Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
George Eliots mest ambitiösa roman Middlemarch är en komplex berättelse om idealism, lojalitet och uppslitande kärlek. I en engelsk småstad under 1800-talets första hälft får vi följa den unga idealisten Dorothea Brooke som är olyckligt gift, och den charmige men taktlöse Dr Tertius Lydgate som även han har problem på det äktenskapliga planet. Det är ett färgstarkt och rörande drama som hyllades av Virginia Woolf som lär ha sagt att det var en av få engelska romaner skriven för vuxna människor. I originalöversättning av A. G. Engberg George Eliot, pseudonym för Mary Anne Evans, var under sin livstid en av Storbritanniens främsta författare. Hon valde sin pseudonym efter sin förebild Georges Sand. [Elib]… (mer)
BookshelfMonstrosity: These 19th-century classics portray complex romantic relationships with vivid descriptions and a strong sense of place. With intricate, twisting plots, both offer their protagonists bleak outlooks that end in satisfying resolutions.
thesmellofbooks: The Getting of Wisdom is the rare sort of book that provokes deep self-reflection and a nudge in the direction of peace-making with self and life, and in this way brings to mind [[George Eliot]]'s [Middlemarch].
I am gobsmacked. The novel begins as an entertaining tale of a headstrong young Australian girl going to meet the world at boarding school. It gradually evolves into a subtle, simple, and stunningly real observation of the pressures of conformity and the intolerance of naïveté, which, when paired with a strong desire to be accepted, can lead to many and often rending responses in an imaginative young person.
Yet it is not a tragedy. I am left moved, affectionate, a little worried about the future, and yet joyful at the intactness of the protagonist's resilient soul.
Bravo, Ms Richardson.… (mer)
Saker rör på sig i den lilla staden Middlemarch i George Eliots bok med samma namn: det är orostider, väntans tider, med politisk reform, en järnväg som närmar sig och kolera som rör sig i landet. Mest av allt är det en ungdomens tid, med flera unga män och kvinnor som försöker hitta kärleken och sin plats i världen. Främst av dessa är Dorothea Brooks, fylld av religiös trängtan och vilja att bidra till något stort, samt doktor Tertius Lydgate, som vill kunna kombinera praktiskt läkararbete med vetenskapliga studier.
Ingen av dem gör visa val. Dorothea bestämmer sig för att acceptera frieriet från den åldrige teologen Casaubon, som med mer nit än intelligens försöker bevisa all religions gemensamma ursprung, medan Lydgate friar till den vackra, väluppfostrade men obändiga Rosamund Vincy. Inget av äktenskapen blir lyckat, och avundsjuka och småaktighet respektive pengabekymmer gör sig snart gällande.
Runt dessa personer rör sig också en mängd andra personer: den demonstraivt religöse bankiren Bulstrode, som övertygat sig själv att det goda han kan göra med pengar ursäktar de brott som en gång begicks när han skaffade dem, den åldrige Peter Featherstone, som tycks överleva enbart för att fortsätta att spela ut olika släktingar mot varandra när de vill få del i arvet, den unge, lite oförsiktige Fred Vincy och den religöst ljumme men mycket mänsklige och älskvärde prästen Farebrother.
Mycket få av personerna är helt och hållet frånstötande: även Bulstrode, som lätt kunnat bli helt och hållet en nidbild av hyckleriet, och den pedantiskt torre Casaubon visar sig ha sidor som kan om inte älskas så i alla fall ömkas, och båda har turen att utrustas med hustrur som är kapabla till förlåtelse – vilket bidrar till hurstrurnas tragik. Även om Lydgate är mer förtjänt – hans fel är snarast stolthet och osmidighet – har han inte samma tur, vilket är hans stora tragedi.
Middlemarch är en bok om människor, och hur de påverkar varandra på olika, ofta halvt omedvetna sätt. Den rymmer i alla fall möjligheterna till avgrundsdjup tragedi, men även humor och lättsinne. Väldigt få personer i den kan sägas vara gjutna i ett enda stycke, utan är kapabla att visa på nya djup. Det är en liten värld att gå vilse i, men människorna i den har nästan alla tycke av verklighet. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Who that cares much to know the history of man, and how the mysterious mixture behaves under the varying experiments of Time, has not dwelt, at least briefly, on the life of Saint Theresa, has not smiled with some gentleness at the thought of the little girl waling forth one morning hand-in-hand with her still smaller brother, to go and seek martyrdom in the country of the Moors? (Prelude)
Miss Brooke had that kind of beauty which seems to be thrown into relief by poor dress.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Miss Brooke had that kind of beauty which seems to be thrown into relief by poor dress.
