Författarbild
7+ verk 41 medlemmar 3 recensioner

Om författaren

Inkluderar namnet: Annika Sandén

Verk av Annika Sandén

Associerade verk

Montaillou : en fransk by 1294-1324 (1975) — Förord, vissa utgåvor1,806 exemplar

Taggad

Allmänna fakta

Födelsedag
1969
Kön
female
Nationalitet
Sverige
Yrken
docent (historia)
Organisationer
Stockholms universitet
Priser och utmärkelser
Stora historiepriset (2019)

Medlemmar

Recensioner

Det är en undanskymd, sjaskig värld som Annika Sandén tecknar. Bödeln stod på botten av samhällsstegen, omgiven av smuts och skam, en person som ingen fullt hederlig skulle ha med att göra. Det fanns några som hade det än värre, landstrykare och tjuvar, men dessa stod utanför samhället, medan bödeln hade en plats i det, om än illa sedd.

Bödeln skulle, förutom att utmäta kroppsstraff även utföra andra smutsiga sysslor: hantera de döda kroppar som inte skulle i vigd jord eller hamna hos slaktaren – avrättade, självspillingar, döda hästar, andra kadaver –, samt forsla bort innehållet i städernas latriner (sådant kunde möjligen göras av bödelsdrängen, rackaren, som var faktiskt hade ännu lägre status, men ofta fick bödeln själv utföra smutsgörat). Eftersom han under början av det avhandlade seklet fortfarande ofta själv var en dömd brottsling som fått straffet suspenderat under tiden han fullgjorde sina uppgifter är det inte konstigt att han var illa sedd; ofta fortsatte dessutom han sitt tidigare liv, och flera bödlar skildes från tjänst och liv som följd av förnyad tjuvnad eller andra brott.

Seklets andra halva såg dock vissa bättringar: yrket började gå i arv, bödlarna blev en egen kast, där söner tog över efter fäder och gifte sig med döttrar till andra bödlar. Myndigheterna, som aldrig riktigt vetat i vilken grad det sociala stigmat var något som skulle bortses från eller erkännas som en faktisk realitet började se sina bödlar mindre som nödvändigt ont och mer som statstjänare. Livet blev inte bra, men kanske bättre.

Sandéns bok är fylld med rön om enskilda bödlar, vanligen de som hamnade i rättsprotokollen: de som hamnade i skumma sammanhang, de som levde ut på ett opassande sätt och förvandlade avrättningen från en rit där den dömde skulle försonas med sitt öde och åskådarna lätt fasas till ett groteskt skådespel, de som helt misslyckades i sitt värv. Detta ger liv och färg, och är kanske den enda möjliga metoden: källorna är så fåtaliga att generaliseringar sällan är möjliga. Boken rör vid de rent praktiska frågorna av yrket, men rätt så hastigt. Likväl är skildringarna av misslyckade avrättningar inget för den med klena nerver.

Bödeln var en farlig person, som kunde leda till social deklassering för de som kom i hans närhet, om det så var under gudstjänst eller på ölstugan. Det dåliga ryktet var grundmurat, och efter att ha läst Sandéns bok, delvis förståeligt. Idag kan vi se undrande på den närmast paniska skräcken, men frågan är i vilken mån den försvunnit, och inte bara flyttats till andra.
… (mer)
 
Flaggad
andejons | 1 annan recension | Sep 3, 2019 |
Marknaden för svensk skräck i Lovecrafts efterföljd är inte jättestor, men jag är ändå förvånad över att ingen gjort något med ärkebiskop Abraham Angermannus räfteresa genom de götaländska landskapen: här är en historia med gott om potential (speciellt som han i Tollstads socken verkligen tycks ha stött på en Måns som dödat två personer för att dricka deras blod), med den luthersk ortodoxin personifierad ute efter att göra sig av med katolska och allmänt okristeliga bruk (huvuddelen av fallen tycks ha handlat om utomäktenskapliga förbindelser). En skicklig författare hade kunnat göra hur mycket som helst med det materialet.

Också i övrigt är Angermannus en fascinerande person: en av den första generationen präster som växte upp i den nya protestantiska kyrkan, även om det ännu inte långt var självklart att detta skulle bli permanent, hårdnackad kritiker av Johan III:s religiösa politik, tvingad att gå i exil, återkallad av hertig Karl när Johan var död, sedermera en av Sigismunds mest profilerade förespråkare (Angermannus tycks ha tagit den protestantiska doktrinen om kungen som Guds redskap på jorden på allvar). En person att imponeras och förfäras av.

Så synd då att han inte fått bättre levnadstecknare än Erik Petersson och Annika Sandén: de är troligen högst kompetenta historiker, men de verkar inte kunna skriva en bok. Inte så att de inte kan sätta samman meningar eller ens stycken: det kan de, i alla fall hjälpligt. Det blir dock aldrig någon schvung i det hela, och som läsare blir man irriterad av att de saknar en övergripande struktur; hur många gånger de introducerar David Chytræus – det verkar som de måste påpeka denne nordtyske teologs påverkan på det svenska prästerskapet var gång ämnet snuddar vid honom. Mot undergången hade alla möjligheter att bli en liten klassiker, den första studien av en säregen person. Tyvärr gör framställningens brister att de ofta goda poängerna försvinner.
… (mer)
½
 
Flaggad
andejons | May 31, 2016 |

Statistik

Verk
7
Även av
1
Medlemmar
41
Popularitet
#363,652
Betyg
3.9
Recensioner
3
ISBN
10