Ammon Shea
Författare till Reading the OED: One Man, One Year, 21,730 Pages
Om författaren
Ammon Shea is the author of Reading the OED: One Man, One Year, 21,730 Pages, along with Depraved English, Insulting English, and The Phone Book. A dictionary collector, he has worked as a consulting editor of American dictionaries at Oxford University Press. He has also contributed to the "On visa mer Language" column in Sunday's New York Times and has reviewed language books for the New York Times Book Review. He lives in Brooklyn, New York. visa färre
Verk av Ammon Shea
Taggad
Allmänna fakta
- Kön
- male
- Nationalitet
- USA
- Bostadsorter
- New York, New York, USA
- Yrken
- furniture mover
gondolier
street musician - Agent
- Jim Rutman
Medlemmar
Recensioner
Listor
Du skulle kanske också gilla
Associerade författare
Statistik
- Verk
- 4
- Medlemmar
- 1,146
- Popularitet
- #22,410
- Betyg
- 3.7
- Recensioner
- 50
- ISBN
- 27
- Språk
- 1
- Favoritmärkt
- 1
De argument som dessa språket och den allmänna ordningens bevarare anför kläs av, och ofta visar de sig inte bara vara ologiska utan dessutom fel i sak: man kan tycka att det borde räcka med att påpeka att bara för att ett ord betydde en sak när det först användes så betyder det inte detsamma idag, men är man det minsta maliciös (och det är Shea), så blir det naturligtvis extra trevligt när man samtidigt kan påpeka att när »disinterested« och »uninterested« första gången användes så hade de utbytta betydelser mot vad de normalt anges ha idag av mer pedantiskt lagda personer.
Nu håller jag faktiskt ibland med språkpoliserna ibland (i den mån jag nu har en talan i frågor som rör andra språk än modersmålet), i alla fall så långt som att jag i vissa fall försöker använda språket på de sätt de föreskriver (men om jag nu någon gång använt »bokstavligen« som förstärkning hoppas jag att jag må förlåtas), inte i fråga om de tämligen drastiska åtgärder de ofta förespråkar. Shea tycks nästan anse att även argumentet »skriver du sådär kommer språkpoliser att se ned på dig« är tveksamt (vilket det i och för sig draget till sin spets är), och blir väl kanske lite väl glad i förändringar.
Andra skavanker är att i alla fall stycket om Shakespeares språk inte riktigt tycks höra hemma i just den här boken: även om missuppfattningar om hur extremt språkligt innovativ han var äro legio så är det väl snarast Shea som är den som irriterar sig på dem. Han skulle istället gärna fått lägga mer tid på att göra upp med det etymologiska felslutet, men annars är det inget som egentligen saknas. Bad English är en någorlunda trevligt bok att stoppa i händerna på liberalt språkintresserade. Ger man den till en hårdför språkpolis får man hoppas att det är typen som gillar mothugg, för annars vet man inte hur det kommer sluta.… (mer)