Anaïs Nin (1903–1977)

Jag flyter med i språket och läser snabbt utan eftertanke, som om orden var hastigt rinnande vatten. Efteråt minns jag inte mycket av det jag nyss har läst. Inte heller förstår jag, men jag hittar ingenting som lockar mig att försöka förstå. Jag bläddrar lite, skummar lite (och då bara flyter jag med i orden igen) och läser efterorden igen (började med att läsa dem). I ett av efterorden står det att Henry Miller frågat Nin om dessa sidor var mer än brokad, mer än ett vackert språk, och sagt att man måste läsa det hundra gånger eftersom man helt oväntat kastas in i något totalt främmande. Nin blir upprörd över att han inte förstår. Om hon ännu hade levt hade hon fått bli upprörd även över min oförståelse. Texten intresserar mig inte tillräckligt för att jag ska läsa om den hundra gånger...… (mer)

Ett förhållandevis tråkig och mycket navelskådande verk.
Att som, i likhet med tex Proust, inte ha något vettigt att ta sig för om dagarna kan leda till alltför långa och invecklade analyser av människors (inklusive) sitt eget handlande och varande. Det är ingen slump at Nin flera gånger refererar till just Proust. Steget till skrattretande psykoanalys är inte långt, och visst, i sin dagbok redogör Nin för sin egen psykoanalys.

Jättetrist och ointressant nästan hela tiden. Kanske blir det så med publicerade dagböcker? Den är väl inte från början skrivna för att ges ut?… (mer)

Tråkig. Nin skriver i förordet att hon tycker att det smugit sig in mer poesi än hon trodde när hon skrev historierna på beställning; det gjorde i så fall inte boken bättre. Skall den bedömas som litteratur är gestalterna obegripliga, handlingen totalt ologisk (och inte för att alla knullar hela tiden, utan för att Nin inte verkar ha vetat var hon skulle sluta när hon började på en historia). Erotiken är knappast så bra den skulle kunna vara, mycket fetisheri som knappast är tändande. Varför man skulle stå ut med långa stycken vakuöst psykologiserande av huvudpersonen som sedan inte motsvarar dennas handlande, för att sedan få en avslutning som kommer från ingenstans undgår mig. Vissa partier är bra, en del är acceptabla, men mycket är bara dåligt.… (mer)