Jag tror inte Alexander McCall Smiths Damernas detektivbyrå, förtäljande några av Botswanas första kvinnliga privatdetektiv Mma Precious Ramotswes första fall, behöver en närmare introduktion – det är ju en av de där böckerna »alla« har läst utan att det för den sakens skull blivit en massa uppståndelse runt omkring den – inga temaparker med namn som Mma Precious värld eller böcker som avslöjar vad som »egentligen« är »sant«. Nej, på samma sätt som boken själv är uppmärksamheten ganska stillsam. Den är inte oförtjänt, för även om boken tar upp allvarliga teman som våld i äktenskapet och handel med människokroppsdelar som ingredienser i häxkonster, så är det en i grund och botten trevlig bok – en egenskap som väl alls inte är att förakta, men som om den ges som första omdöme ändå kanske inte riktigt är vad författare hoppas på: »›trevlig‹, jaha, inte ›fantastisk‹ eller ens ›bra‹ då?«

Trevlighet kan ju även lätt slå över i det outhärdliga, men så sker inte här; istället för att sitta och injicera heroin tar man sin lilla vita skåpbil och åker till Mr J.L.B. Matekoni och dricker rooibos-te, men samtidigt lurar faror i form av ormar eller krokodiler, eller till och med män med kontakter och tveksam moral. Det trevliga förstärks genom att personer ständigt omnämns med fulla titlar: när det kommer en tre »Mr J.L.B. Matekoni« i samma stycke borde man rygga tillbaka, men det ger istället ett lite gammaldags naivt drag som gör att det blir lite som att läsa en bättre Christie eller en av Conan Doyles mer lyckade noveller. Mma Precious Ramotswe är dock inte alls någon slags övermänsklig logikmaskin, och det är inte direkt för mysterierna man läser. De löses snarast med sunt förnuft och allmänt omdöme, och för det mesta är problemet snarare att lirka med de inblandades känslor än någon direkt fara.

Bland detektivhistorierna är även Mma Precious Ramotswes personliga historia och funderingar över livet insprängda. De senare är väl lite för politiskt korrekta och enkla för att göra annat än att ge lite omväxling, men tack vare den (mycket återhållna) tragiken i den förra så balanseras det hela så att der ibland lite väl barnsliga filosoferandet kan fördras.

Summa: oförarglig bok om en del av världen som annars sällan uppmärksammas, ett hörn av Afrika där saker och ting faktiskt står riktigt bra till. Har man inte för stora anspråk är det en bra bok att tillbringa några timmar i sällskap med. ( )

McCall Smith skapar i "Damernas detektivbyrå" en värld som för de flesta européer känns exotisk. Han gör beskrivningen av Afrika och dess människor trygg och avslappnad, och "brotten" som Mma Ramotswe klarar upp är inte heller direkt bestialiska. Och - se där, ett framgångsrecept! Hemtamt i främmande miljö.

Romanen är mycket lättläst och för stunden intressant, men inte dirkt någon sidvändare. Man blir på gott humör av den, och det är inte illa det. ( )

Första boken om Mma Precious Ramotswe. Boken är läsvärd och den ger en trevlig stunds avkoppling. Språket och tempot är behagligt och lämnar en med mersmak. ( )

Bra, lite förutsägbar dock, inte särskilt spännande men söt, inte ett enda språk eller stavfel! ( )

Härligt mysig bok om en kvinna, hennes uppdrag som detektiv och hennes kärlek till Botswana. ( )