Det r̃ natten fr̲e nyr̄safton och v̲er Hisingen faller ett regn av brinnande pappersflygplan. Francis ser dem ls̲as upp till eldflagor och bls̄a bort v̲er hg̲husen. Han r̃ hemma nu. Skulle jag d ̲under andra himlar fl̲jer Francis, en ung konstnr̃ som haft stora framgn̄gar men som ft̄t allt svr̄are att uttrycka sig. Det r̃ som om han bar p ̄en vl̃vande sorg inuti, bara ett hav av vinande sand. Han vill hela tiden vara nḡon annan, nḡon annanstans, i en annan stad. I Madrid trf̃far han Nina, som ocks ̄r̃ konstnr̃. Hon har nḡot som Francis alltid har sk̲t, ṽen om han inte kan st̃ta fingret p ̄exakt vad det r̃. Johannes Anyurus fr̲sta roman handlar om den lñgtan efter mening som ropar genom varje sommar och varje liv. En poetisk men ñd ̄hamrande klar och enkel bert̃telse om kr̃lek och vñskap, om att sk̲a nḡot livsnd̲vñdigt och samtidigt jagas av sin egen skugga. Johannes Anyuru slog igenom redan med debuten Det r̃ bara gudarna som r̃ nya, 2003. Hans senaste bok, diktsamlingen Std̃erna inuti Hall, nominerades 2009 till Augustpriset och mt̲tes av hyllningar frn̄ en enig kritikerkr̄. Med sin debutroman visar han ñnu en gn̄g varfr̲ han r̃ en av vr̄a mest uppmr̃ksammade yngre fr̲fattare. [Publit]