Nicola Griffith

Där Hild var en tegelsten satt i 600-talets England med en stark historisk bakgrund backar Spear ett par hundra år och in i de keltiska sagornas värld, till berättelsen om Peredur/Parsifal. Bakgrunden är den franske författaren Chrétien de Troyes berättelse "Perceval ou le Conte du Graal" från 1100-talet och den walesiska romansen om Peredur fab Efrawg med band till Mabinogion. Möjligen är även den senare från 1100-talet, men förmodligen är den något sekel yngre. Om någon av dem inspirerats av den andra eller om de har en gemensam äldre förlaga är okänt, men både berättar om ynglingen Perceval/Parsifal/Peredur som växer upp faderlös i vildmarken ensam med sin mor, och hur han träffar på Arthur och hans riddare och ger sig ut på en resa för att själv bli en av riddarna av det runda bordet. Det finns flera skillnader mellan berättelserna, framför allt saknas den heliga gralen i romansen om Peredur medan den är central hos Chrétien de Troyes. Griffith har använt sig av både berättelserna (och av fler än dem).

Spear tar sin början i en grotta i en kulle som är magiskt dold för omvärlden. Där bor en flicka utan namn med sin inte helt tillräkneliga mor. De är de enda två människor flickan har sett, resten av hennes värld består av djur och växter. Hennes nyfikenhet på världen utanför ökar under uppväxten, då hon allt oftare beger sig på utflykter utanför det skyddade området. Till slut rinner nyfikenheten över och hon beger sig mot moderns förmaningar hemifrån. Det är också då hon får sitt namn, Peretur, det hårda spjutet, efter ett magiskt vapen hon tar med sig ur moderns förråd. Moderns identitet är en gåta, likaså vem den frånvarande fadern är, som modern uppenbarligen gömmer de bägge från. Som läsare undrar man också över en del andra saker, inte minst hur långsamt tiden går under flickans uppväxt, och över flickans egenskaper som inte verkar helt normala.

Spear är många saker på en gång, trots det korta formatet (167 sidor i originalutgåvan). Det är en roman om att växa upp, om att se världen expandera, om att vara annorlunda och vilja vidga sina vyer. Det är även styckevis en naturlyrisk bok om att leva nära och i samklang med djur och natur. Vidare är det en godmodig, ofta humoristisk hjältesaga, en hjälteresa som arketypen beskrivs i Joseph Campbells bok Hjälten med tusen ansikten. Den är allvarlig, subversiv, rolig och tillgänglig, allt på en gång. Det som var tungt och mångordigt i Hild hanteras med ett mycket lättare handlag i Spear. Här har Griffith kul medan hon samlar kraft för att skriva uppföljaren till Hild.

Spear är en feministisk och queer återberättelse av romansen om Peredur/Parsifal, med element från inte bara "Perceval ou le Conte du Graal" och "Peredur fab Efrawg", utan även från andra berättelser med anknytning till Arthur och keltisk mytologi. Uppfinningsrikt flätar den in Merlin och Nimue, Arthur och Excalibur, och irländska gudasagor till en intelligent helhet, och sedan vrider den lite på alltsammans, och skapar en ny saga av alltihop. Den som kan sina irländska myter och sin Arthur har kungligt roligt i denna både arkaiska och väldigt moderna skruvning av legendariet.
Språket lyckas vara både poetiskt och avskalat på samma gång.

I ett väl tilltaget efterord beskriver Griffith de myter och legender hon använt sig av och hur hon resonerat när hon fört in dem och vridit på dem för sina egna syften.… (mer)