En riktigt stark deckare som skiljer sig mot alla slätstrukna dussindeckare. Val Mcdermid är en av de riktigt starka deckarförfattarna. Bra skriven, riktigt spännande och otäck men också trovärdig. ( )

ag har genom tv-serien Mord i sinnet lärt känna McDermids psykologe Tony Hill och kriminalkommissarie Carol Jordan. Därför gör det inget att Andras plåga är den fjärde boken i raden med ovanstående karaktärer i huvudrollen. Då jag redan ”känner dem” spelar det ingen roll att de ibland tänker tillbaka på saker som redan har hänt, fastän jag kanske inte har sett just det avsnittet på tv. Jag litar till 100 % på dem och de är 100 % trovärdiga i sina respektive roller. Vad mer kan man begära?

Andras plåga är en blodig och fruktansvärd historia som lämpligen ska läsas under brinnande dagsljus om man har tendenser att bli mörkrädd.

En person håller på att ”städa” upp bland hororna på Londons gator. Han låtsas att ha vill köpa deras tjänster, följer med dem till deras krypin och betalar extra för att få binda dem till händer och fötter. Därefter tar ondskan vid och det poliserna hittar tillsammans med offren är ett blodigt, söndertrasat underliv och innandöme. Carol Jordan, Tony Hill & Co får genom rättsläkaren reda på att det har tagit ganska lång tid för offren att dö. Av alla bevis att döma har mördaren lugnt väntat ut offren i deras kamp mot döden.

Det som ställer poliserna helt är att dessa mord påminner om de mord som Derek Tyler, som sitter bakom lås och bom, utförde några år tidigare. Men då han av uppenbara skäl är oskyldig till dessa mord tvingas polisen tänka utanför boxen.

Då mördaren, trots Jordans minutiösa planering, lyckas ta en polis för att sedan försvinna spårlöst tvingas Carol Jordan och Tony Hill att arbeta snabbt. Dessutom finns det en parallellhandling, som inbegriper två unga pojkar som har försvunnit. Carol Jordan måste alltså fördela sin lilla grupp mellan två parallella utredningar. Allt detta medan kollegan kämpar för sitt liv.

Det här är bland det bästa jag har läst på väldigt länge. Mcdermids strategi är att växla perspektiv: ibland är det mördaren som pratar, därefter tar polisen vid för att till sist växla till offret. Eller omvänt. När fokuset förflyttas från huvud- till parallellhandlingen sjunker tempot något, men med det inte sagt att intresset inte bibehålls. Snarare är det så att dessa sidor snabbt måste tillryggaläggas så att man så fort som möjligt får återgå till det som är pudelns kärna: jakten på mördaren.

Läsaren tvingas hela tiden läsa en sida, ett stycke eller till och med ett helt kapitel till innan den kan lägga till ytterligare en bit till pusslet som sakta men säkert får sin rätta skepnad. Innan detta sker förgås man nästan av spänning.

Jag hade stora problem att lägga den här boken ifrån mig och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den. Men vad jag än skulle skriva så skulle det ändå inte göra boken rättvisa. Därför ska jag fatta mig kort: läs den!

Till sist vill jag bara säga att Andras plåga ingår i min Thriller-utmaning som håller på till den 31 augusti. ( )