Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
In nineteenth-century England, all is going well for rich, reclusive Mr Norell, who has regained some of the power of England's magicians from the past, until a rival magician, Jonathan Strange, appears and becomes Mr Norrell's pupil.
BookshelfMonstrosity: Magical rivalries are at the heart of these unconventional Fantasy novels, which play out over decades and against elaborate, atmospheric 19th-century backdrops. Their initially relaxed pacing gains momentum as the various narrative threads dramatically converge.… (mer)
TheSpecialistsCat: Both Clarke and Mirrlees lived briefly in Spain, then returned home to write about fairies and also, ostensibly, what it means to be English.
fyrefly98: Both have the same "Jane-Austen-meets-Harry-Potter" vibe to them; "Jonathan Strange" is denser and more grown-up, while "Sorcery & Cecelia" is funnier and more of a romp.
ErlendSkjelten: I don't remember making this recommendation, much less why I did; they are very different books. I think I felt that they both conjured up the same mystic mood, and they are both concerned with a very British magic.
York, 1806: Det lärda sällskapet för Yorkshires magiker håller möte. Det har de gjort flera gånger förut; varje onsdag sedan lång tid. Nu skall man inte förledas att tro att det lärda sällskapet utgjordes av praktiserande magiker, ty detta vore ju helt befängt. Några sådana har inte synts till i England på hundra år. Det lärda sällskapet består av teoretiska magiker, snarast historiker, en samling hobbyister närmast att betrakta som genealoger. Förvisso finns det mer äventyrslystna själar bland dem, men i stort ägnar de sig åt att läsa om magi och träta inbördes.
Så icke denna dag, för en nybliven medlem, Mr Segundus, föreslår att de, förutom böcker om magi, även skall försöka jaga rätt på magiker. Han lyckas till och med få tag på ett spår: biblioteket som ägs av Mr Norrell, en annan magiker i Yorkshire som inte är medlem i sällskapet.
Så börjar denna historia över de år då engelsk magi återväcktes ur sin slummer, när de två magikerna först lärde av varandra och sedan bråkade oförsonligt, hur engelsk magi bidrog till Tyrannens fall, väckte folk från de döda, skyddade Englands stränder och försurade livet för utövarna. Det är även en berättelse om Stephen Black, tjänare hos Walter Pole, fru Pole, mannen med hår som tistelfjun och den förvånande kompetente Childermass. Men mest av allt handlar det om Mr Norrell, en ängslig, tillbakadragen, kall, pedantisk, skoningslös och självupptagen man, och hans elev och sedermera motståndare Mr Strange, briljant, social, stilig, modig och lika självupptagen.
Det är en bok som är lika mycket alternativhistoria som äventyrsberättelse och fantastik; den innehåller ordentliga doser socialkomedi, tragik och kritik. Den är lång, nästan för lång: det finns mycket i den som bidrar till bilden av regentskapets England i en värld där medeltiden faktiskt präglades av magi, där kungen i norr John Uskglass red i strid med älvriddare, där historiska förebilder är magiker som Dr Pale och Thomas Godbless, och där det finns halvt glömda vägar till älvriket och gamla magiska hus utströdda i landskapet, men det gör också att den måste förlita sig på just denna värld och de personer som befolkar den i hundratals sidor innan man börjar närma sig framsteg mot att hantera de problem som de båda magikernas tidvisa oförsiktighet för med sig.
Det är nästan så man önskar att sidorna varit färre, men samtidigt så är varje enskild episod välhanterad på ett sätt så att man undrar vad som skulle kunna uteslutas (möjligen då Stranges sejourer i Wellingtons arméer). Det är en rik värld, och för den som tar sig tid att se sig om finns mycket att upptäcka och förundras över. ( )
När man riktigt vill försvinna in i en bokvärld och få vara kvar länge är Jonathan Strange & Mr Norrell ett bra val. Den balanserar på gränsen mellan fantasy och alternativ historia. Boken handlar om ett England lamslaget av Napoleonkrigen. Magin är död, men får plötsligen liv igen, då den lille torre Mr Norrell dyker upp med magins gåva i sina händer. Tillsammans med Jonathan Strange, som blir hans lärling, ska han på regeringens uppdrag hjälpa nationen i kriget med magiska medel. De två magikerna drar dock inte jämnt länge, utan blir rivaler. Boken är härligt tjock och tar många olika och oväntade vändningar. Stilen är gammaldags, med tydlig doft av Dickens. Persongalleriet är stort och fascinerande. För att gilla den här boken ska du tycka om fantasy eller tjocka historiska romaner, och du ska inte vara främmande att magi och verklighet blandas. Jag formligen älskade den här boken och sörjde när den var slut. ( )
Her deftly assumed faux-19th century point of view will beguile cynical adult readers into losing themselves in this entertaining and sophisticated fantasy.
