Bild på författaren.

Henrik Ibsen (1828–1906)

Författare till Ett dockhem

612+ verk 23,646 medlemmar 276 recensioner 82 favoritmärkta

Om författaren

Henrik Ibsen, poet and playwright was born in Skein, Norway, in 1828. His creative work spanned 50 years, from 1849-1899, and included 25 plays and numerous poems. During his middle, romantic period (1840-1875), Ibsen wrote two important dramatic poems, Brand and Peer Gynt, while the period from visa mer 1875-1899 saw the creation of 11 realistic plays with contemporary settings, the most famous of which are A Doll's House, Ghosts, Hedda Gabler, and The Wild Duck. Henrik Ibsen died in Christiania (now Oslo), Norway in 1906. (Bowker Author Biography) visa färre

(nor) **Henrik Ibsens skrifter utgitt fra 2005-2010. Bestående av 2 serier: 1) Henrik Ibsens skrifter & 2) Henrik Ibsens skrifter, kommentarbind. Serien har ialt 16 tvillingbind.**

Foto taget av: Courtesy of the NYPL Digital Gallery (image use requires permission from the New York Public Library)


Verk av Henrik Ibsen

Ett dockhem (1879) 4,459 exemplar
Peer Gynt (1966) 1,582 exemplar
Hedda Gabler (1890) 1,531 exemplar
A Doll's House / Ghosts / Hedda Gabler / The Master Builder (1879) — Författare — 1,159 exemplar
The League of Youth / A Doll's House / The Lady from the Sea (1965) — Författare — 909 exemplar
A Doll's House (2019) 840 exemplar
Gengångare (1881) 809 exemplar
En folkfiende (1882) — Författare — 739 exemplar
Hedda Gabler / Pillars Of The Community / The Wild Duck (1950) — Författare — 712 exemplar
Vildanden (1884) 610 exemplar
Ghosts / An Enemy of the People / When We Dead Awaken (1964) — Författare — 376 exemplar
Brand : en dramatisk dikt (1866) — Författare — 361 exemplar
Byggmästare Solness (1892) — Författare — 262 exemplar
The Works of Henrik Ibsen (1867) 252 exemplar
An Enemy of the People / The Wild Duck / Rosmersholm (1907) — Författare — 197 exemplar
Frun från havet (1888) — Författare — 166 exemplar
An Enemy of the People / The Wild Duck / Hedda Gabler (1881) — Författare — 160 exemplar
A Doll's House / The Lady from the Sea / The Wild Duck (1794) — Författare — 159 exemplar
A Doll's House / Ghosts / The Wild Duck / Hedda Gabler (1936) — Författare — 135 exemplar
Samlede verker (1906) — Författare — 129 exemplar
Rosmersholm (1886) — Författare — 122 exemplar
A Doll's House / An Enemy of the People / Hedda Gabler (1980) — Författare — 121 exemplar
A Doll's House / Hedda Gabler / The Wild Duck (1900) — Författare — 110 exemplar
När vi döda vaknar (1899) — Författare — 105 exemplar
John Gabriel Borkman (1896) — Författare — 100 exemplar
Samhällets stöttepelare (1877) — Författare — 93 exemplar
Ghosts / The Wild Duck / The Master Builder (1927) — Författare — 80 exemplar
Emperor and Galilean (1890) — Författare — 75 exemplar
A Doll's House / The Wild Duck (1981) — Författare — 68 exemplar
Brand / Peer Gynt (1972) — Författare — 67 exemplar
The Wild Duck / Hedda Gabler (1961) — Författare — 64 exemplar
Seven Plays By Henrik Ibsen (Classics Club) (1942) — Författare — 58 exemplar
Lille Eyolf (1894) — Författare — 55 exemplar
A Doll's House / Hedda Gabler (1989) — Författare — 54 exemplar
The Pretenders (1863) — Författare — 50 exemplar
Pillars of Society / A Doll's House / Ghosts (1952) — Författare — 47 exemplar
Nutidsdramaer 1877-99 (1962) — Författare — 46 exemplar
Terje Vigen (1908) 46 exemplar
Ghosts / An Enemy of the People / The Wild Duck (1948) — Författare — 45 exemplar
