Bild på författaren.

David Gaider

Författare till Dragon Age: The Stolen Throne

14+ verk 1,575 medlemmar 38 recensioner 6 favoritmärkta

Om författaren

Inkluderar namnet: David Gaider (Author)

Verk av David Gaider

Associerade verk

Dragon Age: The World of Thedas Volume 1 (2013) — Bidragsgivare — 135 exemplar

Taggad

Allmänna fakta

Medlemmar

Recensioner

I sista delen av serien som inleddes med The silent grove och fortsatte i Those who speak, Until we sleep, är det dags för Alistair, Varric och Isabella att ta striden till Aurelian Titus, den onde magiker som tycks vara ute efter Alistairs blod (ständigt detta blod!), för att genom det nå världsherravälde. Sten/Arishoken har en del att säga om varför, men det spelar kanske mindre roll (Varric kommenterar att Alistair verkligen är en unik snöflinga (och då vet de inte ens om vem hans mor var)).

Nå, de lyckas i alla fall störa Titus planer, och därigenom dra alla in i drömvärlden: förutom de tre dessutom kung Maric och en bekant från förra delen. Och så Titus. Drömvärlden känns visserligen lite gjort (femte gången i Dragon Age i stort så långt, tredje där de måste fly sina egna drömmar), men i seriemediet fungerar det utmärkt.

Annars är behållningen att det äntligen är Varric som för ordet, vilket förutom ironisk distans också ger möjlighet att äntligen få reda på mer om Bianca (lite, lite, men tillräckligt för att förstå varför han inte pratar om henne).

Hela serien i stort är väl inget mästerverk, och sett till världen i stort leder det troligen ingenstans, men det ger möjlighet att få reda på mer om några av de bättre gestalterna i Thedas, och det är väl så gott.
… (mer)
 
Flaggad
andejons | Oct 15, 2014 |
Andra delen av kung Alistairs sökande efter sin far tar honom, Isabella och Varric (och Bianca) först till Tevinter, där de möter den man som stal honom från häxan vi mötte förra gången, och senare in på Qunarivatten. De som känner Isabella förstår ungefär hur lyckat det är.

Nå, Alistair har i alla fall haft lite mer tur med sina tidigare kontakter (tydligen har inte bara Väktaren, utan också han funnits värdig), men det hjälper inte stort: han och Varric må slippa det ödet, men Isabella försöker de konvertera. En stor del av berättelsen är därför hennes förhistoria, och om man trodde att hon berättade allt för Hawke, så har man fel – och det är inte konstigt.

Det blir samtidigt tydligare att ett stort problem med denna berättelse är att den, till skillnad från spelen, kräver en kanon: låt gå för att Alistair är kung och inte fortfarande en väktare eller en försupen utstött, eller att Sten hjälpte till att stoppa fördärvet: men det är knappast lika självklart att Isabella inte blev tillsammans med Hawke, eller att hon inte fick tag på ett skepp tidigare, eller ens att hon inte flydde och därför knappast är på vänskaplig fot med Varric. Å andra sidan är Varric aldrig så rolig som när han lyckas stoppa en grupp som vill attackera honom och Alistair med bara ett par ord som tydligt bygger på att Hawke gjort en viss sak.

Sedan är det det här med kvinnorna igen: två stycken har här fått viktigare roller utöver Isabella, och den ena är åtminstone lika flirtig som henne, och den andra lika lättklädd. Med tanke på vad David Gaider nyligen sagt om kvinnor i dataspel kunde man väl hoppats på något lite mer moget?
… (mer)
 
Flaggad
andejons | 1 annan recension | May 7, 2013 |
Förutom vanliga böcker så finns det naturligtvis även serier satta i Thedas: The silent grove handlar om hur Alistair (ja!), Isabella (ja!) och Varric (jaaa!) tillsammans försöker ta reda på vad som hänt med Alistairs far, kung Maric. De börjar i Antiva, och fortsätter sedan in träsken för att hitta en vildmarkshäxa (en syster till Morrigan) som skall ha tagit honom.

Som berättelse är det inte mycket att säga om den, speciellt som det bara är första delen av tre: den ångar på rätt bra, har ungefär så många vändningar man kan vänta, och ger en del förståelse för personerna. Dialogen funkar hyfsat – med dessa tre i huvudrollerna fattas bara annat –, men det är någon gång lite oklart.

Teckningarna är dock lite mer blandade: Alistair är överlag hyfsat igenkännelig, Isabella acceptabel, men någon har gjort ordentliga missar med Varric, för han står knappt att känna igen. Det har troligen till stor del att göra med att hans näsa inte längre är knäckt, men även annars verkar han lite plufsig (att han har någon sorts rustning som döljer hans håriga bröst är av något mindre betydelse). Att sedan alla kvinnor man ser (inklusive Isabella, men det är bara väntat) går omkring mycket lättklädda känns inte helt OK heller.

Det är hyfsat, men om det är värt att plocka upp kommer bero på avslutningen.
… (mer)
½
 
Flaggad
andejons | 4 andra recensioner | May 1, 2013 |
David Gaiders tredje Dragon Age-roman är inte bakgrundshistoria, i alla fall inte än: den utspelas tvärtom efter de två spelen, med magikerna på randen till uppror efter vad som hände i Kirkwall och tempelherrarna alltför glada att slå till hårdare. Till magikercirkeln i Val Royeaux kommer så Wynne för att söka hjälp för att ta reda på vad som hänt en vän som forskat i ett av medlen tempelherrarna använder för att hålla magikerna lugna.

Hjälp får hon också: Rhys, som anklagats för en serie mord på magiker och lärlingar, Adrian, som vill försöka befria magikerna från all utomstående översikt med vad medel hon än kan finna, samt Evangeline, tempelherre fast besluten att skydda magikerna, även från sig själva. Samt Cole, spöket i tornet där magikerna hålls fångna, osynlig för alla utom Rhys, och den som begått morden Rhys anklagats för. Dessutom dyker ett par andra bekanta upp, både från spelen och tidigare böcker.

Det är en bok som känns betydligt mer intressant än den tidigare boken, möjligen delvis eftersom man inte kan ana sig till ungefär hälften av vad som kommer hända efter att ha spelat spelen, men också för att det är mindre slagsmål och explosioner: det handlar mer om moraliskt ansvar och mindre om ren strid för överlevnad. Inte för att sådan inte står på spel, men det finns kanske saker det kan vara värt att låta sig dödas för, inte bara att dö när man söker uppnå dem.

Det är inte direkt existentialism, men det är i alla fall mer än omslagets »heroic fantasy novel« påskiner.
… (mer)
 
Flaggad
andejons | 6 andra recensioner | Apr 24, 2013 |

Du skulle kanske också gilla

Associerade författare

Statistik

Verk
14
Även av
1
Medlemmar
1,575
Popularitet
#16,392
Betyg
½ 3.6
Recensioner
38
ISBN
59
Språk
7
Favoritmärkt
6

Tabeller & diagram