Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Laddar... Stridens skönhet och sorg: Första världskriget i 212 korta kapitel (2008)av Peter Englund
Laddar...
Gå med i LibraryThing för att få reda på om du skulle tycka om den här boken. Det finns inga diskussioner på LibraryThing om den här boken. Ett imponerande och välskrivet verk. Första världskriget skildrat ur enskilda människors ögon. För mig blev det för mycket faktadokumentär. Det hoppar för mycket mellan de olika individerna för att den riktiga nerven ska infinna sig för mig. kapitlen är för korta. Dessutom är jag alldeles för okunnig om första världskriget vilket så klart försvårar förståelsen för mig. Det blev helt enkelt lite rörigt och opersonligt. ( ) Hur var det att vara med i första världskriget? Vad tänkte mannen i skyttegraven, eller på alptoppen, eller kvinnan i sjuksköterskeuniformen, eller flickan i klassrummet? Det är vad Peter Englund i Stridens skönhet och sorg försöker återge, i syfte att berätta om ett krig som i mångt och mycket lade ut de spår som nittonhundratalet skulle rusa vidare i. Han gör det genom att följa nitton olika personer när kriget påverkar dem, och i något sällsynt fall, i någon mån påverkas av dem. Detta är nämligen ungefär så långt ifrån klassisk historieskrivning om krig man kan komma: till detta krigs förlopp bidrog förvisso knappast några kungar (däremot möjligen ett par kejsare), och den slitna formeln har därför ändrats något till »överbefälhavare och krig«, men dessa maktens män skymtar bara förbi någon gång som hastigast; en enda person når över kaptens rang, och han är läkare, och således knappast ämnad att påverka någon strids, än mindre krigets, utgång. Förutom att de soldater som skildras typiskt är lägre officerare (de har typiskt överlevt en längre tid, vilket gjort att de vid krigets slut ej längre är meniga. Möjligen kan man även se det utförliga skrivandet som kopplat till det mått av intelligens som krävs för dugliga officerare). Ett flertal av personerna är dessutom kvinnor, för vilka endast en sorts uniform kom på fråga: sjuksköterskans. Två av de som skildras är dessutom helt klart civila. På grund av detta, och Englunds grepp att endast följa dessa personer och bara göra helt korta utvikningar för att ge något som liknar sammanhang, så blir resultatet kanske bara aningen mer sammanhängande och möjligt att överskåda än vad kriget var för de som beskrivs. För de som inte redan har kunskaper som går utöver allmänbildningen så är detta således förmodligen tämligen svårt att penetrera, trots kronologierna i början av varje år– varje kapitel skildrar en dag och vad en eller två personer gjorde under den, men varje år utgör ett större kapitel, men kronologi i början och fototgrafier sist. Även om de personer som beskrivs således inte har speciellt upphöjda positioner så är de å andra sidan utspridda över hela världen: här finns (såklart) brittiska, tyska och franska soldater vid västfronten, liksom en italienska alpjägare, en australisk medlem i ANZAC, en ungersk husar och en rysk sappör, men även en tysk matros på ett slagskepp, ett belgiskt flygaräss, en ambulanschaufför i den serbiska armén, en osmansk kavallerist och en britt i tjänst i Östafrika. Därigenom uppnås att även om man inte får speciellt mycket information om slagen i Frankrike eller Ryssland, så får man istället skildringar av kolonikriget, striderna i mellanöstern och det armeniska folkmordet, saker som annars behandlas aningen styvmoderligt när man utgått från att skildra kriget som politik för med andra medel. Att hitta något att anmärka på är inte helt lätt (jag hittade endast ett litet korrekturfel, imponerande för en bok på över sexhundra sidor), men en sak jag saknar är ett bra index: det är inte helt lätt i början att hålla i sär de olika personerna, och det hade varit bra att kunna gå tillbaka och läsa igenom deras presentationer (och det hade kanske varit kul att vid en omläsning istället följa varje person för sig). Dessutom tenderar vissa av dem att försvinna ut helt tyst (förutom de två som dör i strid); vissa försvinner i många, många månader – ett par i flera år. Ett par extra kapitel för att påminna om deras existens vore inte helt fel. Förutom detta är det hela dock påfallande gediget, Englunds exakt kyliga prosa är för det mesta lätt att umgås med, och de personer han valt att följa bjuder på varierade och intressanta berättelser. För den