Bild på författaren.

Kenne Fant (1923–2016)

Författare till Alfred Bernhard Nobel

14 verk 105 medlemmar 2 recensioner

Om författaren

Inkluderar namnet: Kenne Fante

Foto taget av: Kenne Fant

Verk av Kenne Fant

Taggad

Allmänna fakta

Vedertaget namn
Fant, Kenne
Födelsedag
1923-01-01
Avled
2016-05-29
Kön
male
Nationalitet
Sweden

Medlemmar

Recensioner

Det är en märklig upplevelse att läsa Kenne Fants dokumentärroman Vargm änniskan, om Gustaf Adolf Reuterholm, som åren 1792–1796 var näst intill Sveriges diktator under hertig Karls svaga förmyndarstyre efter mordet på Gustaf III. En svensk diktator, det låter det! En sådan har vi väl aldrig förr eller senare haft, om vi nu inte räknar med de enväldiga kungarna.

Att detta är ett stimulerande stoff till en dokumentärroman råder föga tvekan om. Och Kenne Fant behärskar sitt stoff med akribi och elegans, även om här förekommer en del oklarheter. Sålunda blir Magdalena Rudenschöld – dömd för sin påstådda inblandning i komplotten som ledde till mordet på tjusarkungen – på ett ställe piskad, på ett annat inte. Man kan också undra vad det ”italienska hovet” är för någonting i detta lapptäcke av stater.

Riktig koll på franska revolutionen har Fant inte heller alltid: när Reuterholm återvänder till Stockholm från en längre tids vistelse i Italien 1792 sägs det politiska livet i Paris domineras av bland annat Mirabeau. Problemet är att han hade dött året innan. Därtill tidigareläggs Robespierres så gott som absoluta maktposition.

Det skulle kunna anföras fler exempel på oklarheter och dessutom språkliga anakronismer, men jag hejdar mig här. Ty problemet, även med denna som helhet mycket spännande och välformulerade bok, är det som gäller alla dokumentärromaner. Alltså: var går egentligen gränsen mellan det dokumentära och det fabulerande, något som inte bara den historiskt fåkunnige har anledning att fundera över. Å andra sidan är det ju så, dokumentärt eller inte, fabulerat eller ej, att den fulla sanningen om en människa aldrig kan nås.

Ramberättelsen är att den landsflyktige Reuterholm 1813, under sin allra sista tid i livet, besöker sin vän Karl av Hessen för att liksom sätta punkt för ett kringflackande liv i ett av Napoleonkrigen härjat Europa. Inför sin gamle vän rekapitulerar Reuterholm sitt stormiga liv, vilket alltså blir den roman vi läser.

Karl av Hessen frågar sin vän, inte utan skäl, vem han egentligen är? Och vem han är och vem han var är den gåta som på många sätt är den egentliga meningen med romanen. Läsaren ställer också själv den frågan.

Få i Sveriges historia har fått sitt eftermäle så nedsvärtat som Reuterholm och skall man vara en smula vänlig så kan man väl hävda att han var ett inte särskilt bedårande men kluvet barn av sin tid: ingen större anhängare av upplysningen, men fascinerad av den.

Han var i ngen vän av den franska revolutionens frihetsidéer, ändå på något sätt paradoxalt dragen till dem och motståndare till Gustaf III:s statsvälvning som var ett hårt slag mot den adel han tillhörde. Han var samtidigt både ockultist och nyfiken på vetenskapens allt fler landvinningar. Han tycks inte ha varit någon djupare vän av envälde men styrde under sina år vid makten Sverige med järnhand, med hjälp av hemlig polis – se där en pionjärinsats – och spioneri och angiveri.

Ja, vem var denna maktmänniska, längst därinne? Fant hejdar sig vid många portar och till det mänskliga och själsliga bråddjupet söker han sig aldrig fullt ut, utan det blir desto mer av det yttre, historiskt belagda skeendet. Det är oftast gott nog och oupphörligen fascinerande, fast man kunde ha tänkt sig att författaren skulle ha använt mer av till exempel moderna romantekniker, som inre monologer.

D et är emellertid en högst läsvärd studie i maktens om inte psykologi så väl dess mänskliga mekanismer, som dessutom ger en god bild av ett Sverige på tröskeln till moderniteten. Och det är intressant att notera att maktens män och kvinnor aldrig upphör att stimulera fantasin. Det har Kenne Fant lyckats med.

MATS GELLERFELT
… (mer)
 
Flaggad
Jannemangan | Mar 8, 2010 |
Den 27 november 1895 undertäcknade Alfred Bernhard Nobel det papper som kanske mer än något annat enskilt stycke text odödliggjort sin författare. Hans penna hade tidigare producerat vers och brev, och skulle sedermera även frambringa ett skådespel – Nemesis – som var helt och hållet ospelbart mensom ändå gav insikter i denna enstörings sinne. Det citeras följdaktligen utförligt i Kenne Fants biografi om honom, dock ej fullt lika utförligt som breven till älskarinnan och lycksökerskan Sofie Hess.

Utdrag ur dessa brev upptar många av bokens sidor, där de blandar sig med korta kapitel om diverse delar av hans liv. Det gör att hela intrycket blir fragmentariskt, och kronologin förvirrad. Å andra sidan är det inte främst som industrimagnat som Fant intresserar sig för honom, utan som människa, och om bilden som målas upp kan tyckas diffus eller ibland motsägelsefull så är det snarast Nobels eget fel. Han var nämligen fredsivrare och vapentillverkare, enstörig och generös, socialdemokrat och motståndare till allmän rösträtt, samt lyckades vara både skicklig naturvetenskapsman och företagsledare. Denna dubbelhet framgår tydligt i breven till Sofie, där högdraget anklagar henne för hennes brist på takt och god ton. Dessutom framgår det hur han tidigt betraktade sig som en förbrukad man, samtidigt som han fortsatte att arbeta på projekt in i det sista och bara några år från sin död förvandlade Bofors från nedläggningsfärdigt till blomstrande. Det för omvärlden mest påtagliga i denna dubbelhet var dock hur han samtidigt kunde tillverka vapen och yrka på fred. Enligt hans egen oftast uttalade mening i frågan var hans inställning liknande den som atombomben senare skulle göra till gällande doktrin: om konsekvenserna av krig blir tillräckligt fruktansvärda, kommer alla anstränga sig för att nå fred. Man kan debattera uppfattningens giltighet, men det är lätt att konstatera att de kanoner och det krut som Nobel kunde framställa var långt ifrån detta mål.

Boken lider, förutom den något förvirrande kronologin, av vissa upprepningar. Den antyder dessutom vissa aspekter av Nobels liv som hade varit intressant att läsa mer om, till exempel hans vistelse hos John Ericsson i USA, eller hans vänskap med dåvarande kyrkoherden i Paris Nathan Söderblom, som man dock inte blir speciellt mycket klokare på. För den som vill följa en industriman under 1800-talet och förstå den tid han verkade i är det inte ett verk att rekommendera, men för den som vill förstå mer ompersonen som gjort att världens blickar en gång i december varje år riktas mot Stockholm och Oslo finns det egentligen inga större invändningar att resa mot det.
… (mer)
½
 
Flaggad
andejons | Nov 24, 2008 |

Statistik

Verk
14
Medlemmar
105
Popularitet
#183,191
Betyg
½ 3.6
Recensioner
2
ISBN
24
Språk
4

Tabeller & diagram