Bild på författaren.

Giovanni Boccaccio (1313–1375)

Författare till Decamerone

680+ verk 13,915 medlemmar 179 recensioner 23 favoritmärkta
1 diskussion pågår om den här författaren. Titta nu.

Om författaren

Although Giovanni Boccaccio was born in France and raised and educated in Naples, where he wrote his first works under the patronage of the French Angevin ruler, Boccaccio always considered himself a Tuscan, like Petrarch and Dante. After Boccaccio returned to Florence in 1340, he witnessed the visa mer outbreak of the great plague, or Black Death, in 1348. This provided the setting for his most famous work, the vernacular prose masterpiece Il Decamerone (Decameron) (1353). This collection of 100 short stories, told by 10 Florentines who leave plague-infected Florence for the neighboring hill town of Fiesole, is clear evidence of the beginning of the Renaissance in Italy. The highly finished work exerted a tremendous influence on Chaucer, Shakespeare, Dryden, Keats, and Tennyson even as it established itself as the great classic of Italian fictional prose. Although Chaucer did not mention Boccaccio's name, his Canterbury Tales are clearly modeled on the Decameron. Boccaccio's other important works are a short life of Dante and commentaries on the Divine Comedy; Filocolo (1340) a prose romance; Filostrato (1335), a poem on Troilus and Cressida; and Theseus (1340-41), a poem dealing with the story of Theseus, Palamon, and Arcite. Boccassio's only attempt at writing an epic was a work that Chaucer rendered as his "Knight's Tale." Boccaccio's last work written in Italian was the gloomy, cautionary tale titled The Corbaccio (1355). The Nymph Song (1346), as a counterpiece for the Decameron, demonstrates that it is possible to read the Decameron as an allegory, with the plague representing the spiritual plague of medieval Christianity, viewed from the vantage point of Renaissance humanism. Many of the Decameron tales are indeed paganized versions of medieval sermons about sin and damnation with the morals reversed. After 1363 Boccaccio concentrated on trying to gain enduring fame by writing, in Latin, a series of lives of memorable men and women and a genealogy of the pagan gods. Boccaccio died in 1375. (Bowker Author Biography) visa färre

Inkluderar namnen: BOKACO, Jean Bocace, Jean Boccace, G. Boccaccio, Johan Boccacci, John. BOCCACIO, John Boccaccio, Boccaccio John, Djovani Bokaco, Đovani Bokačo, Bokkachcho Dzh., Boccaccio/payne, Boccaccio/winwar, Giavonni Boccacio, Boccaccio Giovani, Giovvani Boccacio, BOCACCIO GIOVANNI, Giovanni Boccacio, Giovanni Boccacio, Giovanni Bocaccio, Giovanni Boccaccio, Giovanni Boccaccio, Geovanni Boccaccio, Giovanni Boddaccio, Giovanni Boccaccio, Giovanni Boccaccio, Giavanni Boccaccio, Giovanni Boccaccio, Giovanni Boccaccio, Giovanni Boccaccio, Giovanni Boccaccio, Giovanny Boccaccio, Giovanni Boccaccio, Boccaccio And Payne, Gionvanni Boccaccio, Boccaccio/alexander, Dzhovanni Bokachcho, Giovani di Boccaccio, Giovanni di Boccaccio, M. Giovanni Boccaccio, Iohn Bocace (Boccaccio), Джованни Бокаччо, ג'ובני בוקצ'ו, Джованни Боккаччо, Giovanni; Edward Hutton Boccaccio, Guido A. trans. BOCCACCIO. GUARINO, G.H. Giovanni; McWilliam Boccaccio, Джиованни Боккаччо, Boccaccio (translated by J. M. Rigg), Boccaccio; Translator-Richard Aldington, John; Translator Edward Hutton Boccaccio, Giovani Boccaccio - Alexander Translation, Giovani Boccaccio - McWilliams Translation, John (translator) Giovanni; Payne Boccaccio, Dichter Giovanni Boccaccio, Humanist, Italien, Translated By: Daniel Donno Giovanni Boccaccio, and John Payne (Translator) Giovanni Boccaccio, Frances (translator) Giovanni; Winwar Boccaccio, Giovanni Boccaccio translated by G.H. McWilliam, Richard (Translated Giovanni; Aldington Bocaccio, Translated By Richard Aldingto GIOVANNI BOCCACCIO, Giovanni; John Payne (Translated from the Italian, Richard Richard Translated By Aldington Boccaccio, Giovanni/ Boccaccio (edited By Herbert Alexander), Giovanni; Richard Aldington trans.; Rockwell Kent, Herbert (selected b Giovanni; Alexander Boccaccio, Giovanni Boccaccio; Richard Adlington (translated, JOHN BOCCACCIO-THE FIRST REFINER OF ITALIAN PROSE, Richard (translator Giovanni; Aldington Boccaccio, GiovanniBoccaccio;TranslatorG.H.McWilliam;Illustra, Giovanni Boccaccio (Translated and Abridged By Lou, Giovanni. Introduction by Edward Hutton. Boccaccio, Giovanni (1313-1375) - Related names Payne Boccacc, Giovanni Boccaccio; Mariangela Causa-Steindler; Th, John Boccaccio; Translator Edward Hutton; Illustra, Giovanni Boccaccio translated by Richard Aldington

