Nu börjar den gode Terry Pratchett verkligen komma upp i form: Pyramids är klart en bok som vet vad den håller på med, där själva huvudhandlingen är elegant och samtidigt lyckas stödja vänligt gyckel med såväl engelsk internatskole-litteartur som religion och grekiska filosofer – i en passage får vi stöta på Xeno, praktisk filosof ute efter att bevisa att pilar inte kan hinna ikapp sköldpaddor (Akilles¹ syns dock inte till någonstans).

Huvudhandlingen är dock satt i det Gamla riket, en inte alls maskerad variant på antikens Egypten, fyllt av gudar av diverse underlig kroppskonstitution, utan framtid men med lång historia och fler pyramider än vad som är nyttigt. Unge Pteppic är den nye härskaren, efter att hans fader förolyckats men hänger kvar (som spöke) i väntan på att interneras i sin nya, storslagna pyramid. Pteppic vill modernisera lite (sängar och rörmokeri står högt på hans agenda), men har starkt motstånd från översteprästen Dios.

Lägg till en hög ordvitsar, en kamel, Gamla rikets främsta matematiker, en palatstjänarinna med egna idéer om det där att följa härskaren i döden (och en hel del annat också), samt en smugglande lönnmördare, och det hela är en riktigt fin Skivvärldenroman.

¹Grekisk hjälte som var erkänt snabbfotad ( )