Bild på författaren.

Pär Lagerkvist (1891–1974)

Författare till Barabbas

127+ verk 4,568 medlemmar 89 recensioner 28 favoritmärkta

Om författaren

Swedish novelist, poet and playwright Par Lagerkvist was born on May 23, 1891 in Vaxjo, Sweden. He attended the University of Uppsala briefly, but did not complete a degree. His first book was published in 1912, the same year he left the University. In 1913 Lagerkvist moved to Paris. He lived visa mer abroad, mainly in France and Italy, for many years, and even after returning to Sweden, he traveled frequently in Europe. In his earlier writing, Lagerkvist was often bleakly pessimistic. His strong opposition to totalitarianism was voiced in the plays Victor in the Darkness and The Man without a Soul. In the 1940s, however, his focus shifted, and his writing began to explore religious and moral themes, such as the struggle between good and evil or reconciliation with God. Works from this period include The Sibyl, The Death of Ahasuerus, Herod and Mariamne, and The Dwarf. Although he is now probably best known for The Dwarf, which was first published in the 1940s, Lagerkvist's first international success came in 1951, with the publication of Barrabas, a story about the life of the biblical character after he, rather than Jesus Christ, was pardoned. Barrabas was translated into several languages, and adapted as both a play and a movie. Par Lagerkvist was named as one of the 18 "immortals" of the Swedish Academy in 1940. Several years later, in 1951, he received the Nobel Prize for Literature. He died in Stockholm on July 11, 1974. (Bowker Author Biography) visa färre
Särskiljningsinformation:

(yid) VIAF:64007846

Serier

Verk av Pär Lagerkvist

Barabbas (1944) 1,411 exemplar
Dvärgen (1944) 1,102 exemplar
Sibyllan (1956) 521 exemplar
Ahasverus död (1960) 179 exemplar
Gäst hos verkligheten (1925) — Författare — 141 exemplar
Pilgrim på havet (1962) 134 exemplar
Bödeln (1937) 122 exemplar
Det heliga landet (1964) 97 exemplar
Mariamne (1967) 89 exemplar
Aftonland (1953) 62 exemplar
The Marriage Feast (1955) 57 exemplar
Dreadful Tales (1924) 55 exemplar
Dikter (1971) 53 exemplar
Själarnas maskerad (1930) 32 exemplar
Dvärgen : Barabbas (1944) 29 exemplar
The Eternal Smile (1971) 28 exemplar
The Hangman / Guest of Reality (1999) 18 exemplar
Det eviga leendet (1920) 17 exemplar
The Hangman / The Dwarf (1971) 9 exemplar
Ångest : Hjärtats sånger (1986) 9 exemplar
Kämpande ande 9 exemplar
Valda dikter (1979) 8 exemplar
Hjärtats sånger 8 exemplar
Kaos (2001) 7 exemplar
Ospite della realta (1992) 6 exemplar
The Eternal Smile 6 exemplar
Den svåra resan (1985) 6 exemplar
Il sorriso eterno (2013) 6 exemplar
Pilgrimen (1999) 6 exemplar
Prosa 5 exemplar
Motiv 5 exemplar
Samlade dikter (2014) 5 exemplar
Det besegrade livet (2007) 5 exemplar
I den tiden - 5 exemplar
Let Man Live (1950) — Författare — 4 exemplar
Den lyckliges väg 4 exemplar
Antecknat (1977) 3 exemplar
Hjertets uro : [dikt] (1981) 3 exemplar
Brev (1991) 3 exemplar
Dikt i utvalg 3 exemplar
Poesie (1991) 2 exemplar
The Clenched Fist 2 exemplar
Zło (1986) 2 exemplar
Sång och strid 2 exemplar
Wybór prozy (1986) 2 exemplar
Genius 2 exemplar
Mahayatra (2002) 2 exemplar
Gedichte (1962) 2 exemplar
Valda sidor 2 exemplar
Rabelj / Bodeln 1 exemplar
EL ENANO 1 exemplar
BARRABÁS NOVELA 1 exemplar
Antologia do conto moderno — Författare — 1 exemplar
Dramatik 1 exemplar
Five early works (1989) 1 exemplar
W sercu genesis (1992) 1 exemplar
Le opere 1 exemplar
Pilgrim at Sea 1 exemplar
Onda sagor 1 exemplar
Ben 1 exemplar
Dikter i urval. 1 exemplar
Opere 1 exemplar
Povestiri amare 1 exemplar
Barabbas ; Sibyllan (1983) 1 exemplar

Associerade verk

Great Stories by Nobel Prize Winners (1959) — Bidragsgivare — 77 exemplar
Religious Drama 3: An Anthology of Modern Morality Plays (1959) — Bidragsgivare — 56 exemplar
Nobel Writers on Writing (2000) — Bidragsgivare — 14 exemplar
Meesters der Zweedse vertelkunst — Författare, vissa utgåvor10 exemplar
Verhalen omnibus (1967) — Bidragsgivare — 7 exemplar
Stella Polaris : fantastiske fortellinger fra Norden (1982) — Bidragsgivare — 6 exemplar
Zweeds verhaal achttien moderne Zweedse schrijvers (1987) — Bidragsgivare — 4 exemplar
Five Modern Scandinavian Plays (1971) — Författare — 3 exemplar
Tredive mesterfortællinger — Författare, vissa utgåvor3 exemplar
The Undying Past (1961) — Bidragsgivare — 2 exemplar

Taggad

Allmänna fakta

Medlemmar

Recensioner

En underlighet med Pär Lagerkvists diktning: han är bäst när han är otypisk. Hans dikter rör sig normalt i ganska förutsägbara banor, runt ämnen som barndom, ålderdom, naturen, stjärnor och källor, gamla bondgårdar och undran över livet: alls icke oävna ting att skapa vers kring, men även om de är rakt och enkelt skriva så skulle man efter de 600 sidorna i Samlade dikter vara trött på det om det inte även fanns annat insprängt.

