Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
First published in 1854, Hard Times is a profoundly moving, articulate and searing indictment of the life-reducing effects of the industrial revolution, and certain aspects of enlightenment thinking. Set in the fictional midlands mill-town of Coketown, the narrative centers on the industrialist, Mr Thomas Gradgrind, whose belief in scientific utilitarianism skews his world view and is a motive force, carrying the narrative towards farce and tragedy.
Gradgrind's no-nonsense abhorrence of 'fancy' extends to his implementing an ambitious education scheme that aims to exclude all 'nonsense' and keep the minds of young people focused squarely on facts.
The book is ultimately an argument in favor of fancy and radical thinking, and a damning critique of industrial capitalism and its exploitation and repression of the workers whose lives were spent (literally) in sustaining the system.
CurrerBell: The Professor and Hard Times don't have all that much in common — and even less so do CB and CD have that much in common — but there's an interesting conversational exchange in The Professor, in the last chapter but one, that reminds me of the "reason vs. sensibility" theme in Hard Times.… (mer)
Av de Dickens-romaner jag läst är Hard times såväl den kortaste som den minst lyckade – den tycks sakna klart centrum, de konflikter som presenteras får aldrig riktigt utvecklas, och den tycks aldrig riktigt vilja ta klar ställning för något, bara mot.
Det hela utspelar sig i industristaden Coketown, där Mr Thomas Gradgrind tjänat ihop sina pengar. Nu uppfostrar han sina barn i enlighet med sin tro på hårda, kalla fakta, människans egennytta, och stort intet mer. Hans son Thomas och dotter Louisa hamnar båda hos affärsmannen Mr Bounderby, som skryter med att han startade med två tomma händer i en skokartong på gatan och åt sten till frukost men lyckades få ihop en förmögenhet genom att arbeta sig upp. Thomas blir kontorist, men börjar dricka och spela när han inte längre är under faderns ögon, medan Louisa blir fru Bounderby, eftersom det verkar lika gott som något annat. Vi möter också vävaren Stephen Blackpool, med en genomalkoholiserad hustru, och unga Cecilia Jupes, uppvuxen vid cirkus men nu i Gradgrinds vård för att hon skall få en utbildning.
Det finns alltså en hel del material att arbeta med, men inget vill sig riktigt. Det finns ingen att riktigt sympatisera med (möjligen Blackpool, men han försvinner bort ur handlingen efter ett tag), och de personer man skall ogilla är inte speciellt intressanta, och när de väl skall få sin mödas lön är den förvisso annan än vad de hoppades på, men likväl inte nog för läsaren. Gradgrind, som är den som skall nå insikt om hur omänsklig utilitarismen är, har när hans ögon skall öppnas varit lite för frånvarande för att man skall riktigt tycka att det fungerar.
Problemen kan kanske sägas vara att nästan allt i boken kretsar kring själva handlingen, men väldigt lite om att fördjupa karaktärerna. Det finns också ordentliga motsättningar inbyggda. Ett exempel: när Blackpool vill skiljas från sin försupna hustru går han till Bounderby för att be om råd, och får såväl ett klart svar om den praktiska omöjligheten i detta av som en moralkaka på vägen. Detta tolkas rimligen som ett stöd för idén att skilsmässa skall vara en möjlig utväg för fler än de rika. Gott och väl så lång: snart dyker dock denna boks inkarnation av Dickens änglalika kvinnofigurer upp och förmanar Blackpool att ta hand om sin hustru, vilket direkt gör att det som tidigare verkade vara ganska klart helt plötsligt blir en röra.
Nej, detta var ingen av Dickens bättre verk. Det finns som sagt mycket potential, och den hade kunnat vara en ständigt aktuell med teman om hur kapitalister odlar myten om tomma händer, om arbetare som hålls ner, om politiker som glömmer vem de borde tjäna och vikten av att utbildning handlar om mer än råfakta, men inget av dessa teman vill sig riktigt. En besvikelse. ( )
Whimsy, imagination, and sentiment have been banned in the Gradgrinds' upper-class household, but in Coketown, whose working class inhabitants fight for their very survival, the ban becomes a merciless creed. There, all that matters are the grinding wheels of production. Hard Times reflects a harsh world of grueling labor and pitiless relationships. But it is also a story of hope, of something elemental in the human spirit that rises above its bleak surroundings.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
INSCRIBED TO THOMAS CARLYLE
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Now, what I want is, Facts.
'I am three parts mad, and the fourth delirious, with perpetual rushing at Hard Times,' wrote Dickens in a letter to his friend and later biographer John Forster on 14 July 1854. (Introduction)
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
She was a most wonderful woman for prowling about the house. How she got from story to story was a mystery beyond solution. A lady so decorous in herself, and so highly connected, was not to be suspected of dropping over the banisters or sliding down them, yet her extraordinary facility of locomotion suggested the wild idea. Another noticeable circumstance in Mrs. Sparsit was, that she was never hurried. She would shoot with consummate velocity from the roof to the hall, yet would be in full possession of her breath and dignity on the moment of her arrival there. Neither was she ever seen by human vision to go at a great pace.
