Bild på författaren.

David Eddings (1931–2009)

Författare till Stenens väktare

92 verk 113,994 medlemmar 867 recensioner 316 favoritmärkta

Om författaren

David Eddings was born on July 7, 1931 in Spokane, Washington. He received a B.A. in English from Reed College in Portland in 1954 and a M.A. in Middle English from the University of Washington in 1961. After serving in the U.S. Army for two years, he worked as a grocery clerk, as a sales clerk for visa mer the Boeing Company, and as an English teacher in a business college and a teachers' college. During his lifetime, he wrote more than 25 books, many of them with his wife Leigh Eddings. His first novel, High Hunt, was published in 1973. His other works include the Belgariad series, the Mallorean series, the Elenium series, and the Dreamers series. He died on June 2, 2009 at the age of 77. (Bowker Author Biography) visa färre
Särskiljningsinformation:

(eng) Leigh Eddings is David's wife and not the same person. Please do not combine David with Leigh, or with the various combinations of their names.

(ger) Leigh Eddings ist Davids Ehefrau und nicht die selbe Person. David und Leigh bitte nicht miteinander oder den verschiedenen Verbindungen ihrer Namen kombinieren.

Serier

Verk av David Eddings

Stenens väktare (1982) 8,046 exemplar, 135 recensioner
Profetians tid (1982) 6,522 exemplar, 63 recensioner
Besvärjarnas kamp (1983) 6,343 exemplar, 60 recensioner
Ödets fullbordan (1984) 6,280 exemplar, 66 recensioner
Rivas drottning (1984) 6,264 exemplar, 63 recensioner
Belgarions son (1987) 5,660 exemplar, 36 recensioner
Sagan om Mallorea : Murgoernas konung (1988) 5,352 exemplar, 30 recensioner
Demonen i Karanda (1988) 5,287 exemplar, 26 recensioner
I Zandramas spår (1989) 5,181 exemplar, 27 recensioner
Sierskan från Kell (1991) — Författare — 5,127 exemplar, 29 recensioner
Belgarath the sorcerer (1995) 4,911 exemplar, 28 recensioner
Diamanttronen (1989) 4,543 exemplar, 32 recensioner
Polgara the sorceress (1997) — Författare — 4,380 exemplar, 23 recensioner
Rubinriddaren (1990) 4,222 exemplar, 22 recensioner
Safirrosen (1991) 4,058 exemplar, 24 recensioner
Sagan om Tamuli. Bok 1, Kupoler av eld (1992) 3,669 exemplar, 17 recensioner
Tjuven Althalus (2000) 3,211 exemplar, 34 recensioner
Sagan om Tamuli. Bok 3, Den dolda staden (1994) 3,187 exemplar, 10 recensioner
Sagan om Tamuli. Bok 2, De skinande (1993) 3,029 exemplar, 9 recensioner
The Belgariad, Volume One (1982) 2,474 exemplar, 23 recensioner
Äldre gudar (2004) 2,427 exemplar, 20 recensioner
The Belgariad, Volume Two (1984) 1,831 exemplar, 7 recensioner
Den Vördade (2004) 1,590 exemplar, 10 recensioner
Kristallklyftan (2005) 1,261 exemplar, 8 recensioner
Yngre gudar (2006) 1,045 exemplar, 11 recensioner
The Malloreon, Volume One (2005) 998 exemplar, 7 recensioner
The Malloreon, Volume Two (2005) 887 exemplar, 5 recensioner
The Elenium (1993) 694 exemplar, 5 recensioner
Reginas sång (2002) 631 exemplar, 13 recensioner
The Tamuli (1992) 512 exemplar, 4 recensioner
The Losers (1992) 500 exemplar, 4 recensioner
The Belgariad (1984) 441 exemplar, 4 recensioner
High Hunt (1973) 242 exemplar
Belgarath besvärjaren. Bok 1, Aldurs dal (1995) 129 exemplar, 1 recension
The Losers / High Hunt: Two Complete Novels (1994) 128 exemplar, 3 recensioner
The Malloreon - Set of all 5 (1987) 114 exemplar
Tjuven Althalus. Bok 2, Knivens sång (2000) 80 exemplar, 1 recension
Tjuven Althalus. Bok 1, De utvalda (2000) 80 exemplar, 2 recensioner
Il ciclo di Belgariad (2011) 14 exemplar
The Dreamers Complete Set (2003) 11 exemplar, 1 recension
Den sorte rytter (2004) 3 exemplar
Den gamle troldmand (2002) 2 exemplar
Pawn of Proxy 1 exemplar
Afgørelsens time 1 exemplar
The Circle 1 exemplar
Ildkuplernes by (1996) 1 exemplar
The Shining Ones, Part 1 (1996) 1 exemplar
Seernes by (2005) 1 exemplar
Magic's Pawn 1 exemplar
Magic's Price 1 exemplar
River's End 1 exemplar
Dm̆onernes hersker (2004) 1 exemplar
Malloreas kejser (2004) 1 exemplar

