Bild på författaren.

Tom Rob Smith

Författare till Barn 44

15+ verk 8,286 medlemmar 508 recensioner 19 favoritmärkta

Om författaren

Foto taget av: www.vjbooks.com

Serier

Verk av Tom Rob Smith

Barn 44 (2008) 4,783 exemplar
Det hemliga manifestet (2009) 1,532 exemplar
Gården (2014) 886 exemplar
Agent 6 (2013) 885 exemplar
Cold People (2023) 148 exemplar
Child 44 / The Secret Speech (2012) 10 exemplar
London Spy (2016) 10 exemplar
Kälte (2023) 7 exemplar
System (2015) 2 exemplar

Associerade verk

Taggad

Allmänna fakta

Födelsedag
1979
Kön
male
Nationalitet
UK
Födelseort
London, England, UK
Bostadsorter
London, England, UK
Utbildning
University of Cambridge
Yrken
screenwriter
author
Agent
St. John Donald (United Agents)
Bob Bookman (CAA)
Kort biografi
Tom Rob Smith (born 1979) is an English writer. The son of a Swedish mother and an English father, Smith was raised in London where he lives today. After graduating from Cambridge University in 2001, he completed his studies in Italy, studying creative writing for a year. After these studies, he worked as a scriptwriter.

His first novel, Child 44, about a series of child murders in Stalinist Russia, appeared in early 2008 and was translated into 17 languages.

Medlemmar

Recensioner

En riktig bladvändare som håller spänningen rakt igenom boken. Boken börjar så fantastiskt bra men sjunker stadigt i kvalitet. Händelser är lite för osannolika och som så många gånger i thrillers motsägelsefulla. Allt är så nattsvart i början då alla är emot för att förbytas till en solskenshistoria då alla helt plötsligt är med men som ren avkopling fungerar den bra.
 
Flaggad
Mats_Sigfridsson | 292 andra recensioner | Mar 27, 2016 |
Det hemliga manifestet är en fristående fortsättning på Barn 44 som var såväl en ruskig som fascinerande historia.

Här får vi återigen möta Leo Demidov, hans fru Raisa och deras två adoptivdöttrar Zoja och Jelena i ett kargt, mörkt och hotfullt Ryssland.

Leo är en före detta säkerhetsofficer som numera leder Moskvas mordrotel. En händelse gör att folkets förtroende för honom förvandlas till förakt, vilket leder till att hans gärningar i det förflutna nu börjar komma ikapp honom. För att rädda sig själv och sin familj tvingas han färdas genom kloaksystemet, via sibiriska Gulaglägren för att slutligen hamna i Ungern där ett rent helvete har brutit ut.

Mitt allra starkaste och ljusaste minne av Sovjetunionen var den underbara superfemman i hockey som tillsammans med laget vann precis allting de ställde upp i. Men det gjorde som ingenting för det var en fantastisk upplevelse att se deras klapp-klapp spel och så kär jag var i Igor Larionov.

Förutom hockey och konståkning har jag inga relationer till detta überstora land som jag aldrig har satt min fot i men som jag har alltför många fördomar om. Dessa är naturligtvis inte tagna ur luften utan de härstammar från det jag har hört från media och från mina nära och kära som har varit där och sett den skönhet och misär som trängs i stort sett sida vid sida.

Därför kan jag mycket väl tänka mig att vardagen för Rysslands invånare ser ut precis som Tom Rob Smith beskriver det och det om något övertygar mig om att jag nog inte ska planera en semesterresa dit.

Smith gör ett fantastiskt jobb när han snappar upp ett fragment av Rysslands moderna historia, spånar vidare på ämnet och snor ihop en otroligt spännande historia som fullständigt fängslar läsaren.

Jag är nyfiken på varför han väljer Ryssland som skådeplats för sina intriger då han, i alla fall inte vid första ögonkastet, har någon personlig förankring dit. Han har en svensk mamma, en engelsk pappa. Han studera engelsk litteratur vid Cambridge och när han efter examen fick ett skrivarstipendium åkte han till Italien för att plugga på universitetet i Pavia. Därefter styrde han kosan tillbaka till England för att sedan hamna i Kambodja där han skrev manus till landets första såpa.

Oavsett anledning så gillar jag honom och jag uppmanar er som ännu inte ha läst hans böcker att göra det men då måste ni lova mig att börja med Barn 44. Ok?
… (mer)
 
Flaggad
annika97 | 88 andra recensioner | Jun 16, 2011 |
Läs inte den här boken om du blir illa berörd av barn och djur som far illa. Du bör ej heller läsa den om du blir lätt illamående, fly förbannad eller extremt mörkrädd av grymhet, orättvisor, bildliga scener som avslöjar mer än vad de döljer, maktmissbruk, brutalitet, översitteri, tortyr och sist men inte minst kallblodiga mördare.

Om du däremot är intresserad av en historia med verklighetsbakgrund som snyggt och prydligt väver samman fakta med fiction så är Barn 44 boken för dig. Att den dessutom är välskriven och drar med sig läsaren som omväxlande befinner sig i ett förfärande och fascinerande tillstånd gör inte saken sämre.

OBS! Det är omöjligt att skriva en recension av den här boken utan att avslöja vissa detaljer. Härmed utfärdas alltså en:

SPOILER ALERT!

Handlingen tar sin början i Ukraina 1933 där människorna svälter och de tvingas äta det som står till buds: kvistar, bark, rötter, råttor, sina egna husdjur, och i värsta fall människor …
Därefter förflyttas handlingen tjugo år framåt i tiden och där får vi bekanta oss med huvudpersonen Leo Demidov och hans jobb som säkerhetsofficer vid MGB, Ministeriet för statssäkerhet, i Moskva.