Little Eyolf / John Gabriel Borkman / When We Dead Awaken (1907) — Författare — 43 exemplar
Rosmersholm / The Lady from the Sea / Little Eyolf (1980) — Författare — 36 exemplar
Love's Comedy (1978) — Författare — 35 exemplar
A Doll's House / Ghosts (1906) — Författare — 35 exemplar
Samlede verker. B.1 (1991) — Författare — 34 exemplar
Tio dramer. Bd 3, Ett dockhem ; Gengångare ; En folkfiende (1910) — Författare — 29 exemplar
Brand / Emperor and Galilean (1986) — Författare — 29 exemplar
Teatre (1985) 27 exemplar
Hedda Gabler / The Master Builder (1907) — Författare — 26 exemplar
Peer Gynt / The Pretenders (1987) 25 exemplar
A Doll's House / John Gabriel Borkman (1941) — Författare — 25 exemplar
Gengångare; Vildanden (1881) — Författare — 21 exemplar
Fra Brand til Keiser og Galilæer 1866-73 (1972) — Författare — 21 exemplar
Samlede verker. B.2 (1991) — Författare — 21 exemplar
An Enemy of the People / The Wild Duck (1907) — Författare — 20 exemplar
The Vikings at Helgeland (1993) — Författare — 20 exemplar
The Pretenders / Pillars of Society / Rosmersholm (1913) — Författare — 19 exemplar
Hedda Gabler / Pillars of Society / The Master Builder (1917) — Författare — 18 exemplar
The League of Youth (1867) — Författare — 18 exemplar
A Doll's House / The Lady from the Sea (2000) — Författare — 17 exemplar
The Feast at Solhoug (2008) — Författare — 17 exemplar
Hedda Gabler / The Pretenders / Brand / Pillars of Society (1863) — Författare — 17 exemplar
Lady Inger of Ostrat / The Feast at Solhoug / Love's Comedy (2018) — Författare — 16 exemplar
Lady Inger of Östrat (2007) — Författare — 16 exemplar
The Vikings at Helgeland / The Pretenders (2007) — Författare — 16 exemplar
Catilina (2000) — Författare — 16 exemplar
Drammi (1982) 16 exemplar
From Ibsen's Workshop (1978) 15 exemplar
Dikt (1978) 14 exemplar
Rosmersholm / The Lady from the Sea (1908) — Författare — 14 exemplar
Pjäser. 2 (2008) 12 exemplar
Sämtliche Werke — Författare — 12 exemplar
Plays of Henrik Ibsen (The World's Popular Classics) (1930) — Författare — 11 exemplar
The League of Youth / Pillars of Society (1906) — Författare — 11 exemplar
Teatro (1850 - 1866) Vol. * (1982) 10 exemplar
Catiline / The Warrior's Barrow / Olaf Liljekrans (1970) — Författare — 10 exemplar
Samlede verker. B.2 (1991) 10 exemplar
Selected plays of Henrik Ibsen (1942) 10 exemplar
Pjäser. 1 (2008) 9 exemplar
The Henrik Ibsen Collection (2007) — Original stories — 9 exemplar
Három dráma (1987) 9 exemplar
Samlede verker. B.2 Kongs-emnerne ; Brand ; Peer Gynt (1978) — Författare — 9 exemplar
Peer Gynt: Hedda Gabler (1988) — Författare — 9 exemplar
Ibsens beste (2005) 8 exemplar
Teatro completo (1915) 8 exemplar
The Plays of Henrik Ibsen (1930) 8 exemplar
Théâtre (2006) 8 exemplar
Ghosts / Hedda Gabler / Peer Gynt / A Doll's House (2011) — Författare — 8 exemplar
Three Plays of Henrik Ibsen (1965) 7 exemplar
The League of Youth / Emperor and Galilean (1963) — Författare — 6 exemplar
Toneel (1987) 6 exemplar
The Vikings at Helgeland / Love's Comedy / The Pretenders (1962) — Författare — 6 exemplar
Stützen der Gesellschaft (Reclams Universal-Bibliothek) (2010) — Författare — 6 exemplar
Drammi 5 exemplar
Ibsen: 4 Major Plays Vol II (1970) 5 exemplar
The Burial Mound (2015) — Författare — 5 exemplar
Olaf Liljekrans (2010) 4 exemplar
Rosmersholm / The Lady From The Sea / Hedda Gabler (1904) — Författare — 4 exemplar
Utvalgte Verker (1997) 4 exemplar
3: (1993) 4 exemplar
