Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
"Doctor Faustus is a classic; its imaginative boldness and vertiginous ironies have fascinated readers and playgoers alike. But the fact that this play exists in two early versions, printed in 1604 and 1616, has posed formidable problems for critics. How much of either version was written by Marlowe, and which is the more authentic? Is the play orthodox or radically interrogative?" "Michael Keefer's early work helped to establish the current consensus that the 1604 version best preserves Doctor Faustus's original form, and that the 1616 text was censored and revised; the first Broadview edition, praised for its lucid introduction and scholarship, was the first to restore two displaced scenes to their correct place. All competing editions presume that the 1604 text was printed from authorial manuscript, and that the 1616 text is of little substantive value. But in 2006 Keefer's fresh analysis of the evidence showed that the 1604 quarto's Marlovian scenes were printed from a corrupted manuscript, and that the 1616 quarto (though indeed censored and revised) preserves some readings earlier than those of the 1604 text." "This revised and updated Broadview edition offers the best available text of Doctor Faustus. Keefer's critical introduction reconstructs the ideological contexts that shaped and deformed the play, and the text is accompanied by textual and explanatory notes and excerpts from sources."--BOOK JACKET.… (mer)
Man kan bråka över om vilken av Christopher Marlowes dramer som varit mest inflytelserikt – Tamburlaine the Great var en av de pjäser som var med och gav den elizabethanska dramatiken dess form, men Doctor Faustus har övat mer direkt inspiration genom tiderna, och är den första av de stora behandlingarna av Faust-temat.
Pjäsen föreligger i två olika versioner, som båda inkluderats i min utgåva: A- och B-texten, där den första enligt redaktörerna skall motsvara den pjäs som Marlowe tillsammans med en kompanjon färdigställde, medan B-texten vid något tillfälle efter hans död utökats och modifierats. Från en akademisk ståndpunkt är väl därför den förra att föredra, men som pjäs är den senare betydligt starkare, med ordentligt avrundade bihandlingar och sidoepisoder.
Kärnhistorien om den tyske doktorn som säljer sin själ till djävulen mot magiska krafter är väl känt. Här är det inte så mycket mer än så: man får även se vad Faustus gör med sina krafter, samt en pedagogisk förklaring av vad kristen teologi har att säga om synd, ty inte ens doktor Faustus är bortom nåden, men han måste då uppriktigt söka den, och som den onda av de båda änglar som då och då dyker upp för att kommentera skeendet säger så kommer Faustus aldrig göra detta.
Annars finns här några komiska scener med tjänstefolk som råkar komma över Faustus svartkonstböcker, en hästhandlare som Faustus säljer en fin häst till och uppmanar honom att inte rida den ner i vatten, vilket han naturligtvis gör och får se den fina hästen förvandlad till en bal hö. Faustus jäklas även med påven, frammanar Sköna Helena och kysser henne (och myntar också uttrycket om ansiktet som sjösatte tusen skepp), och annat passande (men mer och mer futtigt med tiden: från att utforska universum blir hans begär allt småttigare). Till slut inser han dock vilket misstag han gjort när han sålt sin själ, men trots sin ånger så kan han inte söka nåden och hamnar så till slut i helvetet.
Estetiskt är som sagt i synnerhet B-texten tillfredsställande. På ett lite mer intellektuellt plan är också behandlingen av fördömelsetemat intressant, i synnerhet när Mefistofeles förklarar att Helvetet inte är så mycket en plats som ett tillstånd, och att det befinner sig var också han, eller någon annan djävul, befinner sig. På det hela taget en mycket bra pjäs. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Chorus: Not marching now in fields of Thrasymene where Mars did mate the Carthafinians, nor sporting in the dalliance of love in courts of kings where state is overturned, nor in the pomp of proud audacious deeds intends our Muse to vaunt his heavenly verse: Only this, Gentlemen, we must perform, the form of Faustus' fortunes good or bad.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Faustus: Was this the face that launched a thousand ships And burnt the topless towers of Ilium?
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Chorus: Faustus is gone: regard his hellish fall, Whose fiendful fortune may exhort the wise Only to wonder at unlawful things, Whose deepness doth entice such forward wits To practice more than heavenly power permits.
"Doctor Faustus is a classic; its imaginative boldness and vertiginous ironies have fascinated readers and playgoers alike. But the fact that this play exists in two early versions, printed in 1604 and 1616, has posed formidable problems for critics. How much of either version was written by Marlowe, and which is the more authentic? Is the play orthodox or radically interrogative?" "Michael Keefer's early work helped to establish the current consensus that the 1604 version best preserves Doctor Faustus's original form, and that the 1616 text was censored and revised; the first Broadview edition, praised for its lucid introduction and scholarship, was the first to restore two displaced scenes to their correct place. All competing editions presume that the 1604 text was printed from authorial manuscript, and that the 1616 text is of little substantive value. But in 2006 Keefer's fresh analysis of the evidence showed that the 1604 quarto's Marlovian scenes were printed from a corrupted manuscript, and that the 1616 quarto (though indeed censored and revised) preserves some readings earlier than those of the 1604 text." "This revised and updated Broadview edition offers the best available text of Doctor Faustus. Keefer's critical introduction reconstructs the ideological contexts that shaped and deformed the play, and the text is accompanied by textual and explanatory notes and excerpts from sources."--BOOK JACKET.
Google Books — Laddar...
(3.74)
1
Pjäsen föreligger i två olika versioner, som båda inkluderats i min utgåva: A- och B-texten, där den första enligt redaktörerna skall motsvara den pjäs som Marlowe tillsammans med en kompanjon färdigställde, medan B-texten vid något tillfälle efter hans död utökats och modifierats. Från en akademisk ståndpunkt är väl därför den förra att föredra, men som pjäs är den senare betydligt starkare, med ordentligt avrundade bihandlingar och sidoepisoder.
Kärnhistorien om den tyske doktorn som säljer sin själ till djävulen mot magiska krafter är väl känt. Här är det inte så mycket mer än så: man får även se vad Faustus gör med sina krafter, samt en pedagogisk förklaring av vad kristen teologi har att säga om synd, ty inte ens doktor Faustus är bortom nåden, men han måste då uppriktigt söka den, och som den onda av de båda änglar som då och då dyker upp för att kommentera skeendet säger så kommer Faustus aldrig göra detta.
Annars finns här några komiska scener med tjänstefolk som råkar komma över Faustus svartkonstböcker, en hästhandlare som Faustus säljer en fin häst till och uppmanar honom att inte rida den ner i vatten, vilket han naturligtvis gör och får se den fina hästen förvandlad till en bal hö. Faustus jäklas även med påven, frammanar Sköna Helena och kysser henne (och myntar också uttrycket om ansiktet som sjösatte tusen skepp), och annat passande (men mer och mer futtigt med tiden: från att utforska universum blir hans begär allt småttigare). Till slut inser han dock vilket misstag han gjort när han sålt sin själ, men trots sin ånger så kan han inte söka nåden och hamnar så till slut i helvetet.
Estetiskt är som sagt i synnerhet B-texten tillfredsställande. På ett lite mer intellektuellt plan är också behandlingen av fördömelsetemat intressant, i synnerhet när Mefistofeles förklarar att Helvetet inte är så mycket en plats som ett tillstånd, och att det befinner sig var också han, eller någon annan djävul, befinner sig. På det hela taget en mycket bra pjäs. (