Taggad

Allmänna fakta

Vedertaget namn
Eddings, David
Namn enligt folkbokföringen
Eddings, David Carroll
Födelsedag
1931-07-07
Avled
2009-06-02
Kön
male
Nationalitet
USA
Födelseort
Spokane, Washington, USA
Dödsort
Carson City, Nevada, USA
Dödsorsak
Dementia
Bostadsorter
Spokane, Washington, USA
Carson City, Nevada, USA
Denver, Colorado, USA
Seattle, Washington, USA (Puget Sound area)
South Dakota Prison Service
Utbildning
Reed College (BA)
University of Washington (MA)
Everett Junior College (majored in speech, drama and English)
Yrken
grocery clerk
English teacher
buyer/sales clerk
fantasy writer
Relationer
Eddings, Leigh (maka)
Organisationer
United States Army (1954-1956)
Boeing
Kort biografi
David Carroll Eddings (July 7, 1931 – June 2, 2009 was an American fantasy writer. With his wife Leigh, he authored several best-selling epic fantasy novel series, including The Belgariad (1982–84), The Malloreon (1987–91), The Elenium (1989–91), The Tamuli (1992–94), and The Dreamers (2003–06).

Part Cherokee and born in Spokane, Washington, to George Wayne Eddings and Theone (Berge) Eddings, in 1931, Eddings grew up near Puget Sound in the City of Snohomish. After graduating from Snohomish High School in 1949, he worked for a year before majoring in speech, drama and English at junior college. Eddings displayed an early talent for drama and literature, winning a national oratorical contest, and performing the male lead in most of his drama productions. He graduated with a BA from Reed College in 1954. He wrote a novel for a thesis at Reed College before being drafted into the U.S. Army. (He had also previously served in the National Guard.) After being discharged in 1956, Eddings attended the graduate school of the University of Washington in Seattle for four years, graduating with an MA in 1961. Eddings then worked as a purchaser for Boeing, where he met his future wife. Through most of the 1960s, Eddings worked as a lecturer at Black Hills State College in South Dakota. In 1970, Eddings and his wife, Leigh, were jailed for one year for child abuse of their adopted son.
Särskiljningsnotis
Leigh Eddings is David's wife and not the same person. Please do not combine David with Leigh, or with the various combinations of their names.

Medlemmar

Diskussioner

The Belgariad Group Read for 2022 i 75 Books Challenge for 2022 (mars 2023)

Recensioner

I tredje och sista delen av Eddings Sagan om Elenien har Spjuthök äntligen fått tag i Bhelliom, kan bota sin unga drottning, och med lite hjälp av ett missförstånd även bli förlovad med henne. Sedan måste han ta med sig den nyfunna mäktiga prylen (som varje gång den används tycks frambesvärja någon sorts ond skugga) och ge sig av mot östern för att göra upp med den onde guden Azash, efter att ha vandrat genom ett fördärvat landskap tömt på folk efter att de alla dragit iväg för att kämpa mot västerns modiga försvarare där uppdragets allvar väger tungt på brödraskapets hjärtan och de ett tag verkar hålla på och falla isär.

Ja, detta är sannerligen det mest ohämmade Tolkienderivatet i serien – i alla fall vad det gäller den sista tredjedelen. Eller ja, även mittpartiets förtvivlade belägring kan väl kanske också räknas dit, men den försiggår åtminstone i samband med vad som i Eddings värld motsvarar ett påveval, vilket faktiskt är ett trevligt avsteg från de – förvisso habilt hanterade – klichéer som annars präglar mycket av böckerna. Man får också en förklaring till vad som egentligen försiggått under de senaste böckerna (men inte vad som egentligen egentligen försiggått: det får man läsa nästa trilogi för), samt tillfredsställelsen av att se nästan alla skurkar få vad de förtjänar – och ibland mer än så; liv är en billig vara när Spjuthök och hans vänner är i närheten.

Den moral som förfäktas i böckerna är stötande: visserligen skulle nog huvudpersonerna erkänna det också, men den allmänna cowboymentaliteten blir ibland besvärande uppenbar. Spjuthök och hans vänner är per definition hjältarna, och kan därför hugga skallen av vem som nu råkar stå i deras väg utan att bekymra sig däröver. Man kan dessutom undra om det rätta sättet att handskas med en yngling som just fått se sin far falla i strid är att hjälpa honom ta kål på hans baneman, långsamt och smärtfyllt. Å andra sidan visade sig förhållandet mellan Spjuthök och Ehlana kanske inte vara fullt så illa som jag mindes det: ett förhållande mellan lärare och dennes före detta elev är kanske inte helt hälsosamt, men åldersskillnaden var inte fullt så stor som jag uppfattade den vid tidigare läsningar så att intrycket av gubbsjuka mildrades något (dessutom finns ju de sorgligt juvenila fantasierna i nästa trilogi).