A Doll's House / The Master Builder (2010) — Författare — 3 exemplar
Vita dalle lettere (1995) 3 exemplar
Plays 3 exemplar
The Wild Duck (2018) — Original play — 3 exemplar
Letters of Henrik Ibsen (1905) 3 exemplar
Emperor and Galilean / A Doll's House / Ghosts (1912) — Författare — 3 exemplar
Terjevigen 3 exemplar
Ibsens dramatik 3 exemplar
Valitut draamat 1 3 exemplar
Hedda Gabler (2009) 3 exemplar
Prose Dramas 3 exemplar
When We Dead Awaken / Rosmersholm (1991) — Författare — 3 exemplar
Fyra pjäser (2019) 2 exemplar
Eleven Plays of Henrik Ibsen (1950) — Författare — 2 exemplar
Vildanden / Rosmersholm / John Gabriel Borkman — Författare — 2 exemplar
Samtidsdramatik. 2 (2015) — Författare — 2 exemplar
Henrik Ibsen - Samlede verker 2 (1975) — Författare — 2 exemplar
Die Stützen der Gesellschaft / Nora. (1988) — Författare — 2 exemplar
The Works Of Henrik Isben (1928) 2 exemplar
Die Dramen (2007) 2 exemplar
Dramaty 2 exemplar
Näidendid (2005) 2 exemplar
Samtidsdramatik. 1 (2015) 2 exemplar
Ord av Ibsen (1998) 2 exemplar
Die grossen Dramen (2006) — Författare — 2 exemplar
Valitut draamat. 6 2 exemplar
Valitut draamat. 5 2 exemplar
Drames contemporains (2005) 2 exemplar
Dramatische werken (2010) 2 exemplar
Tutto il teatro 1 exemplar
Teatro escogido 1 exemplar
Драмы 1 exemplar
Izlase 1 exemplar
Teatro reunido 1 exemplar
Digte 1 exemplar
Seis Dramas 1 exemplar
Dramen II 1 exemplar
Dramen 2 1 exemplar
Dramen I 1 exemplar
Dramen 1 1 exemplar
Hry 1 exemplar
Hry. IV 1 exemplar
Samlede vr̆ker 1 exemplar
1:Tutto il teatro 1 exemplar
2:Tutto il teatro 1 exemplar
Obras completas 1 exemplar
Dramen (1991) 1 exemplar
Dramen (1995) 1 exemplar
Samlede verker 1 exemplar
Hærmændene på Helgeland. Vildanden — Författare — 1 exemplar
Henrik Ibsen 1850-1863 (2005) 1 exemplar
Tutto il teatro 3 (1985) 1 exemplar
Peças escolhidas : volume 3 (2008) 1 exemplar
Tutto il teatro - Volume 2 (1987) 1 exemplar
Teatro Selecto: Ibsen (1988) 1 exemplar
Casa da Boneca Livro 1 (1998) 1 exemplar
Schauspiele (1968) 1 exemplar
Hedda Gabler / Little Eyolf (2003) 1 exemplar
Näidendid. II 1 exemplar
Drāmas 1 exemplar
Poesie 1 exemplar
Peer Gynt (in English) [Illustrated] — Författare — 1 exemplar
Ibsensitat 1 exemplar
Hry III 1 exemplar
The Collected Works of Henrik Isben, Volume IV — Författare — 1 exemplar
Peer Gynt / Rosmersholm / When we dead waken (2006) — Författare — 1 exemplar
Hry I. (2006) 1 exemplar
I drammi (1959) 1 exemplar
Catilina / The Burial Mound (1992) — Författare — 1 exemplar
Udvalgte Digte 1 exemplar
Ibsen Henrik 1 exemplar
Minde Udgave Vol 4 1 exemplar
Edvrd Grieg -Peer Gynt (2005) 1 exemplar
I drammi 1-2 1 exemplar
Näidendid. I 1 exemplar
Minde Udgave Vol 6 1 exemplar
Minde Udgave Vol 5 1 exemplar
I drammi di Ibsen 1 exemplar
Gildet på solhaug. Fruen fra havet — Författare — 1 exemplar
Ord av Henrik Ibsen (1980) 1 exemplar
Valitut draamat. 4 1 exemplar
The Emperor Julian 1 exemplar
Brev 1845-1905 (1979) 1 exemplar
Samlede Værker V 1 exemplar
Samlede Værker VI 1 exemplar
Samlede Værker IV 1 exemplar
Samlede Værker I 1 exemplar
Samlede Værker II 1 exemplar
Četiri drame 1 exemplar
Samlede verker II 1 exemplar
Drame, 2 vols. 1 exemplar
Henry Ibsen: Four Plays (1979) 1 exemplar
Vadkacsa ; Solness építőmester — Författare — 1 exemplar
The Henrik Ibsen Collection (2016) 1 exemplar
Lyrical Poems (2015) 1 exemplar
Plays, The 1 exemplar
Samlede Verker Bind IV (1941) 1 exemplar
Samlede Verker Bind III (1941) 1 exemplar
Werke 1 exemplar

