Sara Paretsky

Den i normala fall så kvicka, roliga, underhållande, fartfyllda V.I. Warshawski får i Svartlistad nöja sig med att inträda i en betydligt mer medioker skepnad.

Warshawski blir anlitad av en rik man som vill att hon ska åka och undersöka ett konstigt ljus som hans mord har sett i ett övergivet hus. Hon åker dit, men det enda hon hittar är ett lik som har drunknat i trädgårdens damm. Liket identifieras som Marcus Whitby, en svart man som har rönt stora journalistiska framgångar.

Kombinationen: rikt område – död svart man gör att polisen snabbt avskriver målet som ett självmord och lägger det därmed till handlingarna. Whitbys syster låter sig dock inte nöja med det utan hon ber V.I. Warshawski att gå till botten med fallet. Det visar sig snart att invånarna i och omkring området där Whitby drunknade döljer många hemligheter. Hemligheter som absolut inte får avslöjas. Hemligheter som om nödvändigt ska beskyddas med döden.

Svartlistad är den elfte boken om V.I. Warshawski och jag brukar i normala fall vara alldeles lyrisk när jag håller en bok av Paretsky i handen. Jag verkligen önskar att jag hade varit det även denna gång. Men, tyvärr når hon denna gång inte ända fram.

Början är riktigt bra där Paretsky bygger upp ett intresse och en spänning som sporrar läsaren att hela tiden ta reda på mer. Efter att liket hittats händer emellertid något och intrigen tappar helt farten. Warshawski rusar än hit, än dit, i sin desperata jakt på ledtrådar och på människor som vill prata med henne. Hon stöter hela tiden på patrull och när sedan hennes ursprungliga uppdragsgivare beordrar henne att slutföra sin undersökning är frustrationen ett faktum. Och det är just frustrationen som stoppar upp tempot i boken. När hon blir frustrerad tar hon sig en joggingtur, lägger sig i badkaret, går ner till sin granne mr Contreras för att prata av sig etc. Inget av dessa partier för handlingen framåt och därmed blir intrigen i relativt långa passager segare än tuggummi.

Det som Paretsky däremot lyckas riktigt bra med är gestaltningen och miljöbeskrivningarna. Men då intrigen är händelsefattig räcker det inte för att ge den ett godkänt betyg.

Kultfakta: Svartlistad fick en Gold Dagger Award för bästa deckare 2004.… (mer)