John Clelands Fanny Hill (egentligen Memoirs of a Woman of Pleasure) har nu upprört sinnena i över 250 år; den har förbjudits igen och igen, och är väl tillsammans med Lady Chatterlys älskare själva sinnebilden för litterär erotik. Det är tydligt att inte mycket har ändrats under bokens historia – och vissa saker har väl snarast gått åt fel håll.

Som kan väntas av en bok i genren så finns det inte mycket till intrig: Fanny hamnar i London utan släktingar och vänner, luras till ett glädjehus, och förlorar om inte sin kroppsliga så i alla fall sin mentala oskuld innan hon flyr med Charles, en ung man hon förälskar sig i, för att bli hans älskarinna. När han så tvingas på en resa till Söderhavet så tvingas Fanny bli mätress åt en äldre, rikare man, och upptäcker att man kan ha bra sex även utan kärlek. Detta ger mersmak, och när hennes älskare upptäcker att hon haft sex med en av hans tjänare, skickas hon ut på gatan. Hon träffar dock genast Mrs. Cole, som driver en slags lyxbordell, med ovanligt vackra och förfinade flickor. Där tjänar Fanny ihop pengar, och lyckas till slut bli åter bli fast älskarinna, denna gång åt en rik köpman, som dör och lämnar henne en större summa pengar, varefter hon åter träffar Charles och kan gifta sig med honom och framleva sina dagar som respektabel kvinna.

Som sagt är inte mycket nytt under solen: Fanny träffar på Män Av Ovanlig Storlek, använder Innovativa Eufemismer och ger kunder Utlopp För Fetischer – orgier, sadomasochism och förförelse av oskuld (två gånger! första kom hon undan – personen i fråga var en ful best och hon fortfarande en i stort sett oskyldig flicka –, andra gången lurandes en depraverad men ofarlig stackare). Hon är dessutom något av en voyeur, och ser en gammal kvinna och en yngling, sin älskare och sin tjänarinna, sin kollega och en abnormt välutrustad fåne samt två män ha sex. Chockas gör hon dock bara tillfälligt av sadomasochismen (ett experiment hon får njutning av men inte vill upprepa) och de två männen, som hon försöker få arresterade – vilket förefaller aningen inkonsekvent idag, speciellt som hon själv haft sex med en kvinna. Möjligen är det sodomin som är den springande punkten; trots alla övriga experiment så är hon konservativ i just den frågan. Å andra sidan är hon tillräckligt tidigt ute att komma undan senare tiders fnoskigheter om att kvinnor inte kan njuta av älskog, och även om man idag kanske snarare fördömer den för att den skildrar en protistuerad som trivs med sitt yrke och dessutom tjänar ordentliga pengar på det, så låter boken alltid de personer som försöker tvinga till sig sex med någon ovillig framstå som repulsiva även för läsaren.

Och läsarens njutning då? Tackar som frågar! Undantaget att beskrivningarna ibland kan upprepa sig något och en viss främmande känsla inför de kärleksfulla skildringarna av manlig anatomi så är det en bok som på hela taget uppfyller sitt syfte, även om det är helt omöjligt att ta de sista sidornas framhävande av dygden framför synden på riktigt allvar – vilket Cleland själv tycks ha varit medveten om när han skrev dem. ( )