Associerade verk

Literature: An Introduction to Fiction, Poetry, and Drama (1995) — Bidragsgivare, vissa utgåvor902 exemplar
Six Great Modern Plays (1956) — Bidragsgivare — 460 exemplar
The Rag and Bone Shop of the Heart: A Poetry Anthology (1992) — Bidragsgivare — 383 exemplar
Eight Great Tragedies (1957) — Bidragsgivare — 382 exemplar
Literature: The Human Experience (2006) — Bidragsgivare — 335 exemplar
The Essential Feminist Reader (2007) — Bidragsgivare — 308 exemplar
Masterpieces of the Drama (1966) — Bidragsgivare — 173 exemplar
The Moral Life: An Introductory Reader in Ethics and Literature (1999) — Bidragsgivare — 169 exemplar
Four Modern Plays (First Series) (1944) — Bidragsgivare — 89 exemplar
Contemporary Drama: 15 Plays (1959) — Bidragsgivare — 68 exemplar
Modern and Contemporary Drama (1958) — Bidragsgivare — 43 exemplar
14 great plays (1977) — Bidragsgivare — 31 exemplar
15 International One-Act Plays (1969) — Bidragsgivare — 31 exemplar
Nine Great Plays: From Aeschylus to Eliot (Revised Edition) (1950) — Bidragsgivare; Bidragsgivare — 24 exemplar
World's Great Plays (1944) — Bidragsgivare — 22 exemplar
Treasury of the Theatre: From Ibsen to Sartre (1951) — Bidragsgivare — 17 exemplar
Contemporary Drama: European, English and Irish, American Plays (1941) — Bidragsgivare — 17 exemplar
Fifteen Famous European Plays (1942) — Bidragsgivare — 10 exemplar
Three Plays About Doctors (1961) — Bidragsgivare — 9 exemplar
The Daughter [2015 film] (2016) — Original play — 5 exemplar
BYU Studies - Vol. 04, No. 1 (Autumn 1961) (1961) — Bidragsgivare — 2 exemplar


Allmänna fakta

Namn enligt folkbokföringen
Ibsen, Henrik Johan
Andra namn
Bjarme, Brynjolf
Cemetery of Our Saviour, Vår Frelsers Gravlund, Oslo, Norway
Skien, Norway
Kristiania, Norway
a series of strokes
Skien, Norway (birth)
Grimstad, Norway
Kristiania, Norway (death|now Oslo)
Bergen, Norway
Dresden, Germany
Munich, Bavaria, Germany (visa alla 7)
Rome, Italy
Oslo University (then Christiania)
chemist's apprentice
Ibsen, Suzannah (hustru)
Ibsen, Sigurd (son)
Kort biografi
Ibsen started writing plays in 1849 but was not successful until "Brand," a dramatic poem published in 1866.  "A Doll's House" was the play that finally made him internationally famous about 10 years after it was written in 1879.  He suffered a stroke in 1900 and stopped writing after that.



Jag hade inte väntat mig att andra delen i samlingen av Ibsens Samtidsdramatik väsentligen skulle vara en novell av John Ajvide Lindqvist, men det är nog så jag bäst kan beskriva Frun från havet: i ännu en av dessa norska småstäder vid havet bor doktor Wangel med sin andra hustru Ellida och de två döttrarna från förra äktenskapet, Bolette och Hilde. Två unga män dras till dessa, den lungjsuke konstnären Lyngstrand och Arnholm, döttrarnas tidigare lärare.

Ellida verkar inte ha knutit an ordentligt till barnen, och snart förklarar hon inte heller kunnat gå in i äktenskapet riktigt fullt och helt: hon hade innan det ingått en underlig förlovning med en sjöman som snarast verkar personifiera havet, som tycks ha förvänt bort hennes fria vilja men som hon inte vill veta av när han inte är närvarande.

Å andra sidan tycker inte hon att hon kan stanna kvar i äktenskapet om hon skall tvingas till det: det som tycks locka mest är friheten att välja, men det står mot Wangels egen tro att hon inte är fullt tillräknelig och att han bör ta besluten åt henne.

Allt detta känns kanske inte helt övertygande, och parallellismen hos de yngre är lite väl övertydlig. Att jag överraskades av innehållet beror inte bara på att delar av innehållet verkar otypiskt, utan också att det är tämligen okänt.

Huvudpersonen i Hedda Gabler heter inte ens så: hon har gift sig med Jörgen Tesman, en snäll men naiv historiker, så naiv att man vill skrika. Hedda är i mycket hans motsats: hennes far var general, hon har alltid varit rik och upphöjd, har aldrig hittat något hon kunnat gå upp i och roar sig därför med att manipulera andra utan att ha något riktigt mål med det, en elakhet nästan lika aningslös som mankens snällhet.

Värst drabbas Eljert Lövborg, Tesmans gamle kollega och stundom konkurrent, och fru Elvsted, som förälskat sig i honom och verkar ha lyckats få någon ordning på det liv han tidigare ödde på skörlevnad. Hedda verkar mest tycka det verkar spännande att få makt att rubba deras banor, likgiltigt hur. Och i bakgrunden står domare Brack, betydligt mer målmedveten.

Mer av moralitet än politik, alltså, och inte ens den är helt tydlig: Hedda är tydligt inte någon förebild, men är samtidigt tillräckligt komplex för att inte kunna avfärdas hur som helst. Någonstans verkar det ha saknats bromsar, någon som kunnat hjälpa henne hitta möjligheter andra än att kasta sig in i ett äktenskap med en man hon inte ens kan respektera. Detta gör att det logiska slutet blir att Ibsen än en gång följer Tjechovs lag.

