Per Petterson
Författare till Ut och stjäla hästar
Om författaren
Per Petterson was born in Norway on July 18, 1952. He is a trained librarian and before becoming a full-time writer, he worked as a bookstore clerk, translator and literary critic. His first work, Aske i munnen, sand i skoa (Ash in His Mouth, Sand in His Shoe), a volume of short stories, was visa mer published in 1987. His other works include These are Ekkoland (1989), Det er greit for meg (1992), and To Siberia (1996). He has won numerous awards including the prestigious Norwegian literary prize Brageprisen for In the Wake (2000) and the Independent Foreign Fiction Prize in the UK, the Norwegian Booksellers' Prize, and the Norwegian Critics' Award for best novel for Out Stealing Horses (2003). (Bowker Author Biography) visa färre
Verk av Per Petterson
Ardından 1 exemplar
Mitt Abruzzo journal 29.1. - 18.7. 2021 1 exemplar
Kleta reko vremena 1 exemplar
Odbijam 1 exemplar
Wheelgun Buffalo 1 exemplar
Associerade verk
Taggad
Allmänna fakta
- Födelsedag
- 1952-07-18
- Kön
- male
- Nationalitet
- Norge
- Födelseort
- Oslo, Norge
- Bostadsorter
- Oslo, Norge
Høland, Norge - Yrken
- bibliotekarie
bokhandlare
översättare
kritiker - Priser och utmärkelser
- Norwegian Booksellers' Prize (2003)
The Critics' Award (2003)
Brage Prize (2000 | 2008)
Nordic Council Literature Prize (2009)
Independent Foreign Fiction Prize (2006)
International Dublin Literary Award (2007) - Kort biografi
- Petterson's father, mother, brother and nephew died when a ferry caught fire on the overnight sailing from Oslo to Frederikshavn in northern Denmark (159 people lost their lives)....Sitting in the electricity-free extension to his white wooden house 60 miles south-east of Oslo, Petterson smiles at his last remark.The farmstead where Petterson and his wife Pia live with their sheep and chickens is reached by driving through a whitened landscape, across the Glomma river which, he tells visitors, separates the urban sphere from the "back bush". Asked the name of the area, he replies: "I say I live in the woods, near the Swedish border." The couple moved from the city a dozen years ago, with Pia's children from an earlier union. (It is also Petterson's second marriage.) "When we first came, it was so cold the duvet stuck to the wall." Now there is heating piped into each room and a cat or dog under every chair.
Medlemmar
Recensioner
Ut och stjäla hästar : roman av Per Petterson
Vilken fantastisk berättare. En fin barndomsskildring samtidigt som den ger en bra historiebeskrivning. det är ju inte så länge sedan vårt grannland var ockuperat av tyskarna. Rekommenderas!
Arvid är trettiosju år, ligger i skilsmässa, och är inte en speciellt lyckad person: tafatt och lite för allvarlig, dricker mer än vad som är riktigt bra, fixerad vid sin moder utan att ha speciellt bra kontakt med henne. När hon i början av Per Pettersons Nordiska rådet-prisbelönta Jeg forbanner tidens elv upptäcker att hon har cancer och åker »hem« till Danmark så följer han snart efter, och under ett par dygn i familjens lilla stuga försöker han få kontakt samtidigt som han tänker tillbaka på sitt liv.
Det är alltså vad som finns av handling. För det mesta utgörs berättandet av episoder: ur Arvids uppväxt, hur han träffade en flickvän, hur han på maoistiska partiets uppmaning bestämde sig för att sluta studera och bli arbetare istället, hur han tafatt och kontraproduktivt försöker återvinna relationen till modern, som tyckte att han var en idiot som gav upp studierna för ett liv hon och fadern helst skulle velat slippa. Samtidigt som modern är minst lika framträdande som Arvid är hon en stor gåta, meddelar sig inte med honom, tycks anse att han är rätt dum – vilket nog är klarsynt, men knappast något man tycker att en mor behöver låta skina igenom så tydligt. Fadern är å sin sida nästan osynlig, närvarande bara genom att Arvid tycker sig likna honom, något han inte gillar men helt misslyckas med att göra något åt– till slut går han till och med i faderns avlagda kläder.
