Daniel Kehlmann

Under hypnos uppmanas Arthur Friedland att gå in för sitt skrivande så pass att han glömmer allting annat. Ingenting annat får vara viktigare. Han överger sin fru och sina söner och de återser honom inte igen förrän sönerna uppnått vuxen ålder, men de har kunnat följa hans framgångsrika karriär på avstånd. Efter det inledande kapitlet där Arthur Friedland hypnotiseras, utspelar resten av boken under ett enda dygn och då får man se vad det blivit av sönerna: En präst som inte tror på Gud, en finansman som försnillat massor av pengar och en konsthandlare som extraknäcker som konstförfalskare. F som i fängslande, fiffig, fatal, fabulös, fifflande och fascinerande!… (mer)

Daniel Kehlmanns Världens mått borde egentligen tilltala mig: med Gauss och Alexander von Humboldt som huvudpersoner så skall det inte vara svårt att skriva något intressant. Fast det var det tydligen, för jag känner i efterhand ingenting inför denna bok: jag förstår inte varför jag skall bry mig om dessa gaggiga gubbar, eller om det finns någon riktig poäng med boken förutom att ta lättköpta poäng på att låta verkliga personer i en roman uppröra sig över att de kan komma att bli romanfigurer. Visst, vissa kanske det finner det lustigt med halvt världsfrånvända forskare (ingendera förstår sig på personerna runt omkring dem, även om det är av olika anledningar: Gauss är vresigt överlägsen och Humboldt mest naiv), men för mig räcker det inte att hänga upp en bok på.

Titeln syftar på att de båda vid olika tillfällen ägnar sig åt lantmäteri, ett yrke som idag har högst begränsad tjuskraft men som i deras dagar fortfarande var ett aktat yrke. Tyvärr blir det inte mycket mer av det än lite jonglerande med mätinstrument, och den som förväntat sig någon form av ytterligare behandling blir snart besviken.

Slutligen skall väl kanske något romanens eventuella koppling till verkligheten sägas (skriver man historisk roman förväntas man ju inte göra alltför mycket våld på denna, även om vissa smärre skråmor kan tillåtas): jag vet ingenting om Humboldt, endast obetydligt om Gauss, men jag misstänker att den som läst biografier över de båda herrarna möjligen kan finna större nöje i Kehlmanns lek med dem. Själv tyckte jag hela upplevelsen mest var poänglös: inte direkt tråkig, men den gav i det närmaste ingenting. Hur den kan ha blivit en försäljningssuccé förstår jag inte alls.… (mer)

En roman om två stora tyska vetenskapsmän verksamma under en mycket expansiv fas av historien... slutet 1700, början 1800. Jag gillar Kehlmanns humoristiska framställan av de båda männen. Jag vet inget om dem innan men jag antar att det mesta av karakteristikan stämmer. Författaren har förvaltat sitt pund (sina efterforskningar) väl, och det blir riktigt underhållande att läsa. Samtidigt känner man att man lär sig något. Skillnaden i förutsättningar under de båda resorna Humboldt företar sig blir fantastiskt tydliga, trots att båda resorna beskrivs mycket subtilt humoristiskt. Jag är riktigt nöjd.… (mer)