Det har gått bättre i livet för huvudpersonen i Byggmästare Solness, i alla fall arbetslivet: äldre, aktad, ensam på orten, med en tidigare konkurrent som underordnad anställd. Det privata är kanske inte lika harmoniskt, ett olyckligt äktenskap med barn som avled medan de fortfarande ammades. Nu håller han på och kröner karriären med ett nytt hus åt sig och hustrun, en andra ersättare för hennes föräldrahem, det som brann och ledde till såväl barnförlusten som hans yrkesframgångar: tomten kunde styckas upp och bebyggas med småhus åt andra.

In i hans liv kommer då Hilde Wangel, som en gång såg honom sätta krans på nybyggd kyrkspira, och beundrat honom sedan. Då börjar det röra på sig: hans tidigare konkurrent Knut Brovik går snabbt mot döden, dennes son Ragnar vill få chansen att själv bli arkitekt, medan Ragnars fästmö Kaja Fosli mest verkar fästad vid Solness själv. Det är en hel del som känns igen från tidigare Ibsen, men samtidigt finns här en symbolism som aldrig riktigt får blomma upp: det handlar inte längre uttalat om lögn eller makt genom manipulation, utan om någon slags mystisk kraft som får andra att göra som man vill. Jag skulle vilja kalla det Strindbergskt, men Strindberg en dålig dag: inte riktigt framme i det rent mystiska. Det känns sladdrigt utan att det vägs upp av någon intressant mångtydighet.

Lille Eyolf är dödsmärkt. Han är titelkaraktär i ett Ibsendrama, men hans främsta syfte är att en tid ha varit den matta som samlat på sig problem som sedan också sopats under den: fadern Allmers är någon slags ateistisk intellektuell, modern Rita, med tidens terminologi, hysterika och sensuell, svartsjuk på allt och alla. Allmers syster Asta uppvaktas av ingenjör Borghejm, men har svårt att slita sig från brodern.

Eyolf är svag och sjuklig, skadat av ett tidigt fall och aldrig rätt ihopläkt. Fadern kommer hem från fjällvandring, och har fått nya perspektiv: istället för sitt stora moralisk-filosofiska verk skall han ägna all tid åt sonen och dana denne till förnöjd man. Hustrun Rita vill mest ha Allmers för sig själv. Men så går Eyjolf i sjön, och allt spricker och gammalt var läcker ut lite varstans. Psykologin känns på flera sätt modern, som skräcken när fadern kommer på sig själv med att för en stund ha glömt att sörja, eller Rita som inte bara vill gå in i en modersroll.

Detta är tätare än annat Ibsen skrivit, ett drama med tre huvudparter och endast en biroll som finns med genom större delen av pjäsen: det är intensivt i familjen, det finns osäkrade hemligheter. Det är lite av en tillbakagång till tidigare maner, men känns samtidigt som något eget.

John Gabriel Borkman är en bruten man: dömd för ekonomiska oegentligheter, numer levande på nåder på den gård svägerksan ropade in på exekutiv auktion. Hans hustru bor på nedervåningen; de talar inte. Fru Borkman drömmer om att sonen Erhart skall bli så lysande att faderns skandal glöms. Hennes syster Ella verkar mest vilja bli älskad: av John Gabriel eller Erhart, bara någon vill minnas henne med glädje och sorg. John Gabriel verkar helst vilja börja om sin klättring från fattig till rik och mäktig på nytt.

Vad Erhart vill tycks ingen riktigt fråga efter. Mer än möjligen fru Wilson, skild från sin tidigare man. Men hon figurerar mycket lite, och skådespelet är snarare en långsam lossning av gamla knutar hos den äldre generationen, som nu när Ella är döende och Erhart snart är vuxen till slut tvingas se varandra i ögonen igen.

Vad som kommer ske med Erhart till slut är från början mer eller mindre uppenbart. Hur de övriga reagerar bestämmer mindre hans öde än deras egna. Inte en särskilt subtil pjäs, och en som kanske inte åldrats med mycket värdighet: synen på avkomma är idag en annan, och att en misslyckad bankdirektör skulle hamna i fängelse verkar nästan som en saga.

, som säger sig ha återkommit till livet efter att ha dött ungefär när verket fullbordades och därför flytt Rubek.

Rubeks och Majas äktenskap verkar knaka i fogarna, och när så Maja får en inbjudan att följa med jägaren Ulfhejm upp på fjället, och Irene på liknande sätt vill ha upp Rubek dit, så hamnar de till slut på sanatorium, och beger sig sedan en vindpiskad, dimmig natt upp på kalfjället.

