Fredrik Backman

Ove är en tjurig, åldrande änkeman som känner sig som om världen har kört förbi honom. Själv tycker han mest om att fixa saker, med sina egna händer så att de blir smutsiga -- så som riktiga jobb borde vara. Men utanför ytterdörren befinner sig numera en värld befolkat av invandrare, bög-personer och datorfolk som inte ens verkar kunna fixa en bil längre. Ove saknar sin fru och känner sig utan syfte, och han bestämmer sig för att ta livet av sig. Det får han prova flera gånger, på olika sätt, för i sista ögonblicket finns det alltid någon eller någonting som behöver hans hjälp: en granne som inte kan backa med bilsläp, eller en katt som legat i snön och som behöver tinas och matas.

Jag hade förväntat mig en gullig men svart komedi, men istället blev det helt enkelt en rak feel-good-bok med nya vänner och livsförändringar från oförväntat håll, och sånt hatar jag. Saken blev inte bättre av att Backman använder samma tricks om och om igen: Ove beter sig knarrigt och är tvärs i flera sidor, men sen, i en kort mening, avslöjas det att det faktiskt finns en berättelse bakom det här, eller emotionell trauma, hörni! Usch!

Jag tror jag kanske är för cynisk för den här boken: en sån familjorienterad feel-good berättelse bara gör mig irriterad. Jag kan erkänna att En man som heter Ove är professionellt skriven och kommer säkert att uppskattas av folk som tycker om sånt. Men inget för mig.… (mer)