Miguel de Cervantes (1547–1616)

"Miguel de Cervantes Saavedra skapade sitt mästerverk Don Quijote redan 1605-1615, men boken framstår än i dag som den kanske mest fängslande roman som någonsin skrivits. Huvudpersonen Don Quijote läser riddarromaner med sådan passion att hans hjärna blir förvirrad och han identifierar sig med romanens hjältar. En dag drar han ut med sin hästkrake Rocinante för att söka återupprätta riddartidens ideal. Överallt ser han fiender, som han måste besegra. Väderkvarnar blir jättar, fårhjordar blir fiendehärar, en barberares rakskål blir en hjälm, som han erövrar, dockorna i en marionetteater blir föremål för hans förödande raseri. En verkningsfull kontrast till den överspände riddaren är hans väpnare Sancho Panza, som alltid står med båda fötterna på jorden."… (mer)

Den stackars token don Quijote torde vara känd av alla och ändå obekant för många. De väderkvarnar som han nesligen besegrades av upptar blott 10 av 900 sidor, och även om det finns åtskilliga stycken i samma stil så verkar de numer snarare som tragedi än den ursprungliga komiken. Man ställer sig snart frågan vem det är som är värst, den välmenande token eller de som går utanpå allt för att driva med honom? Innan författaren får upp ögonen för detta är boken rätt svår att uthärda (speciellt som de riddarromaner den driver med nu är helt glömda och det därför är svårt att se om det är parodi eller ej med alla dessa "underbart vackra" kvinnor som tycks befolka Spanien och om den typ av kväljande kärlek som förekommer är skämt eller allvar). Andra delen är betydligt bättre, när don Quijote ej längre är den som alltid framstår som mest förvirrad.… (mer)