Det hela är i delar övertydligt symboliskt: Ulfhejm är närmast parodi på viril urman, Rubek en på en sofistikerad konstnär. Allt slutar lite som man kan vänta, och det är vägen mot katastrofen och de minnen av en enklare ungdom som snarast väcker intresse.
… (mer)
andejons | Jan 12, 2023 |
I förordet till den första av de två samlingarna med Ibsens Samtidsdramatik omnämns han som en av de som i slutet av 1800-talet skapade den moderna teatern. Må så vara, men i alla fall i den första pjäsen, Samhällets stöttor, tycks man snarare hamnat i en grekisk tragedi som bara råkat förirra sig till en norsk kuststad under förrförra seklet. Stadens främste man, konsul Bernick, har bidragit till att nöjen förjagats och ersatts med tråkborgelighet, med all den förljugenhet som förknippas med den oscarianska tiden.

Bernicks ställning vilar på lösan sand: han har en gång fått sin svåger att ta fallet när han själv setts fly från en cirkusprimadonnas lägenhet, för att sedan lämna sin trolovade för hennes halvsyster som satt på pengarna. Efter det är det snarast en fråga om man tror på liberalismen om han varit samhället till gagn: vid pjäsens början tycks han i varje fall vara i färd med att ersätta arbetare med maskiner, och är dessutom ute i skumraskaffärer kring en järnväg som är på väg att dras genom landet.

Men så reser sig det förflutna: svågern och halvsystern återvänder, hans moraliska auktoritet hotas. Lögner hotar att läcka ut, och nya, små, alltför lätta lögner, och möjligen någon underlåtelsesynd, lockar.

Inte är detta någon av de mest klassiska Ibsenpjäserna, men den är likafullt ordentligt hopsnickrad. Någonting måste någon gång brista, och frågan är bara vad som blir kvar efteråt, eller om det går att släppa på trycket på annat sätt. Förutom Oidipus går tankarna till Markurells i Wadköping: skillnaden mot dessa är dock att huvudpersonen här är den som sitter på all information, och det är ingen liten skillnad, utan en allt avgörande: det är skillnaden mellan en skurk och en hjälte.

Tredje pjäsen ut av Ibsen är Gengångare (om ni undrar var nummer två blev av så var det Ett dockhem, som jag recenserade för flera år sedan). Dramatiskt känns det nästan som ett steg tillbaka, som att det är ett par olika berättelser som har gemensam början men ofärdigt slut. Kanske mer som livet, men mindre som teater.

Mitt i pjäsen står fru Alving, änka efter en kapten som hon ägnat livet åt att städa upp bilden av: han var en rumlare, suput och kvinnokarl, men med gott rykte. Pengarna efter honom skall gå till ett barnhem, deras son Osvald har sluppit växa upp i samma hus, och hans utomäktenskapliga dotter Regine har fått gå som tjännarinna i huset. Fru Alvings motpart är pastor Manders, en högoskariansk moralist, feg inför folkhopen och oförsonlig inför allt det han anser vara osedligt. Sist ut är snickare Engstrand, föregiven far till Regine och med förstånd att sätta tummen i ögat på andra.

Det är mycket elände som kommer av lögnerna, och inte mycket blir bättre av sanningen. Materialet spretar dock, och även om frågor om äktenskaplig frihet, kärlek och livlögn finns där så är det mycket få svar eller ens fördjupningar man får.

Doktor Stockman har lyckats skapa sig ett bra liv: ett tag var det knapert, men tack vare den nya badanläggningen så blomstrar småstadens ekonomi. Bror Peter, borgmästaren, är en förfärlig bracka, men vad gör det när det även finns mer frisinnade personer, som journalisterna på Folkbladet, att umgås med.

Men så en dag kommer ett provsvar: vattnet i badet är otjänligt, fyllt med bakterier från de garverier som ligger kring täkten. Och så börjar utvecklingen mot att Stockman blir det titeln på Ibsens drama skvallrar om: En folkfiende. För låt gå att hälsorisker skall åtgärdas, men det får inte kosta något, och samhället måste fungera. När folk får höra kostnaderna stegrar de, och folk som tidigare velat stödja doktorn vänder honom ryggen.

Inte bara är det enkelt att dra paralleller till frågan om hur coronavirus bäst skall bekämpas, det görs dessutom försök att ta ifrån doktorn alla plattformar han kan tänkas få för att framföra sin åsikt. Som svar drivs han in i allt mer radikala åsikter. Och dessutom debatt om det är experter eller massan som är mest lämpad att styra. Det verkar vara en pjäs nästan skriven för idag. Fast om doktorn är menad som en inte helt fläckfri men ändå hjältefigur, så gör vissa av hans nietzscheanska utfall idag nästan ännu sämre intryck än vad de gjorde när pjäsen skrevs. Den brottas med frågor som ännu är aktuella, och svaren den ger är knappast mer lättsmälta nu.