Det är alltså inte handlingen är behållningen – den är mer konfunderande än något; det är inte bara så att man inte får reda på varför saker händer, utan man får knappt veta vad som händer. Nej, det som bär boken är språket: sparsmakat och ödsligt, som göra även de mest enkla händelser läsvärda. Det räddar boken, men den är knappast lika fin och läsbar som Ut och stjäla hästar. För det hade det krävts några fler tydliga svar, och en större känsla av att det finns någon poäng bortom själva berättandet som fått Petterson att skriva historien.… (mer)
Det är alltså vad som finns av handling. För det mesta utgörs berättandet av episoder: ur Arvids uppväxt, hur han träffade en flickvän, hur han på maoistiska partiets uppmaning bestämde sig för att sluta studera och bli arbetare istället, hur han tafatt och kontraproduktivt försöker återvinna relationen till modern, som tyckte att han var en idiot som gav upp studierna för ett liv hon och fadern helst skulle velat slippa. Samtidigt som modern är minst lika framträdande som Arvid är hon en stor gåta, meddelar sig inte med honom, tycks anse att han är rätt dum – vilket nog är klarsynt, men knappast något man tycker att en mor behöver låta skina igenom så tydligt. Fadern är å sin sida nästan osynlig, närvarande bara genom att Arvid tycker sig likna honom, något han inte gillar men helt misslyckas med att göra något åt– till slut går han till och med i faderns avlagda kläder.
Det är alltså inte handlingen är behållningen – den är mer konfunderande än något; det är inte bara så att man inte får reda på varför saker händer, utan man får knappt veta vad som händer. Nej, det som bär boken är språket: sparsmakat och ödsligt, som göra även de mest enkla händelser läsvärda. Det räddar boken, men den är knappast lika fin och läsbar som Ut och stjäla hästar. För det hade det krävts några fler tydliga svar, och en större känsla av att det finns någon poäng bortom själva berättandet som fått Petterson att skriva historien.… (mer)
Per Petterson fick i år Nordiska rådets litteraturpris, för Jeg forbanner tidens elv. Även Ut och stjäla hästar som kom för ett par år sedan är prisbelönt, och är än så länge är det enda som översatts till svenska. Om den är karakteristisk är det lätt att förstå att han prisats, för det är en bok som känns väldigt »litterär«. Om man tycker att det viktigaste i en bok är handling är det således dags att sluta läsa här, för i den vägen har den inte så värst mycket att erbjuda: gammal man ser tillbaka på sommaren 1948, en sommar då pojkar tvingas bli män, en sommar han och hans far tillbringade i en stuga vid en älv nära svenska gränsen. Behållningen är snarare språket och gestaltningsförmågan; i synnerhet porträttet av den äldre versionen av huvudpersonen Trond, som bestämt sig för att en sista gång börja på nytt kapitel i livet och flyttat ut till en stuga i skogen för att få sköta sig själv men som finner att omvärlden kanske inte är riktigt med på planen, är fint utmejslat.
Berättandet hoppar fram och tillbaka mellan de två perioderna, ibland med framåtsyftningar från hågkomsterna, ibland med paralleller dem emellan. Snart står det dock klart att anledningen till att just sommaren 1948 är så viktig är att den innerliga relationen till fadern snart kommer att brytas, förtroendet svikas, och ingenting bli som förut: fadern kommer ersättas med modern och systern, två personer Trond visserligen tycker om men inte står lika nära. Fadern kommer leva kvar i de råd han dock förmedlar; att behålla känslor inom sig, att man själv bestämmer om det gör ont, råd vars nytta man kan betvivla. De fyrtio år som förflyter fram till bokens nu tar mycket liten plats, en bisats efter sommaren, innan nutiden tar vid.
Vad tar jag då ta med mig från den? Dels skildringen av en försvinnande bullerbytillvaro, både fysiskt och psykiskt, dels skildringen av den gamle man som gör allt för att inte förfalla till en slapp ungkarlstillvaro. Boken håller sig inte med stora yviga gester, men det stilla vemod som finns är väl värt att ta del av.… (mer)
Berättandet hoppar fram och tillbaka mellan de två perioderna, ibland med framåtsyftningar från hågkomsterna, ibland med paralleller dem emellan. Snart står det dock klart att anledningen till att just sommaren 1948 är så viktig är att den innerliga relationen till fadern snart kommer att brytas, förtroendet svikas, och ingenting bli som förut: fadern kommer ersättas med modern och systern, två personer Trond visserligen tycker om men inte står lika nära. Fadern kommer leva kvar i de råd han dock förmedlar; att behålla känslor inom sig, att man själv bestämmer om det gör ont, råd vars nytta man kan betvivla. De fyrtio år som förflyter fram till bokens nu tar mycket liten plats, en bisats efter sommaren, innan nutiden tar vid.
Vad tar jag då ta med mig från den? Dels skildringen av en försvinnande bullerbytillvaro, både fysiskt och psykiskt, dels skildringen av den gamle man som gör allt för att inte förfalla till en slapp ungkarlstillvaro. Boken håller sig inte med stora yviga gester, men det stilla vemod som finns är väl värt att ta del av.… (mer)
Listor
Allie's Wishlist (1)
2000s decade (1)
Priser
Du skulle kanske också gilla
Associerade författare
Statistik
- Verk
- 22
- Även av
- 1
- Medlemmar
- 7,007
- Popularitet
- #3,492
- Betyg
- 3.8
- Recensioner
- 414
- ISBN
- 306
- Språk
- 25
- Favoritmärkt
- 34
- Proberstenar
- 532
