Bild på författaren.

Charlotte Lennox (–1804)

Författare till The Female Quixote

16+ verk 880 medlemmar 11 recensioner 4 favoritmärkta

Om författaren

Inkluderar namnen: Charlotte Lenox, Charlotte Lennox

Foto taget av: Courtesy of the NYPL Digital Gallery (image use requires permission from the New York Public Library)

Verk av Charlotte Lennox

Associerade verk

Eighteenth Century Women Poets: An Oxford Anthology (1989) — Bidragsgivare — 121 exemplar
The Penguin Book of Women's Humour (1996) — Bidragsgivare — 117 exemplar
Poems Between Women (1997) — Bidragsgivare — 91 exemplar
Old city manners : a comedy — Reviser — 1 exemplar

Taggad

Allmänna fakta

Vedertaget namn
Lennox, Charlotte
Namn enligt folkbokföringen
Ramsay, Charlotte (born)
Andra namn
Ramsay, Charlotte (birth name)
Födelsedag
1730 (circa)
Avled
1804-01-04
Begravningsplats
Broad Court Cemetery, London, England, UK
Kön
female
Nationalitet
England
Storbritannien
Födelseort
Gibraltar
Dödsort
London, England, Storbritannien
Bostadsorter
Gibraltar
London, England, Storbritannien
Yrken
översättare
guvernant
Relationer
Johnson, Samuel (friend)
Richardson, Samuel (friend)
Kort biografi
Charlotte Lennox, née Ramsay (she was christened Barbara), is most famous as the author of The Female Quixote (1752) and for her long association with Samuel Johnson, Joshua Reynolds, and Samuel Richardson. Very little is known about her early life. She was the daughter of a Scottish-born British officer, James Ramsey, who may have served as Lieutenant-Governor of New York, though she was probably born in Gibraltar. She lived in New York for several years, and after her father’s death around 1743, travelled to England. She may have tried acting before taking up writing to support herself. She published her first collection of verse, Poems on Several Occasions, in 1747 and that same year, married Alexander Lennox, with whom she had two children, though the marriage was unhappy. Her first novel, The Life of Harriot Stuart, appeared in 1749. The Female Quixote, published in 1752, made her one of the most popular and influential novelists of her era. She edited The Lady’s Museum magazine, and produced the first comparative study of William Shakespeare's source material, called Shakespear Illustrated (1753–54), a project in which Dr. Johnson may have assisted. Her play Old City Manners (1775), an adaptation of Ben Jonson's Eastwood Ho!, was produced by David Garrick and successfully performed at the Theatre Royal. Despite her literary fame, Charlotte Lennox earned very little from the sale of her books, and died impoverished.

Medlemmar

Diskussioner

Group Read, September 2013: The Female Quixote i 1001 Books to read before you die (september 2013)

Recensioner

Med tanke på titeln är det skäligen uppenbart att varje längre recension av The Female Quixote med nödvändighet också i viss mån måste diskutera Cervantes berättelse om den ädeltossige riddaren av den sorgliga skepnaden. Den person som titeln åsyftar är den vackra Arabella, i likhet med Don Quijote i allmänhet förståndig men med ett allvarligt fel i världsbilden: hon har förläst sig på gamla romanser, inte om riddare, men satta i högantik tid och med ädla män och kyska jungfrur som huvudpersoner och egna regler för samlevnad dem emellan. Männen förväntas ha en hjärtats dam, men får absolut inte avslöja detta för denna, och de förväntas utföra diverse fantastiska våldsdåd för att vinna hennes bevågenhet på det att hon inte må »hata« honom.

En sådan världsbild ställer naturligtvis till det för Arabella, men än mer för personerna i hennes närhet: hennes tjänarinna Lucy, som spelar Sancho Panzas roll, hennes kusiner syskonen Granville, av vilken brodern förälskat sig i henne och därför vill skydda henne från omvärldens löje, medan hans syster mest är avundsjuk, och deras far, som också är Arabellas förmyndare, mest är förvirrad. Sedan lurar där också Sir George Bellmour, som också åtrår hennes hand, kanske i lika hög grad för hennes ägors som för hennes skönhets skull, och som visar sig vara en farlig konkurrent till Granville då han faktiskt läst samma böcker som Arabella och inte tvekar att utnyttja detta kunskapsövertag.