som vill läsa om ett krig som på många sätt omdanade världen från ett ovant perspektiv är det bara att med varm hand rekommendera detta alster. Englunds historier tar oss till fronten KRIGETS VARDAG Det är lika skrämmande som underhållande när Peter Englund låter oss följa mänskliga öden under första världskriget. Utdrag ur brev, dagböcker och självbiografier låter oss stå axel vid axel med det meningslösa krigets Envar. Boken är ett mästerverk, skriver Mats Gellerfelt.Enligt en av många varianter av hur ett av 1900-talets mest berömda bevingade ord myntades, gick det till så här: Den 3 augusti 1914, dagen innan Storbritannien förklarade Tyskland krig, blickade utrikesministern Lord Grey ut genom fönstret i sitt ämbetsrum. Då slocknade plötsligt en gatlykta och han sade till sin sekreterare: ”Nu släcks lamporna över hela Europa. Vi kommer inte att få se dem tändas igen i vår livstid.” Det var bokstavligt i någon mån, men framför allt symboliskt. När mörkret föll över vår arma planet under nästa världskrig, sjöng Dame Vera Lynn, soldaternas älskling, med litet mer optimism: ”När ljusen tänds igen, över hela vår värld.” Första världskriget håller på något sätt att falla i glömska. Det andra är ju en jättelik bok- och dokumentärfilmsmaskin, medan det skrivs betydligt mindre – om än inte litet – om åren 1914-1918. Kanske är det så, med facit i hand, att första världskriget saknade all form av gloire i denna meningslöshetens meningslöshet i ett krig som ingen längre minns varför det utkämpades. Då skall man ändå komma ihåg, att under sent 60-tal försiggick en veritabel historikerstrid om detta krig, om vems fel det var, om varför det bröt ut och vilka bevekelsegrunder man hade. Var det en nationalism som spårat ur, där till exempel de tyska socialdemokraterna plötsligt blev kejsarens och det militära etablissemangets trognaste drabanter? Eller hade Lenin och de marxistiska historikerna rätt, när de hävdade att det bortom all retorik om Nationen och Fäderneslandet rörde sig om ett ”imperialistiskt omfördelningskrig”, en kamp om marknader, råvarutillgångar, territorier och kolonier? Den striden är sanner ligen ännu inte avgjord. I sitt nya storverk, Stridens skönhet och sorg. Första världs kriget i 212 korta kapitel beger sig Peter Englund till detta världskrig, som verkligen var ett sådant och alls inte bara, som kanske många har fått för sig, utkämpades på den europeiska Västfronten och i skyttegravarnas lera, utan på f lera kontinenter. Det är en mycket englundsk bok, med drag vi känner igen ända sedan den stor artade debuten med ”Poltava. Berättelsen om en armés undergång” (1988), antagligen inspirerad av John Prebbles ”Culloden. De skotska klanernas nederlag” (1961). Det rör sig om en vederhäftig och väldokumenterad historieskrivning, stöpt i en form som närmar sig det skönlitterära berättandet och innehåller mycket av det som kallas mentalitetshistoria, berättelser om den enskilda människans lilla universum, tankevärld, känslor, fruktan och längtan. I den övriga världen är den sortens skildringar betydligt vanligare än här, i själva verket torde Englund vara rätt unik på våra breddgrader. Vi får följa 19 öden under kriget, författaren har läst brev, dagböcker och självbiografier i stor mängd för att verkligen komma dessa människor in på livet. Det är ibland som att läsa en thriller. Det hela börjar med hur den tolvåriga tyska skolflickan Elfriede Kuhr upplever soldaternas avfärd till fronten, under stort jubel och blomsterhyllningar. Den som tidigare har läst om första världskriget vet att detta jubel snart skulle fastna i halsen, även om det en tid var lugnt på Västfronten. Men vi jagar vidare, ty snart är man så gripen av dessa männi skors liv och öde att det är helt nödvändigt, som i just en thriller, att få veta hur det går. Detta är inte en historia om Herrarna och Makten, utan om de ”vanliga” människorna, man kunde kanske säga om dig och mig, om infanteristen, om den kvinnliga chauffören, om sjuksköterskan, om ingenjören, om artilleristen, om kavalleristen, om kirurgen och alla de andra som får allt svårare att förstå meningen med detta krig, oavsett vilken armé utspridd över världen de tillhör. På dem väntar helvetet, och detta helvete i skyttegravarna är väl det som är mest ihågkommet i vår tid, där Herrarna kommenderade sina soldater till anfall för att återta en liten bit förlorad mark. Till vilken nytta? Englund skriver