En liten pojke hittas död vid ett järnvägsspår. Han är naken och hans mun är fylld med vad som ser ut att vara sand. Hans släktingar hävdar att någon hade mördat honom, men då mord över huvud taget inte existerar under Stalins styre avfärdas brottet som en olyckshändelse vållad av pojken själv. Fallet avslutat!

Den unga veterinären Anatolij Tarasovitj Brodskij anklagas för spioneri och han inser att hans liv snart kommer att vara över om han inte lyckas fly. Han iscensätter en plan som tar honom till en väns gård i en by utanför Moskva. Alltför snart har Leo och hans mannar listat ut var han befinner sig och hans flykt tar därmed slut nästan innan den ens hade börjat. Leo förstår att hans vänner inte var medvetna om att de hade haft besök under natten och han ger sin närmaste man Vasilij order om att lämna vännen och hans familj ifred. Han tar dock ingen notis om ordern utan han avrättar paret framför ögonen på deras döttrar för att “statuera exempel”. Därmed har maktkampen mellan Leo och Vasilij tagit sin början.

Barnen hamnar på barnhem och fången tas till en cell där de pumpar honom full med “sanningsserum”. Bekännelsen de väntade på kom dock aldrig och Leo inser att han är oskyldig. Han får dock inget gehör vare sig från Vasilij eller eller från deras överordnade Kuzmin. De resonerar som så att om ett namn framkommer i en utredning, antingen av egen kraft eller genom att någon har angivit en annan, så är den personen skyldig. Och visst fick de sin bekännelse till slut, vilket gjorde att de kunde utrota ytterligare en människa som smutsade ner Rysslans goda rykte som en “ren” stat.

Hatet mellan Leo och Vasilij växer och bara för att jävlas blir Leo tvingad att spionera på sin fru Raisa vars namn har förekommit på en lista med namn på människor som är misstänkta för spioneri. Till en början gör han som han blir tillsagd men när han blir inkallad för att avlägga rapport ställer han sig upp och förkunnar att hans fru är oskyldig till anklagelserna. Vasilij ser sin chans att ytterligare förödmjuka sin arbetskamrat och genom list och med viss hjälp ovanifrån deporteras han, tillsammans med Raisa, till annan ort och degraderas till den lägst stående yrkesgruppen inom poliskåren.

Väl på plats får Leo nys om att ett barn har hittats död i skogen och då han får reda på att barnet var naket och munnen var full av sand drar han direkt paralleller till barnet som dog på järnvägsspåret i sin egen hemstad. Han bestämmer sig för att utforska fyndplatsen och då han utvidgar sökområdet hittar han ytterligare ett lik som har gått samma öde till mötes. Då han helt har tappat tron på ett samhälle som blint vägrar tro på att brott existerar tar han sin fru till hjälp och tillsammans ger de sig ut på jakt efter den brutale massmördaren. Något som skulle visa sig bli farligare än vad de någonsin hade kunnat föreställa sig.

En stor del av handlingen i Barn 44 bygger på världens genom tiderna mest fruktade massmördare: Den sovjetiske Andrei Chikatilo (eller Andrej Tjikatilo som vissa källor stavar hans namn) som jag har nämnt i samband med varningstexter på böcker. Chikatilo började sin karriär i slutet av 70-talet och härjade fritt fram till början av 90-talet då han till slut kunde gripas. Rättegången tog sin början 1992 och 1994 avrättades han genom nackskott.

Jag lever ofta med i de böcker jag läser och inte sällan överväldigas jag av känslor som ibland fullständigt tar musten ur mig. Jag trodde att jag hade gått igenom hela känsloregistret vid det här laget men Barn 44 lyckades hitta en oupptäckt ådra som fullständigt däckade mig, nämligen hat. Jag fullständigt hatade säkerhetssystemet godtycklighet. Här pratar vi om människor som var fullständigt bländade av Stalin som blint följde sin filosofi om att brott inte existerar i Ryssland. Allt sopades under mattan: mord var i den bästa av världar olyckshändelser. Och om något mot all förmodan skulle peka på mord så gällde det att fort som tusan hitta någon lämplig människa (alkoholister, prostituerade, hemlösa …) som kunde tvingas att bekänna innan de fick ett välriktat nackskott som tack för hjälpen. Förmodade spioner gick samma väg till mötes.
Om någon gick emot filosofin på annat sätt såg staten till att inte bara den personen fick anledning att ångra sig för egen del. Nej, de drog med sig personens anhöriga i fallet, oftast genom att skicka de äldre till läger som de aldrig skulle komma tillbaka levande ifrån. Som om inte det vore nog blev de dessutom utkastade från sina hem för att i stället vara tvungna att flytta ihop med en eller flera barnfamiljer i ett så litet utrymme som möjligt.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här boken men jag tänker sätta punkt här. Men innan jag gör det vill jag bara säga att Barn 44 är den absolut bästa och mest fascinerande debutbok jag någonsin har läst och uppföljaren Det hemliga manifestet lär dyka upp i min brevlåda någon gång under nästa vecka.
… (mer)
 
Flaggad
annika97 | 292 andra recensioner | Feb 7, 2011 |
Helt okej deckare. Jag började läsa den pga mitt intresse för historia samt deckare. En deckare som utspelar sig i Stalins Sovjet kunde jag inte motstå. Historien är ok. Lite för overklig ibland men den var spännande så läste klart den iaf.
½
 
Flaggad
erikthejohn | 292 andra recensioner | Jul 22, 2009 |

Listor

Priser

Du skulle kanske också gilla

Associerade författare

Statistik

Verk
15
Även av
2
Medlemmar
8,286
Popularitet
#2,918
Betyg
3.8
Recensioner
508
ISBN
283
Språk
20
Favoritmärkt
19

Tabeller & diagram