Att läsa Ibsen bjuder på överraskningar. Min syn på Ett dockhem är fortfarande färgad av en seg TV-teater vi tvingades se i gymnasiet, och det var ungefär vad han stod för även i övrigt. Borgerliga norska artonhundratalshem, torrt snus i gyllene dosor, välgörande utrensning av garderober fyllda med lik. Så Vildanden – en pjäs som verkar gå på tvärs med allt detta.

Fotograf Hjalmar Ekdal bor kringskuret tillsammans med sin fru Gina, som är den som verkligen sköter allt praktiskt, dottern och ögonstenen Hedvig, samt farfar, före detta löjtnant och skogsmästare, numer försupen och hånad efter en skandal. En dag kommer barndomsvännen Gregers Werle tillbaka till staden, hemkallad av fadern, grosshandlaren och Ekdal den äldres före detta kompanjon. Gregers bestämmer sig för att det Ekdals behöver är någon som rör i gamla affärer som sedan länge fått sjunka ned i dyn.

Gregers motpol är cynikern doktor Relling, som hellre matar människorna med en lögn som gör att de kan hanka sig fram än en sanning som de inte klarar av. För att stå ut med sådant kan man inte vara en drömmare som Ekdal och den yngre Werle, utan en mer robust typ som grosshandlaren, som tar vad han behagar, och sedan beredvilligt betalar.

Det hela får ett något emblem i form av en av grosshandlaren skadeskjuten vildand, som får bo hos Ekdals, alltmer tam, totalt oskälig. Är sanningen förlösningen, eller förbannelsen?

Sista pjäsen ut, Rosmersholm, luktar nästan Strindberg – märk väl den sene Strindberg, med drag åt det mystiska. På Rosmersholm bor pastor Rosmers, vars hustru dränkt sig i älven. Sorgeåret är över, och nu vågar sig svågern, den ärkekonservativa rektor Kroll åter söka hans sällskap. Men Rosmer har inte bara förlorat hustru, utan även tro, och vill söka sig till de mer frisinnade, vilket Kroll omöjligt kan acceptera.

Snart börjar det framgå att hustrun troligen inte bara dränkte sig i tillfällig förvirring, utan haft andra motiv – och att dessa haft att göra med Rebecka West, som också bor på herrgården som pastorns vän, och försökt uppmuntra honom att verka i världen. Men i denna pjäs leder inte lögnen till något gott, och till slut finns inte många utvägar kvar.

Ibsens hållning är svår att ringa in: han skriver helt klart om politiskt ämnen, och sågs då som radikal, men idag är det svårare att se: det radikala låg i att överhuvudtaget tala om vissa hållningar, inte i att dess företrädare nödvändigtvis gestaltas sympatiskt. Rosmers är godhjärtad men velig, Rebecka låter målet helga medlen, redaktören Mortensgård framstår som taktiker mer än idealist. Kroll urskuldrar sig, framhåller sin intolerans men har samtidigt svårt att genomföra den helt. Idag framstår det hela mer som drama än pamflett, ett utveckling som förunnats få.
… (mer)
andejons | Aug 2, 2022 |
Jag borde nog tittat lite närmare innan jag införskaffade Peer Gynt på originalspråk. Inte för att norska i allmänhet är så omöjligt, utan för att norska på vers är lite värre än jag riktigt klarar: arkaismer och ovanliga vändningar och ordval underlättar inte läsning.

Annars är det inget större fel på berättelsen om skrävlaren Peer Gynt som drar ut i världen för att slippa ta ansvar, och ständigt sig själv nog släpar ihop förmögenheter bara för att förlora dem, innan han kan återvända hem och äntligen finna försoning – förutom då att den inte riktigt verkar syfta någonstans. Det är lite märkligt med en berättelse som börjar i ett närmast tidlöst lantligt Norge med Dovretroll som vill gifta sig med Peer, på villkor att han också blir troll och förändrar sin syn, som sedan mellanlandar i Marocko och ett sinnesjukhus i Egypten innan den återvänder, men det fungerar i stort sett.

Moralen om att inte bara se till sig själv är kanske lite banal (fast jag tror jag missade ett par essentiella punkter), men inte värre än man kan leva med den, speciellt när den delvis levereras av gestalter som passar på att spränga fjärde väggen. Omdömet hade troligen blivit både bättre och säkrare med en svensk utgåva, men det får möjligen bli något för framtiden. Avskräckt är jag i varje fall inte, vilket är en klar förbättring mot förra gången jag sysselsatte mig med ett Ibsenverk för första gången.
… (mer)
andejons | 19 andra recensioner | Oct 9, 2011 |
Vissa skådespel skall man nog hellre läsa än se spelade. Jag har här tidigare beklagat att vi i svenskan i gymnasiet tvingades bese en lång och mycket tråkig inspelning av Ibsens Et Dukkehjem, och från det har jag nog inte riktigt hämtat mig förrän nu, då jag läst samma text. Möjligen var det skådespelarinsatserna som var skrala, men den var ändå klart mer läs- än sevärd.