Nåväl, en hel del bra saker finns också: förutom Eddings allmänna handlag med en samling omoraliska typer som rider runt för att rädda världen så är som sagt idén med ett kyrkoval med hänvisning till halvobskyra regler (som alltid tycks finnas tillgängliga för att ge de goda en skjuts på vägen), och belägringen är heller ingen dåligt genomförd skildring av vilket helvete en sådan måste vara. Man kan förvisso även anmärka på den allmänna stillösheten och oförmågan att låta läsaren lista ut något själv, men i stort sett får nog Safirrosen sägas vara den bästa av de tre böckerna om Elenien.

Spjuthök och hans vänners öden och äventyr fortsätter visserligen i de tre böckerna i Sagan om Tamuli, men eftersom jag dels inte äger dem, dels vill minnas att de i än högre grad är ett mischmasch av återanvända eller barnsliga idéer, tillkommen i en anda av »låt oss skapa en stor jäkla värld fylld med människor med häftiga förmågor som kan drabba samman i strid« så tänker jag låta den vara. Sagan om Elenien var kanske något bättre än jag misstänkte, och jag vill sluta på plus.
… (mer)
½
 
Flaggad
andejons | 23 andra recensioner | Jan 18, 2011 |
Andra delen av Sagan om Elenien fortsätter ungefär som den förra slutade: Spjuthök och hans vänner vet nu att de måste söka juvelen Bhelliom, det enda föremål med makt nog att kurera drottning Ehlana och därigenom hindra att Annias blir vald till kyrkoöverhuvud.

Anledningen till att Bhelliom måste hittas först är att den hamnade i vattnet vid en skärmytsling i samband med ett stort krig mot österns mörka makter, en skärmytsling från vilken inga överlevande fanns. Om man inte fått nog av Tolkienplagiaten där så finns det också en vanskapt dvärg (nåja: trolldvärg) som också är på jakt efter den, liksom en av östra ondskan utsänd ond figur i heltäckande kåpa med taskig utstrålning.

Nåja, allt är inte hämtat ur Tolkien: en hel del är bara allmänna små episoder som ger Spjuthök och hans vänner möjlighet att demonstrera sin skicklighet med lans och svärd, alternativt magi, eller små möten med personer utan, eller med bara väldigt liten, anknytning till den övergripande historien, eller små scener av umgänge under utbyte av kommentarer om personliga egenheter (en del av dessa är rätt så osmakliga: är det verkligen nödvändigt att föra in »humoristiska« diskussioner om huruvida våldtäkt kan tänkas vara acceptabelt när man rider för att undsätta någon?). Nämnas bör väl också den lilla episod där boken övergår till skräckroman, som är rätt väl hanterad, och där faktiskt Eddings skriver med vederbörlig upprördhet över de skändligheter som uppvisas.

Det finns också ett par problem med handlingen: hjältarna tvekar inför att plocka upp Bhelliom när de väl hittat den av rädsla för de fiender som förföljer dem, men när en av dessa fiender fått tag i den inser de att de med den i sin hand i princip skulle kunna smälla undan allt motstånd som obetydliga flugor (det omvända gäller dock inte; Spjuthök är den som har de två ringar som krävs för att komma åt Bhellioms kraft).

I stort sett är dock Rubinriddaren knappast en sämre bok än sin föregångare, och det finns egentligen ingen anledning att inte fortsätta om man uppskattade början på serien.
… (mer)
 
Flaggad
andejons | 21 andra recensioner | Jan 11, 2011 |
När jag var yngre slukade jag David Eddings; Sagan om Belgarion var det första i den vägen jag någonsin läste, och sedan var jag mer eller mindre fast. Idag är jag tämligen tacksam över att jag lånade de flesta böckerna på biblioteket, men en liten serie köpte jag faktiskt, tursamt nog också den jag uppfattade som bäst: Sagan om Elenien, med den retlige kyrkoriddaren Spjuthök som huvudperson. Eftersom det ibland kan vara värt att åter undersöka något man en gång omfattade för att se hur det står sig med lite perspektiv på saker har jag påbörjat en omläsning för att se om de är så skamlöst usla som jag nu ett längre tag har misstänkt att de var.

Först ut alltså Diamanttronen där Spjuthök återvänder hem till Elenien (ett av en samling pseudomedeltida kungariken sammanhållna av en pseudokatolsk kyrka) efter att ha tillbringat tio år i landsförvisning i ett pseudoarabien som hånas så genomgående att det blir svårt att läsa. Nu får dock Spjuthök återkomma sedan hans skyddsling drottning Ehlana stigit upp på tronen – och där sitter hon infryst i en kristall för att skydda hennes liv från den sjukdom som också berövade hennes far livet. Alltså är det upp till Spjuthök att hitta en bot, samtidigt som han måste korsa den slemme primaten Annias – som troligen har något med sjukdomen att göra – planer.

