engelska (162) italienska (2) spanska (2) tjeckiska (1) svenska (1) polska (1) franska (1) Alla språk (170)
|
Loading... Slaughterhouse-Fiveav Kurt Vonnegut
LibraryThing-rekommendationerMedlemsrekommendationer
Laddar...
kommer ogilla
kommer troligen ogilla
kommer troligen gilla
kommer gilla
kommer älska Anmäl dig till LibraryThing för att få reda på om du skulle tycka om den här boken.  helices | Feb 27, 2008 |   inga recensioner | lägg till en recension
Referenser till detta verk hos externa resurser
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bokbeskrivning |
|
Don't let the ease of reading fool you--Vonnegut's isn't a conventional, or simple, novel. He writes, "There are almost no characters in this story, and almost no dramatic confrontations, because most of the people in it are so sick, and so much the listless playthings of enormous forces. One of the main effects of war, after all, is that people are discouraged from being characters..." Slaughterhouse-Five (taken from the name of the building where the POWs were held) is not only Vonnegut's most powerful book, it is as important as any written since 1945. Like Catch- 22, it fashions the author's experiences in the Second World War into an eloquent and deeply funny plea against butchery in the service of authority. Slaughterhouse-Five boasts the same imagination, humanity, and gleeful appreciation of the absurd found in Vonnegut's other works, but the book's basis in rock-hard, tragic fact gives it a unique poignancy--and humor.
(hämtat från Amazon Fri, 24 Apr 2009 07:58:02 -0400)
Första testrundan har stängts. Gå till Open Shelves Classification-gruppen om du vill veta mer.
Snabblänkar |
| E-böcker | Ljud | Byt |
| 9/255+ |
Vad jag fick var inte alls vad jag hade förväntat: en humoristisk historia i flera plan, med hoppande kronologier.
Men... vad ger oss Vonnegut? En komedi om krigets fasor? En beskrivning av civilbefolkningens sårbarhet under krigsräderna? En sci-fi om en stor livsfråga (där svret blir: "Det spelar ingen roll om du lever eller är död")?
För mig känns det som författaren inte riktigt beskriver hur illa det var, faktiskt. Och jag irritrerar mig på att det ska vara så förbannat klämkäckt, allt, fast det inte alls är det. Är det ett grepp han ansett nödvändigt att ta till för att få ovana läsare att läsa vidare?
Men kanske, om man sätter in "Slakthus 5" i tiden - 1968: bara drygt 20 år efter andra världskrigets slut, mitt under brinnande vietnamkrig - kanske blir det då ändå en tydlig anti-krigsroman.
Det känns trots allt som om Vonnegut bara skrapar på ytan till vad han verkligen upplevt, starkare (tydligare) skildringar finns (och fanns - "På västfronten intet nytt"). (