Foto taget av: Portrait of Giovanni Boccaccio from Il decameron di Messer Giovanni Boccaccio (Firenze : Ciardetti, 1822).

Verk av Giovanni Boccaccio

Decamerone (1469) — Författare — 9,942 exemplar
Tales from the Decameron (1353) 350 exemplar
Decamerone. D. 2 (1351) 253 exemplar
Decamerone. D. 1 (1351) 226 exemplar
Mrs Rosie and the Priest (1600) 175 exemplar
Life of Dante (1993) 156 exemplar
The Elegy of Lady Fiammetta (1988) 137 exemplar
Ten tales from the Decameron (1930) 69 exemplar
Andreuccio da Perugia (1853) — Författare — 52 exemplar
Decameron I (1955) 40 exemplar
Cuentos del Decamerón (1983) 34 exemplar
The Filostrato of Giovanni Boccaccio (1340) — Författare — 32 exemplar
Slimme vrouwen (2004) 26 exemplar
Teseida (1974) — Författare — 25 exemplar
Genealogie deorum gentilium libri (1978) — Författare — 23 exemplar
On Poetry (1956) 21 exemplar
Histórias eróticas (1963) 21 exemplar
Trattatello in laude di Dante (1969) — Författare — 19 exemplar
Ninfale fiesolano (1960) 19 exemplar
Det bedste fra Dekameron (1986) 18 exemplar
Kjærlighetsfortellinger fra Dekameron (1986) — Författare — 16 exemplar
Filocolo (1976) 14 exemplar
Giovanni Boccaccio (1993) 12 exemplar
The Latin Eclogues (2010) 12 exemplar
The Earliest lives of Dante (2007) 11 exemplar
The Masterpiece Library of Short Stories Volumes 1 & 2 (1940) — Bidragsgivare — 10 exemplar
Decamerone (2006) 10 exemplar
Tutte le opere di Giovanni Boccaccio (1992) — Författare — 10 exemplar
Històries de convents (1995) 9 exemplar
Opere 8 exemplar
Comedia delle ninfe fiorentine (Ameto) (2009) — Författare — 8 exemplar
Fates of Illustrious Men (1987) 7 exemplar
Boccaccio művei l-ll. (1975) 7 exemplar
Il Decamerone (2013) 6 exemplar
Contes 5 exemplar
Novelle dal Decamerone (1991) 4 exemplar
A Story Of Ravenna (2013) 4 exemplar
Vita di Petrarca (2004) 4 exemplar
Das Dekameron (Auswahl) — Författare — 4 exemplar
Decameron (2003) 4 exemplar
Dekameron. D. 2 / (2004) 4 exemplar
Fray Cebolla y otras burlas (1991) 4 exemplar
El Decamerón (diez cuentos) (2008) 3 exemplar
Opere latine minori — Författare — 3 exemplar
Decameron : novelle scelta (2008) 3 exemplar
Dekameron. [novellid / 1 (1993) 3 exemplar
Rime (1999) — Författare — 3 exemplar
El Decamerón : antología (1985) 3 exemplar
Caccia di Diana (2016) — Författare — 3 exemplar
DEKAMERONI 3 3 exemplar
Novelle dal Decameron (1996) 3 exemplar
DECAMERON HiKAYELERi (2013) 2 exemplar
Das Dekameron zweiter Band (1979) 2 exemplar
Decameron - Volume I (2015) 2 exemplar
Dekameronen. III (2015) 2 exemplar
Dekameronen III 2 exemplar
Dekameron Tom I 2 exemplar
ˆ2: ‰Note, indice dei nomi (1998) 2 exemplar
Decamerone... oggi 2 exemplar
Dekameron 2 exemplar
Contes de Boccace (2016) 2 exemplar
CONTES (1935) 2 exemplar
Decameros II 2 exemplar
Giovanni Boccaccio 2 exemplar
DEKAMERONI 2 2 exemplar
Contos do Decameron (1900) 2 exemplar
Caccia di Diana - Rime (2016) — Författare — 2 exemplar
Decameron (2020) 2 exemplar
The Decameron, Volume I (2002) 2 exemplar
(G).1.DECAMERON (VETERA) (2006) 2 exemplar
Novellák 2 exemplar
Novellen aus dem Decameron (1997) 2 exemplar
Novelleja Decameronesta (2012) 2 exemplar
On Famous Women (2011) 2 exemplar
The Decameron Vol. IV (1902) 2 exemplar
Le rime (2010) 2 exemplar
Eclogues (1987) 1 exemplar
Decameronul vol 1 1 exemplar
