Harry Thompson (1) (1960–2005)

När HMS Beagle år 1831 gjorde sig redo att fara ut för att kartlägga farvattnen kring den allra sydligaste delen av Sydamerika anade ingen att ombord fanns flera män som skulle ge ovärderliga bidrag till vetenskapen: en skulle komma att upptäcka en helt ny vetenskap, göra mängder av viktiga observationer, mäta saker som tidigare inte tidigare mätts, göra humanitära insatser, men även bli hånad och avskydd. Där fanns framtida guvernörer, viktiga målare, politiker och krigshjältar. Och så Charles Darwin.

Båtens kapten hette Robert FitzRoy, och han är även huvudperson i Harry Thompsons This thing of darkness; han var mannen som uppfann meteorologin, han kämpade för att skydda urbefolkningar mot den engelska kolonialmakten, han gjorde flera tekniska innovationer och var en mycket duglig kapten; mycket av detta fick han inte tillbörlig ära av i en samtid hans rakryggade agerande ofta alienerade: han var en kort tid guvernör över Nya Zeeland, men stötte sig med det kompani som försökte kolonisera ön när han försökte hedra det kontrakt som upprättats med maorierna trots att han varken hade pengar eller män att göra någonting med.

Huvuddelen av boken handlar dock om Beagles resa, om de indianer FitzRoy vid en tidigare resa tagit till England för att kristna och som han sedan förde tillbaka med katastrof som följd, om geologiska, biologiska och hydrologiska upptäckter, om argument om arternas uppkomst, kartritande och expeditioner (man får inblickar i Argentinas bildande, Falklandsöarnas historia, besök i Tahiti och Brasilien). Det vore enkelt, och djupt orättvist, att jämföra med böckerna om Jack Aubrey och Stephen Maturin: enkelt då FitzRoy och Aubrey i mycket liknar varandra både till sjöss och på land medan Maturin och Darwin i alla fall har liknande intressen, och djupt orättvist då det ena är en serie om tjugo böcker där man långsamt kommer allt närmare ett flertal personer och det andra är en enda, om än tjock, volym.

Den drivande kraften i historien här är heller inte kriget, utan moralisk-vetenskaplig oenighet. Darwin är en tvivlare som aldrig riktigt klarar att anamma den kristna läran och till slut får den att skaka i sina grundvalar, medan FitzRoy är en troende kristen som inte är en sämre vetenskapsman för det och som framstår som den med större moralisk tyngd när de diskuterar hur man bör förhålla sig till svagare människor: Darwin är inte bara darwinist, utan socialdarwinist, medan FitzRoy efter sitt tidiga misslyckande med att uppfostra »vildar« tvivlar alltmer på det lämpliga i sådana företag. Hans motstånd mot evolutionsläran får till slut en djup klyfta att uppstå mellan de två tidigare vännerna, och när hans egen meteorologiska vetenskap möter motstånd står han utan hjälp.

Det hela är en mycket varierad, lärd historia: efterordet klargör att endast en mycket liten del är helt framfabulerad, även om författaren tagit sig vissa friheter med att kondensera händelser och utesluta vissa personer: älskare av skeppsromaner, vetenskapshistoria, polarexpeditioner eller kolonialhistoria kommer alla hitta mycket att ta till sig här.… (mer)