There was a library in Coketown, to which general access was easy. Mr. Gradgrind greatly tormented his mind about what the people read in this library: a point whereon little rivers of tabular statements periodically flowed into the howling ocean of tabular statements, which no diver ever got to any depth in and came up sane. It was a disheartening circumstance, but a melancholy fact, that even these readers persisted in wondering. They wondered about human nature, human passions, human hopes and fears, the struggles, triumphs and defeats, the cares and joys and sorrows, the lives and deaths of common men and women! They sometimes, after fifteen hours' work, sat down to read mere fables about men and women, more or less like themselves, and about children, more or less like their own. They took De Foe to their bosoms, instead of Euclid, and seemed to be on the whole more comforted by Goldsmith than by Cocker. Mr. Gradgrind was for ever working, in print and out of print, at this eccentric sum, and he never could make out how it yielded this unaccountable product
For the first time in her life Louisa had come into one of the dwellings of the Coketown Hands; for the first time in her life she was face to face with anything like individuality in connection with them. She knew of their existence by hundreds and by thousands. She knew what results in work a given number of them would produce in a given space of time. She knew them in crowds passing to and from their nests, like ants or beetles. But she knew from her reading infinitely more of the ways of toiling insects than of these toiling men and women.
Something to be worked so much and paid so much, and there ended; something to be infallibly settled by laws of supply and demand; something that blundered against those laws, and floundered into difficulty; something that was a little pinched when wheat was dear, and over-ate itself when wheat was cheap; something that increased at such a rate of percentage, and yielded such another percentage of crime, and such another percentage of pauperism; something wholesale, of which vast fortunes were made; something that occasionally rose like a sea, and did some harm and waste (chiefly to itself), and fell again; this she knew the Coketown Hands to be. But, she had scarcely thought more of separating them into units, than of separating the sea itself into its component drops.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
We shall sit with lighter bosoms on the hearth, to see the ashes of our fires turn gray and cold.
He wrote in a letter to a friend a few months after finishing that the idea for the novel had 'laid hold of me by the throat in a very violent manner'; and it is this well-focused fire, what Orwell called Dickens's 'generous anger' that gives Hard Times its immense power. (Introduction)
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
Classic Literature.
Fiction.
HTML:
First published in 1854, Hard Times is a profoundly moving, articulate and searing indictment of the life-reducing effects of the industrial revolution, and certain aspects of enlightenment thinking. Set in the fictional midlands mill-town of Coketown, the narrative centers on the industrialist, Mr Thomas Gradgrind, whose belief in scientific utilitarianism skews his world view and is a motive force, carrying the narrative towards farce and tragedy.
Gradgrind's no-nonsense abhorrence of 'fancy' extends to his implementing an ambitious education scheme that aims to exclude all 'nonsense' and keep the minds of young people focused squarely on facts.
The book is ultimately an argument in favor of fancy and radical thinking, and a damning critique of industrial capitalism and its exploitation and repression of the workers whose lives were spent (literally) in sustaining the system.
Google Books — Laddar...
(3.53)
6
Det hela utspelar sig i industristaden Coketown, där Mr Thomas Gradgrind tjänat ihop sina pengar. Nu uppfostrar han sina barn i enlighet med sin tro på hårda, kalla fakta, människans egennytta, och stort intet mer. Hans son Thomas och dotter Louisa hamnar båda hos affärsmannen Mr Bounderby, som skryter med att han startade med två tomma händer i en skokartong på gatan och åt sten till frukost men lyckades få ihop en förmögenhet genom att arbeta sig upp. Thomas blir kontorist, men börjar dricka och spela när han inte längre är under faderns ögon, medan Louisa blir fru Bounderby, eftersom det verkar lika gott som något annat. Vi möter också vävaren Stephen Blackpool, med en genomalkoholiserad hustru, och unga Cecilia Jupes, uppvuxen vid cirkus men nu i Gradgrinds vård för att hon skall få en utbildning.
Det finns alltså en hel del material att arbeta med, men inget vill sig riktigt. Det finns ingen att riktigt sympatisera med (möjligen Blackpool, men han försvinner bort ur handlingen efter ett tag), och de personer man skall ogilla är inte speciellt intressanta, och när de väl skall få sin mödas lön är den förvisso annan än vad de hoppades på, men likväl inte nog för läsaren. Gradgrind, som är den som skall nå insikt om hur omänsklig utilitarismen är, har när hans ögon skall öppnas varit lite för frånvarande för att man skall riktigt tycka att det fungerar.
Problemen kan kanske sägas vara att nästan allt i boken kretsar kring själva handlingen, men väldigt lite om att fördjupa karaktärerna. Det finns också ordentliga motsättningar inbyggda. Ett exempel: när Blackpool vill skiljas från sin försupna hustru går han till Bounderby för att be om råd, och får såväl ett klart svar om den praktiska omöjligheten i detta av som en moralkaka på vägen. Detta tolkas rimligen som ett stöd för idén att skilsmässa skall vara en möjlig utväg för fler än de rika. Gott och väl så lång: snart dyker dock denna boks inkarnation av Dickens änglalika kvinnofigurer upp och förmanar Blackpool att ta hand om sin hustru, vilket direkt gör att det som tidigare verkade vara ganska klart helt plötsligt blir en röra.
Nej, detta var ingen av Dickens bättre verk. Det finns som sagt mycket potential, och den hade kunnat vara en ständigt aktuell med teman om hur kapitalister odlar myten om tomma händer, om arbetare som hålls ner, om politiker som glömmer vem de borde tjäna och vikten av att utbildning handlar om mer än råfakta, men inget av dessa teman vill sig riktigt. En besvikelse. (