Decameronul vol 2 1 exemplar
Delle donne famose 1 exemplar
Concordanze del Decameron — Författare — 1 exemplar
BANNED 1 exemplar
Művei I-II 1 exemplar
Decameronul 1 exemplar
Decameró I 1 exemplar
RIMAS, DE BOCACCIO (UNAM) (2014) 1 exemplar
El decamerón II 1 exemplar
El decamerón I 1 exemplar
Dekameron, bind 3 (1970) 1 exemplar
Falcon and Other Tales, The (2003) 1 exemplar
Decameron : III 1 exemplar
Federigo's Falcon 1 exemplar
Decamerone (2011) 1 exemplar
Deel II 1 exemplar
Deel I 1 exemplar
Secondo volume 1 exemplar
Primo volume 1 exemplar
Oxford Decameron 1 exemplar
El Decamerón III 1 exemplar
El Decameron, 4 Tomos (2009) 1 exemplar
Decameron - Vol I (1471) (2008) 1 exemplar
O Decameron III 1 exemplar
El Decamarón (1) 1 exemplar
Il decameron 2 1 exemplar
Diez cuentos del Decamerón (2020) 1 exemplar
Dekameron, dio 1 (2004) 1 exemplar
IL DECAMERONE, VOLUMI I-II (1924) 1 exemplar
Decameron Tales 1 exemplar
Decamerao 1 exemplar
Novelle 1 exemplar
Novelas Italianas 1 exemplar
DECAMERÓN 1 exemplar
DECAMERÓN 1 exemplar
DEKAMERONI 1 1 exemplar
Dekameron - izbor (2014) 1 exemplar
Dekameron. 2 1 exemplar
Dekameron. 1 1 exemplar
Dekameron (2014) 1 exemplar
LE DECAMERON 1 exemplar
Decamerone. CD. (2001) 1 exemplar
ITALIENSKE NETTER 1 exemplar
Decamerón. 1 exemplar
Federigo's Falcon 1 exemplar
Decamerone deel II 1 exemplar
Decamerone deel I 1 exemplar
Chamber of Love 1 exemplar
O Decameron III 1 exemplar
O Decameron II 1 exemplar
O Decameron I 1 exemplar
Dekameron. Bd 02 1 exemplar
Le Dècaméron 1 exemplar
Dekameron. Bd 01 1 exemplar
Contes 1 exemplar
La femme justifiée. (1968) 1 exemplar
Contes, t. 2 1 exemplar
Dekamerone (1997) 1 exemplar
DECAMERÒN I 1 exemplar
Dekameron I-III 1 exemplar
Los mejores cuentos (1990) 1 exemplar
Cuentos selectos (1900) 1 exemplar
Dante Alighieri 1 exemplar
Decameron. D. 1 1 exemplar
Rime 1 exemplar
Il decamerone VII 1 exemplar
Il decamerone IX 1 exemplar
Dik¯amirun (1379) 1 exemplar
Berättelser ur Decamerone (1981) 1 exemplar
Il decamerone X 1 exemplar
Il decamerone VIII 1 exemplar
Decameron, 2 voll. 1 exemplar
QUESTIONS OF LOVE 1 exemplar
Decameronen / B.1 1 exemplar
Decameronen / B.4 1 exemplar
Decameronen / B.2 1 exemplar
Dekameron Tom III 1 exemplar
Il decamerone VI 1 exemplar
Il decamerone V 1 exemplar
Il decamerone IV 1 exemplar
Il decamerone III 1 exemplar
Il decamerone II 1 exemplar
Dekameron Tom IV 1 exemplar
Questions of Love (1931) 1 exemplar
Decamerone V 1 exemplar
Decamerone IV 1 exemplar
Decamerone III 1 exemplar
Novelle 1 exemplar
Novelle scelte 1 exemplar
Thirteen Questions of Love (1927) 1 exemplar
Dekameron Tom V 1 exemplar
Der Pfiffigste 1 exemplar
DECAMERÒN II 1 exemplar
Neifile's Story 1 exemplar
Decâmeron I 1 exemplar
Opere di Giovanni Boccaccio (1978) 1 exemplar
Historias galantes 1 exemplar
O Decameron Vol 2 1 exemplar
Decamreon 1 exemplar
Decàmeron 1 exemplar
Decameronen / B.3 1 exemplar
Il Decamerone: dieci novelle (1999) 1 exemplar
Decameron Giornate V-X. (1962) 1 exemplar
Das Dekameron - Erster Band (1979) 1 exemplar
L' Ameto: Lettere: Il corbaccio — Författare — 1 exemplar
Tutte le opere. Vol. 10, De mulieribus claris — Författare — 1 exemplar
Novelle amorose (2005) 1 exemplar
Decamerão I e II 1 exemplar
Decameron. 3 1 exemplar
Dekameron. T. 1-2 (1994) 1 exemplar
Dekameron 3 1 exemplar

