Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
lisanicholas: Dante, whose poetical muse was Virgil, makes himself the "hero" of this epic journey through not only Hell, but also Purgatory and Heaven -- a journey modeled to a certain extent on Aeneas's visit to the Underworld in the Aeneid. Dante's poem gives an imaginative depiction of the afterlife, which has both similarities and significant contrasts to Virgil's depiction of the pagan conception of what happens to the soul after death, and how that is related to the life that has been lived.… (mer)
andejons: Both epics connects to the Iliad and the Odyssey, even if the Argonautica is a prequel of sorts and the Aeneid is a sequel. Also, both Jason and Aeneas as well as Medea and Dido shows similar traits.
Sångmö, sjung om den man, som länge i skiftande öden irrade kring, när hans Troja förstörts, den heliga staden
Sådär skulle man kunna sammanfatta Vergilius Aeneiden (av mig läst i engelsk översättning av Michael J. Oakley – svenska översättningar får man leta på antikvariat efter): en parafras på Iliaden och Odysséen, som skildrar hur Aeneas, en av de få trojanska hjältar som överlevde Trojas fall, först ankommer till det nyanlagda Karthago, där han möter och har en kärleksaffär med Dido, drottning över de landsflyktiga feniker som anlagt staden, hans resor innan ditkomsten samt hur efter att ha brutit med Dido tar sig till Italien för att ge upphov till det romerska folket, men även där måste genomgå långa stridigheter.
Det märks tydligt att detta är en mer modern kulturprodukt; vissa stildrag har lånats från Homeros, men inte de som är typiska för den muntliga, halvt improviserade tradition som dennes verk uppstod ur: Vergilius upprepar sig sällan, han har inget behov av de fasta fraser som till exempel de stående epiteten utgör och kan fritt skapa en ny textstump om han måste berätta samma sak återigen. Han har dessutom en helt annat översikt över sin berättelse, och till skillnad från Iliaden finns både tydlig början och tydligt slut. Aeneas är också en aningen mer modern hjälte, som inte bara handlar utan även ängslas. Å andra sidan är Vergilius mer dömande än Homeros: hos den senare kan man hitta förståelse för båda sidor av konflikten – den mest sympatiske hjälten är ju inte någon av akajerna utan trojanen Hektor –, medan Aeneas fiender mest är av Juno till vansinne drivna krigshetsare. Trots att Vergilius är senare är han också betydligt mer beroende av diverse profetior och gudomliga ingripanden för att få till någon handling alls: när Aeneas kommer till Italien ligger det en hel drös med profetior om att främlingar skall göra ditten och datten och väntar på honom för att han skall få tag på en hustru eller en armé när han behöver en.
Den engelska översättningen löper på fint, språket är för det mesta klart och inte arkaiserande annat än i undantagsfall (enligt översättaren när också Vergilius är det), och det är inte utan att man måste läsa högt när någon speciellt välturnerad fras dyker upp. Aeneiden ha kanske inte riktigt samma uråldriga värdighet som Homeros båda verk – den mer moderna stilen och en del anakronismer gör det omöjligt –, men innehåller ändå en hel del läsvärt, i alla fall innan de dödligt tråkiga striderna med sina oändliga uppräkningar av personer som dödar varandra – ibland helt utan presentation, vilket gör att det känns helt poänglöst – bryter ut i andra halvan. När Vergilius avhåller sig från sådant, liksom att ösa beröm över Augustus, kan han dock vara en riktigt trivsam historieberättare: i synnerhet de spel som hålls till Aeneas fader Anchises ära i femte avdelningen är trevliga och faktiskt rätt komiska. Aeneiden må ha förlorat kraftigt i status de senaste århundradena, men den är faktiskt fortfarande fullt läsbar. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Aeternum dictis da diva leporem. DE RERUM NATURA
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
For Penny
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Wars and man I sing—an exile driven on by Fate, he was the first to flee the coast of Troy, destined to reach Lavinian shores and Italian soil, yet many blows he took on land and sea from the gods above—thanks to cruel Juno's relentless rage—and many losses he bore in battle too, beofe he could found a city, bring his gods to Latium, source of the Latin race, the Alban lords and the high walls of Rome.
Citat
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
irrade kring, när hans Troja förstörts, den heliga staden
Sådär skulle man kunna sammanfatta Vergilius Aeneiden (av mig läst i engelsk översättning av Michael J. Oakley – svenska översättningar får man leta på antikvariat efter): en parafras på Iliaden och Odysséen, som skildrar hur Aeneas, en av de få trojanska hjältar som överlevde Trojas fall, först ankommer till det nyanlagda Karthago, där han möter och har en kärleksaffär med Dido, drottning över de landsflyktiga feniker som anlagt staden, hans resor innan ditkomsten samt hur efter att ha brutit med Dido tar sig till Italien för att ge upphov till det romerska folket, men även där måste genomgå långa stridigheter.
Det märks tydligt att detta är en mer modern kulturprodukt; vissa stildrag har lånats från Homeros, men inte de som är typiska för den muntliga, halvt improviserade tradition som dennes verk uppstod ur: Vergilius upprepar sig sällan, han har inget behov av de fasta fraser som till exempel de stående epiteten utgör och kan fritt skapa en ny textstump om han måste berätta samma sak återigen. Han har dessutom en helt annat översikt över sin berättelse, och till skillnad från Iliaden finns både tydlig början och tydligt slut. Aeneas är också en aningen mer modern hjälte, som inte bara handlar utan även ängslas. Å andra sidan är Vergilius mer dömande än Homeros: hos den senare kan man hitta förståelse för båda sidor av konflikten – den mest sympatiske hjälten är ju inte någon av akajerna utan trojanen Hektor –, medan Aeneas fiender mest är av Juno till vansinne drivna krigshetsare. Trots att Vergilius är senare är han också betydligt mer beroende av diverse profetior och gudomliga ingripanden för att få till någon handling alls: när Aeneas kommer till Italien ligger det en hel drös med profetior om att främlingar skall göra ditten och datten och väntar på honom för att han skall få tag på en hustru eller en armé när han behöver en.
Den engelska översättningen löper på fint, språket är för det mesta klart och inte arkaiserande annat än i undantagsfall (enligt översättaren när också Vergilius är det), och det är inte utan att man måste läsa högt när någon speciellt välturnerad fras dyker upp. Aeneiden ha kanske inte riktigt samma uråldriga värdighet som Homeros båda verk – den mer moderna stilen och en del anakronismer gör det omöjligt –, men innehåller ändå en hel del läsvärt, i alla fall innan de dödligt tråkiga striderna med sina oändliga uppräkningar av personer som dödar varandra – ibland helt utan presentation, vilket gör att det känns helt poänglöst – bryter ut i andra halvan. När Vergilius avhåller sig från sådant, liksom att ösa beröm över Augustus, kan han dock vara en riktigt trivsam historieberättare: i synnerhet de spel som hålls till Aeneas fader Anchises ära i femte avdelningen är trevliga och faktiskt rätt komiska. Aeneiden må ha förlorat kraftigt i status de senaste århundradena, men den är faktiskt fortfarande fullt läsbar. ( )