.… (mer)

Schotts originalblandning marknadsförs som vore det en blandning av Guiness rekordbok och En hvar sin egen professor:En samling av allehanda bisarrt vetande, såsom utgångspositioner för spelarna i cricket, falkeneringens hierarki, eller vilket år gävlebocken brunnit. Det gör tyvärr att man blir en smula besviken när de mesta utrymmet tas av mindre originellt material, som svenska flaggdagar, eller listor över nordiska gudar, eller något annat man kan finna i lite mindre originella sammanhang. Det hela blir således en blandning av allt från allmänbildning till obskyra petitesser, och jag förväntade mig och hoppades snarast på att få mest av det senare; en bok som mer visat på den mänskliga fantasins rikedom hade helt enkelt varit roligare.

Vad gäller anmärkningar på mer detaljnivå kan man fälla en nostalgisk tår över Plutos status av planet, skrocka nöjt när man i uppställningen av berömda par ser»katt: Bill & Bull: katt var ordet«, eller förundras över att det tydligen finns en enda plats i England där man kör på rätt sida vägen (Savoy Court i London). Rena fel har jag bara funnit ett: I en lista över platser man kan korsa Themsen på har en extra radbrytning hamnat mellan »London« och »Tower«. Annars verkar det mesta vederhäftigt. För den som tycker om att bita kalendrar så är detta möjligen något att titta närmare på.… (mer)