Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Laddar... Stora Emil-bokenav Astrid Lindgren
Laddar...
Gå med i LibraryThing för att få reda på om du skulle tycka om den här boken. Det finns inga diskussioner på LibraryThing om den här boken. inga recensioner | lägg till en recension
Ingår i serienEmil i Lönneberga (Omnibus 1-3) InnehållerNär Emil levde loppan på Hultsfreds slätt av Astrid Lindgren (indirekt)
Emil fra Lønneberg: Emil er en lille vildbasse, der ustandselig finder på skarnsstreger. Det ophidser hans far og bekymrer hans mor, når han f. eks. sidder fast med hovedet i suppeterrinen, hejser lille Ida op i flagstangen og slår til søren på Hørby marked.
Mere om Emil fra Lønneberg: Emil finder på nye skarnstreger. Fanger sin far i en musefælde, falder på hovedet i blåbærsuppen, får sin egen hest gratis, futter fyrværkeri af i borgmesterens bukseben, inviterer fattiglemmerne til julegilde og fanger Kommandusen.
Han er her endnu - Emil fra Lønneberg: Emil laver stadig skarnsstreger, men han kan også være en god dreng, f. eks. da han kysser lærerinden, og da han i en voldsom snestorm alene kører Alfred til lægen. Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas. |
Pågående diskussionerIngen/ingaPopulära omslag
Google Books — Laddar... GenrerMelvil Decimal System (DDC)839.78Literature German literature and literatures of related languages Other Germanic literatures Swedish literature Swedish miscellanyKlassifikation enligt LCBetygMedelbetyg:
|
Stora Emilboken fick jag min första julafton (det gäller att böjas i tid), och trots att det kanske är den mest illa åtgångna boken jag har så har jag som sagt inget minne av att ha läst den. Det innebär naturligtvis inte att innehållet inte sitter där benhårt i hjärnan, efter att ha fått in det både via bok, filmer och kassettband. Men vad gör det? Man läser inte om Emils hyss för att man inte kommer ihåg dem, utan för att bli påminnas: om hur orättvist ilsken Emils pappa kunde vara (trots att de båda egentligen tyckte om varandra), om hur underbart det måste vara att ha en egen häst, mysse och bysse (det slår nog sabel, trumma och häst) eller en vän som Alfred (griseknoar kan dock gott få vara; de tenderar att bli rätt stora). Naturligtvis kan man heller inte annat än att älska en författare som utan att röra en min slänger in en liten, liten referens till Fröding.
Idén med de olika hyssen gör också att det fungerar ovanligt bra för att vara en av Lindgrens mer novellsamlingsartade böcker: berättelserna kan bära sig själva, och även om Lindgrens skicklighet lyfter dem ytterligare så är det inte bara förmågan att lyfta fram känslan av idyllisk barndom som gör att det blir läsvärt. ( )