Gorkijparken, centrala Moskva. Vinter, midnatt. En patrullerande milisman upptäcker en upphöjning i snötäcket som visar sig dölja kropparna efter tre döda människor, en kvinna och två män. Milismannen tillkallar sin överordnade, förste utredare Arkadij Renko.
Renko är van vid enkla utredningar. Fylla, slagsmål, dråp. I det här fallet sannolikt tre som delat på en vodkaflaska i ett skyddat hörn av parken, fyllnat till, somnat och frusit ihjäl. Kropparna är lång i Moskva.
Men Arkadij renko inser snabbt att denna utredning kommer att bli annorlunda. Först är det närvaron av KGB-personal som oroar honom. Därefter det faktum att de tre alldeles uppenbart fallit offer för överlagt mord, och att kropparna avsiktligt vanställts för att förhindra identifiering.
Renko är en samvetsgrann polis. Långsamt och metodiskt bedriver han sin utredning, hela tiden med den obehagliga känslan att KGB bevakar varje steg han tar.