Sophie von Knorring (1797–1848)
Författare till Illusionerna
Om författaren
Särskiljningsinformation:
(eng) Please do not confuse or combine her with Sophie Tieck (1775–1833), also known as Sophie Tieck-Bernhardi (second married name Sophie von Knorring), a German Romantic writer.
Foto taget av: By Maria Röhl (1842).
Verk av Sophie von Knorring
The peasant and his landlord 1 exemplar
Taggad
Allmänna fakta
- Namn enligt folkbokföringen
- Knorring, Sophie Margareta von
- Födelsedag
- 1797-09-28
- Avled
- 1848-02-13
- Nationalitet
- Sweden
- Födelseort
- Gräfsnäs, Sweden
- Dödsort
- Skålltorp, Sweden
- Bostadsorter
- Stockholm, Sweden
- Utbildning
- at home
- Yrken
- novelist
aristocrat - Kort biografi
- Sophie Margareta von Knorring, née Zelow, was born at the manor of Gräfsnäs, Sweden, to an aristocratic family. Her parents were Christian Göran Zelow, chamberlain at the royal court, and his wife Helena Sophia Gripenstedt. She and her four younger sisters were educated by tutors in subjects regarded as suitable for a young noblewoman: languages -- German, English, French, and Italian -- religion, history, literature, music, painting, and dancing. She made her debut in society in 1812-1813, when she was introduced to Madame de Staël and saw plays by Racine and Corneille performed by the French theatre company. In 1814, her father lost his fortune, and the family was reduced in circumstances. In 1820, she married Baron Sebastian von Knorring, a Swedish army officer, whom she followed on his assignments, though she suffered from tuberculosis. She made her literary debut in 1834 with the novel Cousinerna (The Cousins). Most of her works were romantic love stories, including some about forbidden love. The protagonists of her controversial 1843 novel Förhoppningar (Hopes) were a 16-year-old boy and his former stepmother. Her books were very popular in their day and were translated into German, French, English and Danish.
Today she is considered one of the pioneers of the realistic novel in Swedish. She died in 1848, at age 50, probably of tuberculosis. - Särskiljningsnotis
- Please do not confuse or combine her with Sophie Tieck (1775–1833), also known as Sophie Tieck-Bernhardi (second married name Sophie von Knorring), a German Romantic writer.
Medlemmar
Recensioner
Priser
Statistik
- Verk
- 5
- Medlemmar
- 17
- Popularitet
- #654,391
- Betyg
- 2.5
- Recensioner
- 1
- ISBN
- 7
Här är det en unga fröken Ottilia, grevinna men fattig, som någon gång 1812 får komma och bo hos sina rikare släktingar ett år: hennes tant Aline (släktförhållandena är aldrig helt klarlagda, men Aline torde vara Ottilias mormors brorsdotter) vill så gärna ha henne hos sig i staden. Där träffar hon också sin artige onkel, Alines vännina generalskan och dennas döttrar, den elakt kvicka Pauline och den småkorkade Emilie och – kusinen Otto.
Förälskelse uppstår, men jämmer och ve, Otto måste åka bort, och det framkommer snart för läsaren att han är långt ifrån den perfekte unge man Ottilia vill ha honom till. När inte kärlekslyckan kan få utlopp i sanktionerat äktenskap, så prövas andra klichéer: rymning, att ärbart betrakta varandra på avstånd, men ej heller dessa former visar sig kunna erbjuda någon lösning, och det hela tar det slut som stått klart från att Ottilias berättelse (omgiven av ett »utgivarens förord« som är lika uppdiktat som resten) börjat: hon är dömd att dö, han att gå sin egen väg.
Sagda förord (och vidhäftande efterord) är nästan bokens främsta styrka: det utnyttjas långt bortom tom konvention för att kommentera resten av verket. Detta är dock något skevt: vi vet att Ottilias kärlek kommer gå i putten, att Otto inte är en önskvärd make, men man känner ändå att boken hade vunnit på om de krossade illusionerna fått spöka runt ännu ett litet tag och göra fallet ännu tydligare, och att Otto skulle visat sig lite mer av en bov, istället för enbart en feg och obetänksam ung man med kvinnotycke.
Det finns också gott om tidsfärg: Ottilia träffar såväl phosphorister som Mme de Staël, får höra om Napoleons härjningar och se den unge kronprinsen, det talas om tidens konstnärer och skådespelare.
Det finns varningar här, men det är inte helt lätt att tolka den: Vi vet att vistelsen i Stockholm blev fatal för Ottilia, men varför? Att hennes släktingar var skröpliga, men inte direkt skurkaktiga? Att Otto visade sig för svag att bära upp snart slag varenda romantisk förhoppning hon önskade fästa på honom? Att lantlivet inte rustat henne nog? Illusionerna är inte ett orättvist bortglömt mästerverk, men för den som är intresserad av den tidiga romanen finns likfullt en hel del att hämta.… (mer)