Så långt inte överdrivet originellt, och inte blir det bättre. Originalitet hör faktiskt till det sista man kan anklaga Eddings för; bakgrundshistorien har han snott i ungefär lika grad av Tolkien och sig själv, och inte heller i övrigt är intrigen så mycket att hänga i granen: den är för det mesta en ursäkt för Spjuthök med vänner att rida runt, ta livet av en hög fiender och sedan komma med halvroliga kommentarer om detta och varandra. Hade Eddings låtit sig nöjas så hade det väl varit OK – hans främsta styrka är just förmågan att skapa en känsla av personer som umgås på en nivå av vänligt smågnabbande –, men han måste dels lägga in kommentarer om hur otroligt invecklade vissa av de planer de får stävja är (när de är på nivån »vi klär ut oss till våra fiender och begår skändligheter så att de får skulden«), dels hela tiden hitta på ursäkter (förlåt: återanvända en ursäkt) till att fiender som beskrivs som intelligenta aldrig klarar att sätta upp ens halvkvalificerat motstånd.

Detta hade väl dock fortfarande i stort sett varit nog för ett något bättre än hyfsat betyg, om det inte varit för en hel del andra problem: för det första är boken genomsyrad av en vag Tolkienrasism: det förekommer fyra olika folkslag: de »sofistikerade« elenerna, som är ett slags västerlänningar, de »primitiva« styrerna, som är stora magiker och har lite samma roll som judar (förföljda av vanligt folk, men tolererade och skyddade av kyrkan, som dock helst vill omvända dem) – så långt inte så illa, men trots att en av huvudpersonerna till och med är styr så är det många kommentarer om hur osofistikerade och primitiva hennes folk är –, det onda blandrasfolket från östern (alltid östern!) styrda av en halvt vanvettig diktator som vördar en ond gud, samt en hoper illaluktande, idiotiska religösa fanatiker till ökenbor som mest verkar finnas till för att drivas med. Sedan har vi också Eddings märkliga kvinnoporträtt, där man främst slås över hans förtjusning inför konceptet med kvinnor som gillar och vill ha (mycket) sex.

Diamanttronen är dock långt ifrån en usel bok: den stämning av vänligt smågrälande under mosande av fiender som är Eddings sköldemärke finns här i hög grad, och den räcker ganska långt. Hade han bara koncentrerat sig mer på den hade det troligen räckt ännu längre.
… (mer)
 
Flaggad
andejons | 31 andra recensioner | Jan 5, 2011 |

Listor

Priser

Du skulle kanske också gilla

Associerade författare

Leigh Eddings Author, Uncredited author, Uncredited Author
Geoff Taylor Cover artist, Illustrator
Shelly Shapiro Cartographer, Maps, Illustrator, , Map (Eosia)
Tarmo Haarala Translator
Ylva Spångberg Translator
Grazia Gatti Translator
Laurence Schwinger Cover artist, Gatefold Maps
Holly Johnson Illustrator, Maps (borders), Maps (border), Cover artist, Designer
Pasi Punnonen Translator
Dominique Haas Translator
Keith Parkinson Cover artist
Hal Tenny Narrator
Edwin Herder Cover artist
John Barrow Narrator
Chris Barbieri Maps, Cartographer
Claudia Carlson Cartographer, Maps (other), Maps
Cesare Reggiani Cover artist
Gábor Novák Translator
Matt Stawicki Cover artist
Don Puckey Cover designer
Darrell K. Sweet Cover artist
Andreas Helweg Translator
Linda De Angelis Translator
David Stevenson Cover designer
Irmhild Hübner Translator
Ron Zinn Hand lettering, Handlettering
Irmhild Hübner Translator
Sandy Rabinowitz Illustrator
Ylva Spångberg Translator
Edwin Merder Cover artist
Ingrid Tóth Translator
Hubert Straßl Translator
Lore Straßl Translator
Roy Avers Narrator
J. P. Linton Narrator
Larry Schwinger Endpaper maps
Maria Duch Translator
Dons Reerink Translator
Dina Pearlman Narrator
John Jude Palencar Cover artist
Ove Fransson Translator
Karin Langeveld Translator
Jim Burns Cover artist
Cathy Colbert Cover designer
Don Maitz Illustrator, Cover artist
Mike Posen Cover artist
Michael Herring Cover artist

Statistik

Verk
92
Medlemmar
113,994
Popularitet
#73
Betyg
3.8
Recensioner
867
ISBN
1,053
Språk
18
Favoritmärkt
316

Tabeller & diagram