alltså mycket om tankar och känslor, om längtan efter de kära, där det mitt i krigets fasor finns en paradoxal vardag, skildrad med utsökt in fogade detaljer. Men han skriver naturligtvis om helvetet, som det som den blott 21-årige René Artaud upplevde under prestige slaget vid Verdun, om hur han såg massdöden, kände mörkret, förtvivlan och ångesten. Ja, så unga alla var! Alla dessa öden, en generation bortslösas för ingenting och detta ingenting skulle leda fram till nästa vansinne. De olika gestalternas vägar korsas inte, men genom Englunds sätt att berätta får läsaren en känsla av att de alla finns där, samtidigt, människa intill människa, axel vid axel. Det må ha gått många decennier sedan detta krig bröt ut, ändå verkar det som om alla de nedersta, Envar, är de soldater eller sjuksköterskor som befinner sig vid fronterna i vår tids krig. Intet nytt under solen. Englund behärskar sitt material suveränt och ett och annat litet fel må väl smyga sig in i en så omfångsrik text. Jag kan inte hålla med om att Marats mördare Charlotte Corday var ”kontra revolutionär” (en fransk politiker tog hennes namn). Snarare var hon väl en moderat revolutionär, girondist med andra ord? Det rör sig dock om petitesser. Peter Englund har skapat ett mästerverk av berättande historieskrivning, lika märkligt underhållande som skrämmande. Han har sannerligen överträffat sig själv. MATS GELLERFELT
Peter Englund’s intense and bighearted new book, “The Beauty and the Sorrow: An Intimate History of the First World War,” begins with a long dramatis personae of the sort that can make your heart sink. Here is advice for proceeding: Gently excise this page and make it your bookmark. You will be getting to know these people very well in Mr. Englund’s novelistic telling, and this dramatis personae will function as your GPS, a beacon during those few moments when, like one of his men and women, you are confused and bereft in the fog of war. Mr. Englund is a Swedish historian and journalist. He is also the new permanent secretary of the Swedish Academy, which awards the Nobel Prize in Literature. What he has written here is an unusual book, one he describes, not inaccurately, as “a work of anti-history.” It contains few big names, major treaties or famous battles; there are almost no ambassadors, dashing journalists or discussions of tactics and materiel. It’s not so much a book about what happened, he explains, as “a book about what it was like.” It’s about “feelings, impressions, experiences and moods.” KRIGETS VARDAG. Det är lika skrämmande som underhållande när Peter Englund låter oss följa mänskliga öden under första världskriget. Utdrag ur brev, dagböcker och självbiografier låter oss stå axel vid axel med det meningslösa krigets Envar. Boken är ett mästerverk, skriver Mats Gellerfelt. Har som supplementPriserPrestigefyllda urval
I Stridens skönhet och sorg får läsaren följa nitton verkliga men nu okända människor, bland annat en australisk kvinna som körde lastbil åt serbiska armén, en italiensk soldat som hamnade på mentalsjukhus, en fransk ämbetsman som aldrig såg fronten, en tysk skolflicka som växte upp med kriget vid gränsen mot öster och en ungersk kavallerist. Dessa människor upplevde kriget på olika platser och på olika vis, men de förenas av att de alla befann sig långt ned i hierarkierna och att de alla fick sina liv ändrade. Boken bygger på material som de har lämnat efter sig: brev, dagböcker, memoarer. Vart och att av de korta kapitlen utgår ifrån vad en av dessa enskilda människor såg, tänkte eller gjorde en enskild dag, med början i augusti 1914 och slut i november 1918. Detta är inte en bok om första världskrigets strategiska spel utan om kriget som upplevelse och vardag, som berusning och mardröm, som löfte och lögn och som en allt nedbrytande, förändrande kraft. Det är historia, men historia på ett nytt sätt, historia av ett slag du aldrig läst förut. Peter Englund har skapat ett mästerverk av berättande historieskrivning, lika märkligt underhållande som skrämmande. Han har sannerligen överträffat sig själv. Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet [Elib] Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas. |
Pågående diskussionerIngen/ingaPopulära omslag
Google Books — Laddar... GenrerMelvil Decimal System (DDC)940.3History and Geography Europe Europe World War I 1914-1918Klassifikation enligt LCBetygMedelbetyg:
Är det här du? |