Intrigen är tämligen enkel, eller i alla fall enhetlig: just när det verkar sig med advokat Thorvald Helmers ekonomi efter några svåra år – han har fått befattning som chef för en bank – kommer ett gammalt lån tillbaka för att spöka. Lånet tog hans hustru Nora för flera år sedan med hjälp av en förfalskad namnteckning, i syfte att få medel till en resa för att rädda Helmers liv. Helmer är en förbaskad moraltant, och skulle inte ens kunna acceptera tanken på att Nora tagit ett lån, och hon har sedan dess kämpat för att betala tillbaka under sken av att hon bara är en ung, tanklös, oekonomisk kvinna. Allt uppdagas med infernaliskt skicklig metodiskhet, långsamt, långsamt (denna utdragenhet var alltså vad som gjorde inspelningen osebar), och liksom i en grekisk tragedi förstår man att katastrofen snart kommer.

Till slut är allt ställt på ända, och Nora bestämmer sig för att bryta upp för att, med dagens terminologi, »förverkliga sig själv«. I dåtiden var detta ett chockerande beslut: en kvinna som lämnar man och barn för att leva på egen hand? Otänkbart! Egentligen skulle väl fortfarande ett sådant beslut inte ses med helt blida ögon, men Noras vision om äktenskapet som något som bör ingås mellan likar har vi anammat. Man kan väl förvisso, liksom Strindberg, ha invändningar mot att Nora klagar på att hon aldrig haft ett ärligt samtal med Thorvald när det är hon själv som gått bakom hans rygg och inte ens verkar ha försökt att ärligt säga honom hur sjukt han var och att ett lån var nödvändigt. Med tanke på vilket suggskaft– för att igen tala med Strindberg– han senare visade sig vara är det faktiskt inte otrolig att han skulle gått med på det: Helmer är helt enkelt den sortens kräk som håller sig med två uppsättningar moral: en för offentlighetens ljus och en för privat bruk. Oavsett vilket kan man gott förstå att Nora inte vill fortsätta samlevnaden med en sådan självisk person: hennes förväntningar var väl egentligen orimliga, men att hans handlande skulle vara så totalt motsatt dem, så heltigenom själviska gör att man har full förståelse för att fortsatt samlevnad skulle bli omöjlig.

Nå, invändningar mot sättet som sensmoralen predikas på kan man ha och likväl anse att det man fått läsa varit bra. Et Dukkehjem kan helt klart försvara sin status som klassiker.
… (mer)
andejons | 67 andra recensioner | Jul 14, 2009 |


1880s (1)
1870s (1)
Europe (1)
AP Lit (5)
1890s (3)


Du skulle kanske också gilla

Associerade författare

James Walter McFarlane Editor, Editor and Translator
Marie von Borch Translator
Una Ellis-Fermor Translator
Wilhelm Lange Translator
Jens Arup Translator
Ludwig Passarge Translator
H. L. Mencken Introduction
Sigurd Ibsen Translator
A. Zinck Translator
Anthony Hopkins Actor, Cast
Michael Gambon Cast, Actor
Ingrid Bergman Actor, Cast
Fyodor Dostoyevsky Contributor
Carl Van Doren Introduction
Emma Klingenfeld Translator
Brian Friel Adaptation
Aldo Keel Afterword
Stephen Mulrine Translator
William Archer Introduction, Translator
Peter Watts Translator
Eino Palola Translator
Kenneth McLeish Translator
Frank McGuinness Adaptation
Richard Linder Translator
Bryony Lavery Translator
Simon Stephens Translator
Thornton Wilder Translator
Paul Walsh Translator
John Gassner Introduction
L. Simons Introduction
P. Watts Translator
O. Manninen Translator
Arthur Rackham Illustrator
Edmund Gosse Translator
James McFarlane Translator
Eva Le Gallienne Translator, Introduction
Anni Carlsson Afterword
Rui Madira Dirección
Yves Bombay Translator
Pompeu Fabra Translator
Rolf Fjelde Translator
W. H. Auden Introduction
Joachim Grage Afterword
Michael Meyer Translator
Anita Rho Translator
Fredrik Matheson Illustrator
Tony Eubanks Illustrator
Gerhard Reuter Afterword
F. Kapteijn Translator
Pan Sok Photographer
Martin Hartkamp Translator
Ludvig Eikaas Illustrator
Edvard Beyer Foreword
Jem Cabanes Translator
Klas Östergren Translator
Leif Zern Foreword
Adolf Strodtmann Translator


Även av
½ 3.7

Tabeller & diagram