Associerade verk

The Canterbury Tales [Norton Critical Edition, 2nd ed.] (2005) — Bidragsgivare — 627 exemplar
Critical Theory Since Plato (1971) — Bidragsgivare, vissa utgåvor398 exemplar
75 Short Masterpieces: Stories from the World's Literature (1961) — Bidragsgivare — 296 exemplar
The Penguin Book of International Gay Writing (1995) — Bidragsgivare — 178 exemplar
3 Plays: Cymbeline; Pericles; The Two Noble Kinsman (1986) — Bidragsgivare — 112 exemplar
World's Great Adventure Stories (1929) — Bidragsgivare — 75 exemplar
The Grim Reader: Writings on Death, Dying, and Living On (1997) — Bidragsgivare — 60 exemplar
Great Italian Short Stories (1959) — Bidragsgivare — 42 exemplar
Angels of Darkness: Tales of Troubled and Troubling Women (1995) — Bidragsgivare — 27 exemplar
Boccaccio '70 [1962 film] (1962) 24 exemplar
The Penguin Book of Italian Short Stories (1969) — Bidragsgivare — 21 exemplar
The Ribald Reader: 2000 Years of Lusty Love and Laughter (1906) — Bidragsgivare — 17 exemplar
All verdens fortellere (1990) — Bidragsgivare, vissa utgåvor15 exemplar
Law in Action: An Anthology of the Law in Literature (1947) — Bidragsgivare — 13 exemplar
Laatunovelleja (1998) 8 exemplar
Great Love Scenes from Famous Novels (1943) — Bidragsgivare — 5 exemplar
Cuentos eróticos (1998) — Författare, vissa utgåvor4 exemplar
Italian Short Stories from the 13th to the 20th Centuries (1932) — Bidragsgivare — 3 exemplar
Piirakkasota : Valikoima huumoria — Bidragsgivare — 3 exemplar
American Aphrodite (Volume Five, Number Twenty) (1955) — Bidragsgivare — 2 exemplar
El cuento literario (2008) — Bidragsgivare — 2 exemplar
The Omnibus of Pleasure : A Pleasure Primer (1943) — Bidragsgivare — 2 exemplar
Introduction to Fiction (1974) — Bidragsgivare — 1 exemplar

Taggad

Allmänna fakta

Födelsedag
1313-06-16
Avled
1375-12-21
Begravningsplats
Certaldo, Provincia di Firenze, Toscana, Italië
Kön
male
Nationalitet
Italië
Land (för karta)
Italië
Födelseort
Florence, Provincia di Firenze, Toscana, Italië
Dödsort
Certaldo, Provincia di Firenze, Toscana, Italië
Bostadsorter
Florence, Provincia di Firenze, Toscana, Italië
Napels, Provincia di Napoli, Campania, Italië
Certaldo, Provincia di Firenze, Toscana, Italië
Utbildning
The Studium
Yrken
short story writer
poet
scholar
diplomat
merchant
Relationer
Petrarca, Francesco (friend)
Organisationer
Firenzen yliopisto
Kort biografi
Giovanni Boccaccio was an Italian writer, poet, correspondent of Petrarch, and an important Renaissance humanist. Boccaccio wrote a number of notable works, including The Decameron and On Famous Women. He wrote his imaginative literature mostly in Tuscan vernacular, as well as other works in Latin, and is particularly noted for his realistic dialogue which differed from that of his contemporaries, medieval writers who usually followed formulaic models for character and plot.