Susanna Clarke, who resides in Cambridge, England, has spent the past decade writing the 700-plus pages of this remarkable book. She's a great admirer of Charles Dickens and has produced a work every bit as enjoyable as The Pickwick Papers, with more than a touch of the early Anne Rice thrown in for good measure.
A chimera of a novel that combines the dark mythology of fantasy with the delicious social comedy of Jane Austen into a masterpiece of the genre that rivals Tolkien.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
He hardly ever spoke of magic, and when he did it was like a history lesson and no one could bear to listen to him.
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
In memory of my brother, Paul Frederick Gunn Clarke, 1961-2000
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Some years ago there was in the city of York a society of magicians.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
At sixteen she spoke -- not only French, Italian & German -- which are part of any lady's commonplace accomplishments -- but all the languages of the civilized (and uncivilized) world. She spoke the language of the Scottish Highlands (which is like singing). She spoke Basque, which is a language which rarely makes any impression upon the brains of any other race, so that a man may hear it as often and as long as he likes, but never afterwards be able to recall a single syllable of it. She even learnt the language of a strange country which, Signor Tosetti had been told, some people believed still existed, although no one in the world could say where it was. (The name of the country was Wales.)
It is also true that that his hair had a reddish tinge and, as everybody knows, no one with red hair can ever truly be said to be handsome.
"Soldiers, I am sorry to say, steal everything." He thought for a moment and then added, "Or at least ours do."
"Can a magician kill a man by magic?" Lord Wellington asked Strange. Strange frowned. He seemed to dislike the question. "I suppose a magician might," he admitted "but a gentleman never could."
It may be laid down as a general rule that if a man begins to sing, no one will take any notice of his song except his fellow human beings. This is true even if his song is surpassingly beautiful. Other men may be in raptures at his skill, but the rest of creation is, by and large, unmoved. Perhaps a cat or a dog may look at him; his horse, if it is an exceptionally intelligent beast, may pause in cropping the grass, but that is the extent of it. But when the fairy sang, the whole world listened to him. Stephen felt clouds pause in their passing; he felt sleeping hills shift and murmur; he felt cold mists dance. He understood for the first time that the world is not dumb at all, but merely waiting for someone to speak to it in a language it understands. In the fairy's song the earth recognized the names by which it called itself.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Then he turned upon his heel and disappeared into the Darkness.
In nineteenth-century England, all is going well for rich, reclusive Mr Norell, who has regained some of the power of England's magicians from the past, until a rival magician, Jonathan Strange, appears and becomes Mr Norrell's pupil.
Så icke denna dag, för en nybliven medlem, Mr Segundus, föreslår att de, förutom böcker om magi, även skall försöka jaga rätt på magiker. Han lyckas till och med få tag på ett spår: biblioteket som ägs av Mr Norrell, en annan magiker i Yorkshire som inte är medlem i sällskapet.
Så börjar denna historia över de år då engelsk magi återväcktes ur sin slummer, när de två magikerna först lärde av varandra och sedan bråkade oförsonligt, hur engelsk magi bidrog till Tyrannens fall, väckte folk från de döda, skyddade Englands stränder och försurade livet för utövarna. Det är även en berättelse om Stephen Black, tjänare hos Walter Pole, fru Pole, mannen med hår som tistelfjun och den förvånande kompetente Childermass. Men mest av allt handlar det om Mr Norrell, en ängslig, tillbakadragen, kall, pedantisk, skoningslös och självupptagen man, och hans elev och sedermera motståndare Mr Strange, briljant, social, stilig, modig och lika självupptagen.
Det är en bok som är lika mycket alternativhistoria som äventyrsberättelse och fantastik; den innehåller ordentliga doser socialkomedi, tragik och kritik. Den är lång, nästan för lång: det finns mycket i den som bidrar till bilden av regentskapets England i en värld där medeltiden faktiskt präglades av magi, där kungen i norr John Uskglass red i strid med älvriddare, där historiska förebilder är magiker som Dr Pale och Thomas Godbless, och där det finns halvt glömda vägar till älvriket och gamla magiska hus utströdda i landskapet, men det gör också att den måste förlita sig på just denna värld och de personer som befolkar den i hundratals sidor innan man börjar närma sig framsteg mot att hantera de problem som de båda magikernas tidvisa oförsiktighet för med sig.
Det är nästan så man önskar att sidorna varit färre, men samtidigt så är varje enskild episod välhanterad på ett sätt så att man undrar vad som skulle kunna uteslutas (möjligen då Stranges sejourer i Wellingtons arméer). Det är en rik värld, och för den som tar sig tid att se sig om finns mycket att upptäcka och förundras över. (