Insiktsfull bok som får en att både le och gråta! ( )

Det här är på riktigt. Det är en faktabok skriven med en helt underbara prosa. Det är en varm kärleksförklaring av en far till sin dotter berättad med dotterns ord. Arbetarklass, utanförskap, misär och kärlek. Åsa Linderborg berättar om hur hon som barn bodde hos sin ensamstående pappa härdarmästare Leif Andersson. Den berör och är en stor läsupplevelse. För den som var barn på 1970-talet och själv har föräldrar med arbetarklassbakgrund är det många minnen som dyker upp. ( )

Så länge jag kännt till historikern och debattören Åsa Linderborg har jag gillat henne. Jag har hört henne säga så många sanningar som så många andra aktar sig för. Vågar de inte, eller är det bara omodernt att prata om arbetarklass och samhällsstrukturer utifrån ett klassperspektiv? Fler har senare sållat sig till Linderborg, men på nåt sätt känns det som Linderborg gått i täten.
Med det som bakgrund var det med spänning jag gav mig på hennes roman "Mig äger ingen". Och hon fortsätter säga sanningar. För historien om är inte bara (den fantastiska) om den lilla flickan som växer upp med sin alkoholiserade pappa, nej, det är också en berättelse om hårt arbete, drömmen om en rättvisare värld och frustrationen över sin egen litenhet. Jag tyckte jag fick svar på var Linderborgs debattkraft kommer från, och jag är verkligt glad att hon finns och verkar.
Undrar bara om Aftonbladet egentligen är rätt forum för henne? ( )

Åsa Linderborg är en orädd, ständigt aktiv forskare och vänsterdebattör. Radikalismen fick hon med sig hemifrån från sina vänsterradikala föräldrar. När Åsa var fyra år gammal lämnade modern hemmet eftersom hon träffat en ny kärlek. Dottern fick bo kvar hos fadern som dyrkade henne. Denne var en duktig härdare på Metallverken i Västerås, men inte lika bra på att hålla ordning i hemmet. Suparperioder satte också sina spår. Trots detta levde de lyckliga tillsammans många år. Visserligen saknades det sängkläder och Åsas tänder fick lida av bristande tandborstning, men hjälpsamma släktingar stöttade upp. I tonåren valde Åsa så att flytta över till ett mer ordnat liv hos modern. Faderns kärlek har Åsa Linderborg burit med sig genom livet liksom hans radikalism. Till skillnad från honom vågar hon sätta sin personliga trygghet på spel genom att gå hårt ut i den politiska debatten. Uppväxterfarenheterna relateras till den politiska utvecklingen i det omgivande samhället. ( )

Varm skildring av författarens relation till sin alkoholiserade pappa. Möjligen finns i berättelsen en önskan att komma till rätta med en oförlöst relation. Att rättfärdiga eller till slut säga det som aldrig blev sagt under pappans livstid. Skildringen är välskriven och lättläst. Det är även lätt att känna igen sig i olka situationer. Mycket bonus åt lokalpatriotiska västeråsare! ( )