Medlemmar

Diskussioner

Decameron: Buddy Read i Club Read 2022 (april 2022)

Recensioner

Först en ursäkt för längd och format: detta skrevs ursprungligen som en serie recensioner av de tio enskilda dagar av berättande som utgör Decameron. Hundra medeltida noveller är lite väl mastigt om de inte blandas upp med annat. Eller kanske hundraen: Innan de egentliga novellerna har man hunnit läsa om hur pesten drabbar Florens, och hur tio unga, dygdiga, vackra män och kvinnor söker sig till en villa utanför staden, där att leva frånskilt världens olycka och roa sig bäst de kan, vilket alltså inkluderar historieberättande: var och en skall varje dag prestera en historia på ett givet tema.

Ramberättelsen är lite väl styltig och dygdig, och första dagens berättelser har kanske inte riktigt de mer okyska drag som annars brukar vara det som man hör mest om (i alla fall var det intrycket jag fick på gymnasiet, när någon antologimakare med känsla för vad tonåringar kan tänkas vilja läsa valt en historia av det mindre dygdiga slaget) – även om det ändå finns kungar ute efter vackra damers dygd och okyska munkar. Finns det något tema är det väl inledningsvis att man inte skall bekymra sig alltför mycket om prästerskapets ohelighet – Gud förstår att även om man lurats att bedja till falska helgon så är det tanken som räknas. Argumentet i en av novellerna, att den påvliga kurians dålighetsliv måste vara ett tecken på kristendomens överlägsenhet, ty om sådant kan försiggå och religionen ändå vinner anhängare måste den sannerligen ha gudomligt stöd, är också roligt i all sin vridna logik.

Annat handlar om hur man genom att finkänsligt pika sina medmänniskor kan få dem att ändra livsföring eller åtminstone inte fortsätta att sträva efter ens dygd. Inte riktigt lika kul, men trevligt nog.

Andra dagen är tämligen tråkig. Visst, Boccaccio berättar ofta hur roligt de tio har det och att de skrattar gott, men det gör inte jag. Temat för dagen är »svåra motgångar och sedan lycka«, vilket ju skulle kunna ses som en rätt bra beskrivning av en god andel av världens berättelser, men märkligt nog känns det mesta helt otillfredsställande: olyckorna känns ofta tämligen abstrakta, eller ordnas upp lite för snabbt, eller så känns det hela lite för tursamt.

Låt mig ta andra berättelsen som exempel (detta är ändå en av de bättre): köpmannen Rinaldo är på vinterfärd, slår sig i lag med skurkar, blir rånad in på skinnet och kan inte ta sig in i någon stad innan portarna stängs; han förebrår sin skyddpatron Julianos, men räddas då in i en vacker ung änkas hus. De delar säng, och nästa dag upptäcks att rånarna tillfångatagits och han återfår nästan alla sina tillhörigheter. Slut. Hyfsat uppslag? Visst: det här hade mycket väl kunnat bli en passabel novell. Problemet är att av de fem sidorna, så är det bara en som handlar om hur han fryser och fruktar, medan mycket går åt att beskriva hur bra han har det hos änkan, något som man annars lätt hade kunnat föreställa sig. Och värre: det finns inget eget driv, bara en försyn som snabbt och redigt ordnar upp det hela för den olycklige Rinaldo. Som moralitet är den möjligen inte helt omöjlig, men som berättelse är den det.

Lika intressant, och potentiellt än osedesammare, är berättelsen om sultanen av Babyloniens osedvanligt vackra dotter – en riktig liten Helena, som flera gånger får män att begå mord eller starta krig för att få henne i sin säng. Och det får de: icke färre än nio olika bäddar värmer hon innan hon kan komma hem, och tack vare en vänlig hovman med sitt goda rykte i behåll. Ingen egen handlingskraft alls, och man tycker nästan att det hade varit mer tillfredställande om hon sprungit hemifrån och satt sig på bordell eller liknande, eller åtminstone gjort som kvinnan i avslutningsberättelsen som vägrar återvända till sin åldrade, svage man när hon tagits av en ung, stark piratkapten: möjligen en för tiden mer otänkbar berättelse, men fan så mycket roligare idag.