Sane people did what their neighbors did, so that if any lunatics were at large, one might know and avoid them.
What we call our despair is often only the painful eagerness of unfed hope.
Riding was an indulgence which she allowed herself in spite of conscientious qualms; she felt that she enjoyed it in a pagan sensuous way, and always looked forward to renouncing it.
Some discouragement, some faintness of the heart at the new real future which replaces the imaginary, is not unusual, and we do not expect people to be deeply moved by what is not unusual. That element of tragedy which lies in the very fact of frequency, has not yet wrought itself into the coarse emotions of mankind.
At that time the opinion existed that it was beneath a gentleman to write legibly, or with a hand in the least suitable to a clerk. Fred wrote the letters demanded in a hand as gentlemanly as that of any viscount or bishop of the day; the vowels were all alike and the consonants only distinguishable as turning up or down, the strokes had a blotted solidity and the letters disdained to keep the line -- in short, it was a manuscript of that venerable kind easy to interpret when you know beforehand what the writer means.
Even while we are talking and meditating about the earth's orbit and the solar system, what we feel and adjust our movements to is the stable earth and the changing day.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
But the effect of her being on those around her was incalculably diffusive: for the growing good of the world is partly dependent on unhistoric acts; and that things are not so ill with you and me as they might have been is half owing to the number who lived faithfully a hidden life, and rest in unvisited tombs.
Here and there is born a Saint Theresa, foundress of nothing, whose loving heart-beats nod sobs after an unattained goodness tremble off and are dispersed among hindrances, instead of centring in some long-recognizable deed. (Prelude)
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
George Eliots mest ambitiösa roman Middlemarch är en komplex berättelse om idealism, lojalitet och uppslitande kärlek. I en engelsk småstad under 1800-talets första hälft får vi följa den unga idealisten Dorothea Brooke som är olyckligt gift, och den charmige men taktlöse Dr Tertius Lydgate som även han har problem på det äktenskapliga planet. Det är ett färgstarkt och rörande drama som hyllades av Virginia Woolf som lär ha sagt att det var en av få engelska romaner skriven för vuxna människor. I originalöversättning av A. G. Engberg George Eliot, pseudonym för Mary Anne Evans, var under sin livstid en av Storbritanniens främsta författare. Hon valde sin pseudonym efter sin förebild Georges Sand. [Elib]
Google Books — Laddar...
(4.2)
Group Read: Middlemarch, Second Thread
5
Ingen av dem gör visa val. Dorothea bestämmer sig för att acceptera frieriet från den åldrige teologen Casaubon, som med mer nit än intelligens försöker bevisa all religions gemensamma ursprung, medan Lydgate friar till den vackra, väluppfostrade men obändiga Rosamund Vincy. Inget av äktenskapen blir lyckat, och avundsjuka och småaktighet respektive pengabekymmer gör sig snart gällande.
Runt dessa personer rör sig också en mängd andra personer: den demonstraivt religöse bankiren Bulstrode, som övertygat sig själv att det goda han kan göra med pengar ursäktar de brott som en gång begicks när han skaffade dem, den åldrige Peter Featherstone, som tycks överleva enbart för att fortsätta att spela ut olika släktingar mot varandra när de vill få del i arvet, den unge, lite oförsiktige Fred Vincy och den religöst ljumme men mycket mänsklige och älskvärde prästen Farebrother.
Mycket få av personerna är helt och hållet frånstötande: även Bulstrode, som lätt kunnat bli helt och hållet en nidbild av hyckleriet, och den pedantiskt torre Casaubon visar sig ha sidor som kan om inte älskas så i alla fall ömkas, och båda har turen att utrustas med hustrur som är kapabla till förlåtelse – vilket bidrar till hurstrurnas tragik. Även om Lydgate är mer förtjänt – hans fel är snarast stolthet och osmidighet – har han inte samma tur, vilket är hans stora tragedi.
Middlemarch är en bok om människor, och hur de påverkar varandra på olika, ofta halvt omedvetna sätt. Den rymmer i alla fall möjligheterna till avgrundsdjup tragedi, men även humor och lättsinne. Väldigt få personer i den kan sägas vara gjutna i ett enda stycke, utan är kapabla att visa på nya djup. Det är en liten värld att gå vilse i, men människorna i den har nästan alla tycke av verklighet. (