Skivvärlden är troligen den enda plats på vilken tryckpressen med lösa typer uppfanns efter filmkameran. Men i The truth har den slutligen nått Ankh-Morpork, och resulterar i ett annat tekniksprång: den används till att börja med inte för att trycka böcker, utan reklamplanscher (knappast en överraskning för de som känner Ankh-Morporkianerna), samt en tidning. Wilhelm de Worde, en ung man som inte avsagt sig adelsnamnet endast då han inte tycks veta att de kanske vore möjligt, blir den förste chefredaktören, och har snart en liten redaktion bestående av honom själv, Sacharissa Cripslock (reporter och redigerare), Otto Chriek (fotograf och vampyr) och Gunilla(!) Goodmountain (tryckchef och sättare).

Skivvärlden vore inte skivvärlden om inte mer saker började hända. Den här gången är det åter det gamla vanliga: ett försök att ersätta lord Vetinary, denna gång genom två inhyrda specialister, Mr Pin och Mr Tulip, i den vanliga gangsterskolan med en smartare och mer behärskad och en som är mindre av båda delarna (men med obligatoriskt specialintresse). En oförsiktig skribent hade möjligen kallat den senare mervåldsam, men det hade inte varit något som egentligen utmärkte honom. Nåväl, firma Pin och Tulip är väl kompetenta och farliga, men knappast det mest skräckinjagande sådana par man sett.

Det som kanske är mest spännande är att denna handling ju ursprungligen är stadsvaktens område: Sam Vimes och hans underlydande spelar också stor roll, men det är intressant att se dem utifrån, och som hinder som ibland måste rundas, vilket William gör med bravur. Mer överraskande är kanske sättet Vetinary tas ut ur historien – man kan inte undgå känslan av att skulle han få scentid när komplotten väl satts i rörelse, så skulle han snabbt ha plockat den i bitar och kommit med lämpliga straff. Stannar man inte upp och tänker på sådant ger boken som vanligt god underhållning och en del att tänka på. ( )