Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Arch-swindler Moist Van Lipwig never believed his confidence crimes were hanging offenses-until he found himself with a noose tightly around his neck, dropping through a trapdoor, and falling into-a government job? By all rights, Moist should have met his maker. Instead, it's Lord Vetinari, supreme ruler of Ankh-Morpork, who promptly offers him a job as Postmaster. Since his only other option is a nonliving one, Moist accepts the position-and the hulking golem watchdog who comes along with it, just in case Moist was considering abandoning his responsibilities prematurely. Getting the moribund Postal Service up and running again, however, may be a near-impossible task, what with literally mountains of decades-old undelivered mail clogging every nook and cranny of the broken-down post office building; and with only a few creaky old postmen and one rather unstable, pin-obsessed youth available to deliver it. Worse still, Moist could swear the mail is talking to him.… (mer)
ChillnND: One of Pratchett's best Discworld books, a fast paced detective novel set in his fantastic world. There's plenty of wry, satirical social commentary in Thud! as there is in "Going Postal"
Nu dags för den siste huvudpersonen på Skivvärlden: skojaren, bedragaren och falskspelaren Moist von Lipwig, som efter att ha fångats in och skenavrättats ges ett val av Vetinary: ta sig an det gamla postverket, eller hoppa ned för ett stup. Han väljer postverket, i tro att han kan smita, men en golem senare och så sitter han där, i ett gammalt hus fullt med ej levererade brev, en åldrig junior brevbärare, en ung brevbärare (utan officiell rang) som samlar på nålar, och en katt som det går att ställa klockan efter.
Eftersom det skrivna ordet har väldig makt på Skivvärlden finner han snart att han får oväntad hjälp, samtidigt som hans återstartade postverk ter sig som en allt farligare rival till semaforkompaniet. Postverket var en gång Ankh-Morporks stolthet, men efter att ha införskaffat ett magiskt sorteringssystem och en ledning upptagen av att förbättra det som fungerade bra gick det snabbt ned sig till en icke-entitet. Semaforerna, å sin sida, var en gång ett ingenjörsstyrt företag som nu tagits över av finanspirater, som tror att reparationer kan ersätta underhåll och att maximerad kortsiktig tillgänglighet och fula trix med insidesinformation är smart.
Jag är ärligt talat lite kluven: figurer som Moist är rätt svårhanterliga, och här hamnar han i ett mellanläge. Skojare som bedrar större skojare kan vara nog så roande, och behöver inte mycket för att bli sympatiska. Men Moist börjar rätt långt ned på en sådan stege, med främsta företräde att han inte brukar våld (hans motståndare är dock helt osympatisk, vilket bevisas av att han vill bli patricier istället för patriciern). Han klättrar förvisso upp ett par pinnhål, men eftersom det främst innebär att han använder sina gamla färdigheter till mindre ovärdiga mål så gör det att en del av spänningen går förlorad. Att han dessutom placeras i en position med makt, och egentligen inte kan använda sin förmåga ordentligt hjälper honom inte heller: Vetinary är naturligtvis oemottaglig och semaforkompaniet klämmer han främst åt genom media, inte genom att lura dem direkt.
Så, nja, även om de kvarvarande böckerna om honom också skall läsas vet jag inte om Moist ännu är någon större favorit. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The flotillas of the dead sailed around the world on underwater rivers.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
'Can I not?' said Vetinari. 'I am a tyrant. It's what we do.' (chapter 14)
'Oh, *please* sue the University!' Ridcully bellowed. 'We've got a *pond* full of people who tried to sue the University--' (chapter 14)
'Neither Deluge Nor Ice Storm Nor The Black Silence Of The Netherhells Shall Stay These Messengers About Their Sacred Business. Do Not Ask Us About Sabre-Tooth Tigers, Tar Pits, Big Green Things With Teeth Or The Goddess Czol.' (Chapter 6)
'What? Funning? I never fun! I do not fun, Miss Maccalariat, and have no history of funning, and even if I were inclined to funning, Miss Maccalariat, I would not dream of funning with you.' (chapter 7A)
The man going to be hanged had been named Moist von Lipwig by doting if unwise parents, but he was not going to embarrass the name, insofar as that was possible, by being hung under it. (chapter 1)
But, in my experience, the best way to get something done is to give it to someone who is busy, said Vetinari. (chapter 14)
Haven't you ever heard the saying, "Man's not dead while his name is still spoken?"
[When Miss Cripslock asks if Moist really believes that having an image made of him removes part of his soul, as he claims his religion states] 'Er, no. No. Of course not. Not as such. But... but you can't treat religion as a sort of buffet, can you? I mean, you can't say, 'Yes, please, I'll have some or the Celestial Paradise and a helping of the Divine Plan but go easy on the kneeling and none of the Prohibition of Images, they give me wind.' It's tabel d'hôte or nothing, otherwise...well, it could get silly.' (Chapter 7)
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Vetinari sighed. "You have to admire a man who really believes in freedom of choice," he said, looking at the open doorway. "Sadly, he did not believe in angels."
Arch-swindler Moist Van Lipwig never believed his confidence crimes were hanging offenses-until he found himself with a noose tightly around his neck, dropping through a trapdoor, and falling into-a government job? By all rights, Moist should have met his maker. Instead, it's Lord Vetinari, supreme ruler of Ankh-Morpork, who promptly offers him a job as Postmaster. Since his only other option is a nonliving one, Moist accepts the position-and the hulking golem watchdog who comes along with it, just in case Moist was considering abandoning his responsibilities prematurely. Getting the moribund Postal Service up and running again, however, may be a near-impossible task, what with literally mountains of decades-old undelivered mail clogging every nook and cranny of the broken-down post office building; and with only a few creaky old postmen and one rather unstable, pin-obsessed youth available to deliver it. Worse still, Moist could swear the mail is talking to him.
Google Books — Laddar...
(4.26)
2
Eftersom det skrivna ordet har väldig makt på Skivvärlden finner han snart att han får oväntad hjälp, samtidigt som hans återstartade postverk ter sig som en allt farligare rival till semaforkompaniet. Postverket var en gång Ankh-Morporks stolthet, men efter att ha införskaffat ett magiskt sorteringssystem och en ledning upptagen av att förbättra det som fungerade bra gick det snabbt ned sig till en icke-entitet. Semaforerna, å sin sida, var en gång ett ingenjörsstyrt företag som nu tagits över av finanspirater, som tror att reparationer kan ersätta underhåll och att maximerad kortsiktig tillgänglighet och fula trix med insidesinformation är smart.
Jag är ärligt talat lite kluven: figurer som Moist är rätt svårhanterliga, och här hamnar han i ett mellanläge. Skojare som bedrar större skojare kan vara nog så roande, och behöver inte mycket för att bli sympatiska. Men Moist börjar rätt långt ned på en sådan stege, med främsta företräde att han inte brukar våld (hans motståndare är dock helt osympatisk, vilket bevisas av att han vill bli patricier istället för patriciern). Han klättrar förvisso upp ett par pinnhål, men eftersom det främst innebär att han använder sina gamla färdigheter till mindre ovärdiga mål så gör det att en del av spänningen går förlorad. Att han dessutom placeras i en position med makt, och egentligen inte kan använda sin förmåga ordentligt hjälper honom inte heller: Vetinary är naturligtvis oemottaglig och semaforkompaniet klämmer han främst åt genom media, inte genom att lura dem direkt.
Så, nja, även om de kvarvarande böckerna om honom också skall läsas vet jag inte om Moist ännu är någon större favorit. (