Det börjar röra på sig igen. Första halvan är mer av samma. Jaqg fick en känsla av hemtrevlighet. Jag känner igen mig och förstår hur tittare av dagtids-tv-serier känner när de omsluts i trygghetens varma famn. Ur den synvinekln hade boken gärna varit lika tjock som de två före. Samtidigt får jag en otäck känsla av same old same old. Bort bort, otäcka formalistiska deja vu. Böckerna lider onekligen av sin formella struktur som alltid måste följas. ( )