För att återvända till jämförelsen är det tydligt att skildringen av verklighetsfrämmande bokmalar ändrats under årens lopp: Don Quijote är helt från vettet, Arabella är bara oförstående inför andra människor men ser åtminstone samma saker som omgivningen. Arabella må kunna skilja på väderkvarnar och jättar och barberskålar och hjälmar – eller trädgårdsarbetare och adelsynglingar – men ges hon minsta möjlighet till det inbillar hon sig direkt att alla män i hennes omgivning är förälskade i henne; har de inte den status som skulle göra sådan förälskelse socialt acceptabel så måste de vara förklädda, försäkrar de att de inte älskar henne ljuger de för att kunna komma på hennes goda sida igen (en hjältinna kan som sagt absolut inte tillåta att någon förklara sin kärlek till henne utan diverse omgivande malörer; gör någon det måste denne omedelbart skickas iväg). Ett par år senare skulle en annan förläst ung hjältinna förvisso också ha problem med att tolka andras avsikter, men till skillnad från Arabella är Catherine Morland åtminstone alltid beredd att erkänna sina misstag.

Denna förändring gör att humorn ibland skiljer sig markant mot den i Don Quijote: istället för en tokstolle som beter sig galet kommer minst lika mycket av det roliga här från missförstånd; antingen för att Arabellas språk skiljer sig från andras – hon frågar efter någons »äventyr« och därmed inte menar galanta sådana utan mer blodfyllda – eller för att hon och hennes omgivning på andra sätt missförstår varandra – vid ett tillfälle är det till och med ett trevägs missförstånd; Arabella tror en sak, hennes kusiner en annan och deras far en tredje, och alla pratar de förbi varandra. Fast lika ofta är det roliga just att Arabella missförstår omvärlden och tror att alla män till häst hon ser är ute efter att röva bort henne eller liknande.

Likt Don Quijote måste hon därför också ha några goda sidor, förutom sin skönhet (det är förvånande att man kan vara så överseende med den inbilskhet som gör att hon anser det troligt att varje man är förälskad i henne): ibland är hon sjuttonhundratalsförnuftig, på ett rätt Johnsonskt sätt, och hon har moraliskt alltid rätt. Andra kvinnor tecknas överlag som avundsjuka och intrigerande, men detta skulle aldrig falla Arabella in. Hon må vara inbilsk, men aldrig småsint.

Språkbruket, i alla fall det i min utgåva, är något excentriskt. Att alla personnamn kursiveras är inte så störande, men att substativ skrivs på tyskt maner med inledande versal ger ett märkligt intryck: vad som kanske egentligen bara skall vara vanligt Berättande kan plötsligt bli Parodi eller kanske Allegori. Man vänjer sig dock snart vid detta. I övrigt är stavningen ibland kanske inte helt den man är van vid, men på det hela taget är inte språket ett större hinder än för samtida engelska romaner.

The Female Quixote är kanske inte den absolut roligaste bok jag läst, men nog fick den mig ibland att skratta högt, eller ta en kort paus av skam för hur omöjlig Arabella faktiskt är. Den har kanske inte riktigt klassikerstatus, men nog är den bättre än mycket annat från tiden när den moderna romanen tog form. Rekommenderas.
… (mer)
½
 
Flaggad
andejons | 8 andra recensioner | Mar 6, 2011 |

Listor

Priser

Du skulle kanske också gilla

Associerade författare

Statistik

Verk
16
Även av
4
Medlemmar
880
Popularitet
#29,101
Betyg
½ 3.5
Recensioner
11
ISBN
67
Språk
3
Favoritmärkt
4

Tabeller & diagram