Shannon Watters

Jackalope springs eternal är en klar fortsättning på Time after crime: Roanoke cabin är klart skakade efter att ha lurats hjälpa rösten utan kropp, och Jen är oroade och vill få dem att ge sig ut på nya äventyr. Så hon lurar i dem att hon vill jaga rätt på en jackalop. Istället träffar de Emmy, en kofösare som har en hjord snälla monster men håller sig i skogen eftersom hennes far togs av en tornado på prärien och nu försöker hon … hitta honom? Ett ganska snällt äventyr utan någon större känsla av fara.

I den avslutande delen är det istället Zodiac cabin som är i fokus: de har startat en tidning, och har lyckats få ihop en skrämmande bra horoskopsida. Igen en ganska trevlig liten historia, men den känns lite som en blekare kopia eftersom bara tre av personerna har en mer utforskad personlighet sedan tidigare, och det är ännu mindre äventyrligt.… (mer)

Lumberjanes-samlingen Campfire songs är en samling korta berättelser som inte verkar knyta an till någonting annat speciellt: de hänger inte ihop internt, och verkar inte säga så mycket om någonting annat vi sett heller. Även författare och tecknare avviker från de vanliga.

Två av berättelserna är lite längre: »A midsummer night's scheme« handlar om midsommar (kom ihåg att tiden är extremt konstig vid lägret), och våra hjältinnor har väldigt olika idéer om vad som är viktigast att satsa på inför en maskerad: kläder, dekorationer, eller ljus? Snart börjar dock olika prylar försvinna, ivägsläpade av flygande ljusbollar. I »Somewhere that's green« hålls tjejerna instängda i sin stuga i dagar på grund av regn, men så stöter de på gröna kattungar och ger sig ut för att leta efter mamman. Inget fel på något av avsnitten.

Sedan finns även en del väldigt korta berättelser, på något tiotal sidor var: ett par ganska menlösa, men det sista, där Jen ordnat något slags rollspel i ett spökhus och de klär ut sig till figurer från andra serier på samma förlag, känns lite halvbakat: utklädnaden känns aldrig som mer än just ovanliga kläder, och upplösningen känns bara underlig.… (mer)

Historier om tidsresor (bakåt i tiden) är ett elände. Om de kan leda till att världen påverkas omöjliggör de vidare berättande, för tidsresor gör att att ingenting någonsin kan ses som annat än provisorium, möjligt att ändra på med en ny tripp. Om de inte kan leda till påverkan är de mest paradoxer, och i sig tämligen poänglösa.

Historier där tiden går olika fort, däremot? Inga problem där. Och att någon åldras baklänges eller extra fort? Fullt kontrollerbart. Detta är vad som drabbar Lumberjanes i Time after crime: Molly vill så gärna att sommaren skall vara så länge som möjligt, så hon låter sig luras av en mystisk röst i skogen, och snart händer saker: träd växer supersnabbt, bubblor med konstiga effekter flyger omkring, och en stenjätte går omkring i lägret utan att se sig för.

Intressant premiss, en hel del återseenden, fler glimtar in i mysterier och ännu olösta personliga motsättningar. Lumberjanes fortsätter leverera.… (mer)

I album tio av Lumberjanes, Parents' day, är det dags för föräldrarna att komma på besök. För de flesta av Roanoke-stugans innevånare är detta något att se fram emot (även om föräldrar kan vara lite pinsamma så är de i stort sett omtyckta), men Mal har lurat sin mamma att hon skall på musikläger, och Molly verkar inte alls vara förtjust i tanken på att träffa sina föräldrar (och när de väl dyker upp förstår man varför).

Men Lumberjanes vore inte den serie det är om allt gick som det ska: en skattletartävling urartar snart, och eftersom barnen helst inte vill att föräldrarna skall få veta att allt inte är riktigt som man kan förvänta sig i skogen så har de snart fullt sjå med att både leta reda på saker som hjärtformade stenar och att hålla en talande, hamnskiftande räv borta från dem.

Allt går naturligtvis inte enligt plan, men som annars tycks allmän omtanke, vänlighet och nyfikenhet vara viktigare i längden än list och skojeri.… (mer)