Richard P. Feynman (1918–1988)

För den som redan läst Surely you're joking, Mr Feynman? och vill ha mer av Richard Feynmans anekdoter, så är What do you care what other people think? delvis ett svar: ett par sådana finns mellan pärmarna. Där finns också historien om hans uppvaktning av hans första hustru, Arlene, som var drabbad av tuberkulos och avled under tiden han arbetade vid Los Alamos, en del brev han skrivit, samt en längre reodgörelse för arbetet i kommisionen som skulle reda ut vad som orsakade Challengerolyckan (inklusive episoden då Feyman höll en packningsring nedsänkt i sitt glas med isvatten för att demonstrera hur ringen påverkades av kyla).

Två saker finns att ta med sig: dels de ofta tämligen lustiga anekdoterna i sig själva, dels den attityd av respektfritt ifrågasättande som Feynman intog. Han nöjde sig sällan med enkla, officiella svar, utan ville gräva vidare; den typ av grävande som fick honom att inse att problemet inte bara var att packningsringen inte var lämpligt utformad, utan att det fanns en kultur vid Nasa där säkerheten fick urholkas, och där personer i ledningen inte lyssnade på sina ingenjörer när de försökte varna om problem.

Det hela är helt klart lite av uppstekta rester: inget direkt fel på något, men inte riktigt lika livligt och underhållande som den tidigare boken. Delarna om Challenger har en del nyttiga lärdomar om säkerhetskultur, och det finns annat matnyttigt här och var, men om det inte är vad man specifikt är ute efter är det främst en bok för den som vill ha mer, inte en bok att börja med.… (mer)

Ett ganska vanligt, inte speciellt roligt, skämt om fysiker går ungefär så här:

Fysikern stapplar in i hemmet, sent på kvällen, stinkandes sprit, med kläderna i oordning och läppstift på kragen. Hans fru frågar vad som hänt, och han svarar att »tja, efter att jag var klar för dagen gick jag till en bar med några polare, och där träffade vi några flickor, och så började vi dricka ganska hårt, och sedan gick det som det gick. Till slut nyktrade jag till nog för att kontrollera klockan, och när jag såg hur mycket den var rusade jag hem«. hustrun är vid det laget högröd, och när han är färdig gormar hon »Lögnare! Erkänn, du var i labbet igen!«

Av detta kan man dra två slutsatser:

1. Fysikerhumor är ofta ganska tråkig (och när den inte är det så är det bara andra fysiker som förstår ändå)
2. Fysikern i historien var inte Richard P. Feynman.

Den andra punkten kanske kräver lite förklaring, för de som inte läst »Surely you're joking, mr Feynman«. I denna samling anekdoter ur Feynmans liv handlar nämligen påfallande många om hur han raggar på flickor, ofta framgångsrikt, trots eller snarare på grund av hans ganska cyniska inställning. (Se även xkcd).

Förutom flickor handlar anekdoterna om hur han reparerade radioapparater i sin barndom, hur han bröt sig in i kassaskåp i Los Alamos (ja, det Los Alamos), hur han var med i ett band som spelade i paraden i Rio, hur han blev klassad som kronvrak (han ansågs galen efter att ha svarat lite för ärligt på psykologens frågor), hur han blev förfärad av hur böckerna som kalifornisk ungdom skulle lära sig vetenskap såg ut, och mycket annat. Det handlar dock påfallande lite om fysik – eller rättare sagt, boken innehåller inte mycket fysik, men den innehåller en hel del av Feynmans tankar omkring fysik: hur bra fysik ser ut, hur man bör lära ut den, hur han får ut glädje av den. På så sätt är det en fantastisk bok att ge till någon som har det allra minsta intresse av fysik, för även om en formell utbildning i det hjälper en att hänga med i vissa svängar, så är dessa inte helt nödvändiga att följa.

Förutom fysiken handlar boken även en hel del om hur konstiga andra discipliner kan vara – det finns en hel del av fysikerns grundläggande misstänksamhet mot alla andra discipliner (matematik möjligen undantaget), och denna misstänksamhet visar sig ofta befogad: Feynman framstår ganska ofta som det sunda förnuftets representant inför dumheter, en bild som ibland känns något överdriven.

I vilket fall, boken är fantastiskt intressant, med en stor spännvidd, och om någon en gång skapar en kanon för fysiker borde den vara med. Det enda som finns att invända mot är väl den ibland tämligen unkna kvinnoosynen.… (mer)