Tredje dagen sägs temat vara »människor som vunnit något som de åtrått, eller återvunnit något de förlorat«, men det verkar som det enda de åtrått var älskarinnor, eller i något fall älskare (i ett fall i form av sin egen make, men dock): allt handlar ytterst om att få sex. Det är den unge mannen som låtsas vara dövstum för att få arbete vid ett nunnekloster och lägrar alla dess nio unga nunnor, det är lurade äkta män och liderliga munkar, älskande dårar och villiga kvinnor – det verkar helt omöjligt för en kvinna att motstå en uppvaktande man, utom möjligen i ett fall, där han får ta till något som i våra dagar skulle ses som våldtäkt innan hon faller till föga. Å andra sidan skall det framhållas att synen på sexualitet, även kvinnlig sådan, är högst frigjord: den som vill komma med teorier om den repressiva katolska kyrkan under medeltiden får inte mycket ammunition här. Berättelserna fokuserar dock på hur de olika personerna burit sig åt för att få den eftersträvade att hamna i sin säng, inte så mycket vad som tillgår där, men det är ändå roliga och ibland lätt bisarrt, som mannen som rentvår sin älskarinnas make från anklagelserna om att ha mördat sig själv.

Fjärde dagen är inte på långt när lika rolig. Själva temat »kärlekshistorier med olycklig utgång« är ju inte direkt uppmuntrande, och parat med en förkärlek för patetik så blir det ibland rent skrattretande befängt: en stackars olycklig älskande begår självmord genom att hålla andan tills han dör, och hans älskade dör sedan av störtande sorg (ett av dessa dödssätt är garanterat omöjligt, det andra är det troligen).

Visst, det finns ett par bra nummer, speciellt när »olyckligt« tolkas som »blodshämnd«, med gamla fina klassiker som att den älskande ovetande äter upp hjärtat på sin trånads mål eller liknande, men annars är det mest melodram. Någon skämthistoria finns också, om en lömsk munk som lurar en ung dumbom till kvinna att ärkeängeln Gabriel förälskat sig i henne och i munkens gestalt besöker henne om natten, vilket på det hela taget är bra, men vad skall man egentligen tro om den avslutande skämthistorien när publiken tydligen tycker att dess komiska högpunkt är att en ung tjänsteflicka måste ligga med en domare för att han skall höra hennes sak? Och varför förväntas alla kvinnor bli helt till sig så fort de får höra att någon man förälskat sig i dem? Konstigt.

Med ett ämne som »lycka, som efter hårda motgångar, blivit älskande till lott« borde sedan dag fem av Decameron kunna bli bra. Men nej: istället för frivola historier blir det sentimentala sådana. Det bör poängteras att romantik inte är i sig illa, men den här typen av romantik är rätt svårsmält: tydligen räknas saker som brudrov, fäder som vill döda sin dotter för att hon blivit gravid med tjänstefolket och en helvetesjakt som lämpliga ämnen för kärlekshistorier.

Nåja, brudrov har ju viss potential: den tappre hjälten kommer instormandes när skurken står i begrepp att gifta sig med den väna jungfrun (samma scenario, men med könen ombytta, är tyvärr mindre vanligt), men här är det nästan pinsamt illa: jungfrun tycks vara ett våp, och man vet inte ens om hon har någon åsikt i frågan om framtida äkta make, men nog skulle jag känna viss tveksamhet inför den som anordnar blodbad bara för att röva bort mig.

Och när upplägget inte är direkt vämjeligt så är det ändå sådant som idag aldrig skulle gå för sig på det här sättet: älskande som båda tror att den andre är död är väl acceptabelt, men att en av dem skall gå direkt från bojor till kunglig rådgivare bara för att han muttrat något om att han minsann visste hur kungen ifråga skulle gå till väga för att vinna ett visst krig är ju bara pinsamt. Och idén med en föräldralös flicka som får inte mindre än två rika styvfäder och sedan förenas med sin inte mindre rike äkta far, eller slavpojkar med ädel uppsyn som visar sig vara söner till någon adelsman är inte mycket bättre.

I alla fall en berättelse är dock bra: ung man förslösar sin förmögenhet för att vinna vacker änka. Han misslyckas, och drar sig tillbaka till sin bondgård med sin älskade jaktfalk. Änkan och hennes son åker till granngården, sonen blir sjuk och uttrycker på sjukbädden en önskan att få falken. Hans mor besöker sin granne, som inte har något att bjuda på förutom sin falk. Den äts upp, pojken dör, modern får bakarv, och de båda gifter sig. Sådant trodde jag man var tvungen att gå betydligt senare i historien för att hitta. Tyvärr är den mjäkiga typen av jolmig romantik som utgör resten av dagen inget man blir speciellt nöjd av.