Mest känd är naturligtvis den dikt som börjar »Ångest, ångest är min arvedel«, ett tidigt alster och ett av de som avviker: annars tycks de känslor som dominerar vara vemod, förundran och lugn skepsis, långt från sådan upprördhet. De tidiga verken är överlag ganska aparta: även om den typ av dikt som sedan skall dominera även återfinns där så finns även underliga prosafragment som inte tycks leda någon vart (i synnerhet det som heter »Arne« är störande, med sitt patriarkala våld som texten tycks vänta sig att man skall sympatisera med), och en märklig bit i dramats form som inte heller den tycks ha någon klar syftning.

En annan höjdpunkt är »Nya vapen«, skriven 1940, där Lagerkvist klart uppmanar läsaren att ta strid för det goda med vapen i hand, och att krossa ormars näste: ett uttryck för en djupt känd aversion mot det moderna barbariet. I de sista samlingarna har han också tydligt lärt sig att skriva om människor runt omkring sig i det lantliga Sverige som då var på väg bort, vilket är en god sträng att ha på lyran.

Annars blir Lagerkvist som antytts ofta vid sin läst: han skriver en viss sorts dikt, och han gör det bra, med en genom åren växande skicklighet och utan alltför stora åthävor i stilen. Hans poesi har ibland stor skönhet i bilderna, men det är endast sällan man hejdas och förundras.
… (mer)
 
Flaggad
andejons | Jul 7, 2019 |
Det här var inget för mig. En tråkig historia om en dvärg som sitter i sitt rum och skriver. Ingen början, inget slut. Kanske var det någon nivå som gick mig förbi, låt oss hoppas det.
1 rösta
Flaggad
pelo75 | 25 andra recensioner | Mar 3, 2018 |
När man läst halva Bödeln undrar man fortfarande vart det skall hän: dittills har det hela bara varit en lång diskussion på något medeltida värdshus, där en grupp halvfulla städslade män diskuterar bödlar, eftersom stadens sådan också råkar sitta därinne: mycket skrock om vad man kan göra med de hängdas kvarlevor och bödelshänder, men bödeln själv har varit helt tyst och för läsaren osynlig under det att de övriga gästerna växlat mellan att tycka att bödlarna kanske inte är så farliga och att säga att de är ondskans hantlangare.

Så, scenbyte: dansklubb, tydligen 30-tal. En jazzorkester spelar (»negermusikanter«), vita personer dansar och noterar att Bödeln sitter där bland dem. En går fram och hälsar: »Hell!«. Det blir mer och mer tydligt vad de våldsälskande, rasfixerade, självförhärligande gästerna är.

Och så, ännu ett byte av perspektiv: någon försöker få igång ett samtal med Bödeln, och han ställer sig till slut upp och talar själv, om sin långa tjänst vid människans sida, hur han dödat förbrytare och profeter, folk och upprorsmän. Hur trött han är på det. Hur han efter att ha dödat en galning genom korsfästning sökt upp Gud för att befrias från sin plåga, men inte fått något svar och därför tvingats fortsätta med sin tunga syssla.

Det är egentligen bara det här sista jag har problem med; det känns som att ta en god idé för långt, och blanda in en onödig övernaturlig apparat. Bara jämförelsen mellan den skydda medeltida bödeln och den samtida uppburna hade egentligen varit nog av en poäng. Att ocskå hävda Guds död känns som överarbetning av en annars bra historia.
… (mer)
 
Flaggad
andejons | 3 andra recensioner | Mar 28, 2013 |
Jag vet inte om det epitet Pär Lagerkvist försåg sina Onda sagor med är direkt rättvist: de är definitivt mörka, fyllda med ångest och pessimism, men ondska? När en berättelse som »Hissen som gick ner i helvete« – en mycket bra berättelse för övrigt, även om titeln gärna kunde fått vara mindre avslöjande – inte består av svavel och rök, utan något betydligt sjaskigare, så finns det trots allt någon sorts försoning.

Men, som sagt: ångest finns det gott om, liksom ibland skräck: ett spöktåg, en stackars sinnessvag som tror sig vara Frälsaren, eller Sommarmorgon som försöker få en man att försonas med sin döende bror. Min favorit är nog »De vördade benen« om hur innevånarna i två krigförande länder får höra att spökena efter deras hyllade krigare tycks ha börjat umgås med varandra, startar undersökningar, konfronterar spökena, och får höra att de visst fortfarande hatar varandra, men att de byter ben för att få lite ordning i gravarna. Eller »En hjältes död«, där en man betalas 500 000 för att balansera på ett kyrktorn och ramla ner och dö – den känns snarare som den är från de senaste åren, inte från mellankrigstiden.

Onda sagor är inget för den som vill ha sockervaddsläsning, men annars är den definitivt rekommendabel.
… (mer)
½
 
Flaggad
andejons | Jan 14, 2012 |

Listor

Priser

Du skulle kanske också gilla

Associerade författare

Statistik

Verk
127
Även av
17
Medlemmar
4,568
Popularitet
#5,506
Betyg
3.9
Recensioner
89
ISBN
233
Språk
24
Favoritmärkt
28

Tabeller & diagram