Sjätte dagen är temat »kvicka svar« (grovt förkortat. Hela beskrivningen är ironiskt lång). Tyvärr är det hela nästan outhärdligt tråkigt, ty kvickheterna är i nästan alla fall helt platta, och när de inte är det, har man sett poängen komma långt i förväg. Ett försonande drag är dock att berättelserna i allmänhet är korta. Inför den sista berättelsen säger sig även Dioeno, som annars avslutat med något som brutit av, vela följa dagens tema, och man stönar inombords. Tack och lov klarar han sig dock, genom att låta svaret utgöras av en lång berättelse i god Mandevillestil, som en munk drar för att kunna förklara hur det relikskrin han sagt skulle innehålla en fjäder av ärkeängeln Gabriel istället innehåller en hög kol, som ett par vänner lagt i istället för att driva med honom, varigenom han lyckas lura allmänheten att kolet kom från den helige Laurentius bål. Till skillnad från allt övrigt under dagen är detta faktiskt roligt.

Sjunde dagen i Decameron, och temat är »hustrur som bedrar sina äkta män«. Vilket tydligen bara kan tolkas som att bedrägeriet skall ha med sängkammargäster att göra.

Inte för att jag direkt klagar – berättelserna är i huvudsak bra, även om jag sedan länge tröttnat på konventionerna med kvinnor som förälskar sig i vem som än förklarar sin kärlek till dem, eller som bestämmer sig för att vara otrogna på grund av sina svartsjuka karlar. Nåja, när återstående delar av berättelserna som drivs av denna otrohet blir bra så får väl man stå ut med viss schablonmässighet i andra partier. Annat, som att man tydligen inte har något sätt att avgöra om någon är full eller nykter – vid två tillfällen lyckas flinka hustrur övertyga omgivningen att deras makar är fulla och bara pratar dynga– är dock svårare att begripa sig på.

Under dag åtta undrade jag om inte Boccaccio började få slut på idéer, för nog verkar det lite märkligt att dagen efter man berättat historier om hustrur som lurat sina män berätta om människor i allmänhet som lurat varandra? Speciellt som målet med dessa bedragelser ofta är densamma: att få ligga med någon annan än den man lagligen vigts till.

Likväl, det finns skillnader: här finns historier om hanrejer som hämnas (vilket slutar i ett förhållande för fyra), en kvinna som lurar en hoppfull älskare som sedan tar grym hämnd samt en annan kvinna som lurar en liderlig präst att ligga med hennes fula tjänarinna och sedan avslöjar honom inför biskopen. Samt tyvärr historier om »lustigkurrar« som lurar en svagsint »vän«. Två gånger om, vilket gör att man undrar hur personen står ut med dem (de får viss upprättelse genom att också lura en uppblåst doktor som faktiskt förtjänar det).

Under dag nio överger så Boccaccio temana: historierna handlar om lite allt möjligt, vilket är rätt skönt.
Här finns dock ett par bottennatt, som den märkliga första berättelsen, om en kvinna som för att bli av med ett par beundrare beordrar dem att bli gravplundrare och sedan av rena turen slipper stå för sitt löfte att i så fall ta dem till älskare, samt fler av driv-med-idioten-berättelserna från dag åtta, låt vara att den man som är så dum att han tror han är i grossess nog förtjänar att drivas med, speciellt om allt han till slut förlorar är lite värdighet och pengar till en festmåltid.

Då är abbedissan som levererar moralpredikningar med ett par prästabyxor på huvudet, eller sängkammarfars (som utspelas i en sängkammare med flera bäddar) bättre: dessa två berättelser är dagens höjdpunkter. Vad övrigt är är aningen udda, som ännu en berättelse om oproportionerlig hämnd eller den konstiga berättelsen med kung Salomo inblandad, där man förutom en lektion om kvinnans naturliga underordning också får en totalt menlös liten moralitet alltså av någon anledning också får veta att man bör aga motsträviga hustrur.

Temat för den sista dagen av Decameron kan till slut på förhand inge vissa tvivel: »personer som visat högsinthet eller ett ädelt sinnelag«. Sånt där vet man ju hur det slutar: historier om fantastiskt fina och goda människor som inte gör en fluga förnär. T-r-å-k-i-g-t.

Tack och lov är detta en av de positivt överraskande dagarna: det finns visserligen ett par svårsmälta saker, men det mesta har i all fall någon poäng. Detta sagt är det ändock idag närmast komiskt att höra om personen som så gärna ville framstå som god och givmild att han planerade lönnmörda sin främsta rival, och att denne därför såg till att ge honom ett utmärkt tillfälle, eller en berättelse om hur en riddare lät sina 15-åriga vackra tvillingdöttrar leka i vattnet inför en kung, och där högsintheten visade sig bestå i att denne inte genaste anstiftade mord och brudrov. Priset tar dock berättelsen om markgreven som för att testa sin hustrus kärlek låtsas döda deras gemensamma barn och vilja fördriva henne. Ärligt talat, om någon under de här tio dagarnas berättelser förtjänat en smäll på käften så är det denne maktdruckne knasboll.

Annars är det skönt med ett par berättelser om personer som förälskat sig i någon annans maka och där det hela inte slutar i otrohet, även om man undrar lite över att berättarna förnumstigt sitter och tycker att detta är som det skall vara efter att tidigare glatt berättat om diverse amorösa äventyr.

För att sammanfatta: i Decameron finns en del riktigt bra berättelser, en del man snart glömmer, och tyvärr en hel del som är rätt svårsmält. Förutom inledningen ger inte ramberättelsen speciellt mycket, så den som vill läsa en samling med berättelser i urval skall inte känna sig alltför skyldig.
… (mer)
½
 
Flaggad
andejons | 119 andra recensioner | Nov 29, 2011 |

Listor

100 (1)

Priser

Du skulle kanske också gilla

Associerade författare

Wayne A. Rebhorn Translator, Editor
Francesco Petrarca Author, Contemporary Reaction, Contributor
Natalino Sapegno Foreword, Editor
Franco Sacchetti Contributor
Thomas Malory Contributor
Vishnu Sharma Contributor
Ser Giovanni Contributor
T'ao Ch'ien Contributor
King Khafri Contributor
Herodotus Contributor
Old Antif Contributor
Po Chü-Yi Contributor
Petronius Contributor
Apulius Contributor
Ziharpto Contributor
Luciano Zùccoli Contributor
Buddha Contributor
Narayana Contributor
Rex Benedict Translator
David R. Slavitt Translator
J. M. Rigg Translator
G. H. McWilliam Translator
Bob Blaisdell Introduction
Aldo Busi Translator
William Morris Translator
Edward Wright Introduction
Mahlon Blaine Cover artist
Fritz Kredel Illustrator
Ruth Macchi Translator
Guido Waldman Translator
Karl Witte Contributor, Translator
Mark Musa Translator
Martin Vosseler Contributor
Frate Cipolla Cover artist
Jean de Bosschère Illustrator
C.J. Kelfkens Illustrator
J. A. Sandfort Translator
José Narro Illustrator
Edward Hutton Introduction
Frances Winwar Translator
Aldo Rossi Editor
Adolfo Mussafia Contributor
Frans Denissen Translator
Margot Bakker Translator
J.G. Nichols Translator
Ilmari Lahti Translator
V. Macchi Afterword
John Payne Translator
Vilho Hokkanen Translator
Thomas G. Bergin Introduction
Guido Almansi Modern Criticism, Contributor, Foreword
Frans van Dooren Translator, Afterword
Filippo Villani Contributor
Giuseppe Mazzotta Modern Criticism, Contributor
Marilyn Migiel Modern Criticism, Contributor
Victoria Kirkham Modern Criticism, Contributor
Millicent Marcus Modern Criticism, Contributor
Michelangelo Picone Modern Criticism, Contributor
Ludovico Dolce Contemporary Reaction, Contributor
Teodolinda Barolini Modern Criticism, Contributor
Susanne L. Wofford Modern Criticism, Contributor
Richard Kuhns Modern Criticism, Contributor
Luciano Rossi Modern Criticism, Contributor
Andreas Capellanus Contemporary Reaction, Contributor
Albert Russell Ascoli Modern Criticism, Contributor
Mariangela Causa-Steindler Translator, Introduction
J. M. Serrano Illustrator
Ike Cialone Translator
Anneke Germers Cover designer
Sandro Botticelli Cover artist
philip wicksteed Translator
Thomas Mauch Translator
Rudolf Kriesch Illustrator
Louis Brewer Hall Translator, Editor
Angela Conner Illustrator
Hubert Gravelot Illustrator

Statistik

Verk
680
Även av
29
Medlemmar
13,915
Popularitet
#1,657
Betyg
4.0
Recensioner
179
ISBN
930
Språk
36
Favoritmärkt
23

Tabeller & diagram