Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
browner56: The stories of two women, separated by 150 years, who search desperately for something they never find. Flaubert's legendary protaganist is the role model for Vargas Llosa's "bad girl".
Den här romanen förmår inte engagera (mig). Jag är inte intresserad av någon "stackars" tråkmåns eskapader med en galen kvinna som bara drivs av sin smak för lyx och rikedom... men som till slut kommer krypande efter romanens "jag" mer än en gång ... han kan ju ta hand om henne!
Nej, jag TROR inte på karaktärerna. Jag tycker inte historien håller för en seriös roman - det känns mer som ett pornografiskt upplägg där lite vikt läggs vid historien, men pornografi är det inte. Slutet är inte mycket att ha heller... Inga överraskningar där heller. Och språket känns gammalt och fånigt. Kanske ska vi här skylla på översättaren. Den svenska texten har definitiva brister (tex när leken "sten, sax, påse" skall förklaras kallas den "sten, sax, papper") och den är proppad med omoderniteter. Möjligen är det senare (som inte minst titeln är ett exempel på) ett stilgrepp av författaren själv, men det sitter osnyggt i vilket fall.
För att impa på mig måste Llosa göra bättre ifrån sig. ( )
Det är inte särskilt intressant i längden att höra vad Ricardo tycker om det mesta och det är inte bra när gestaltningen blir en förevändning för tyckande, alltså tveklöst författarens eget.
Das eigentliche Happyend aber folgt sofort: Vargas Llosa, dieser listige, kunstfertige Romancier, bietet dem Leser eine literarische Lösung an: dem Ich-Erzähler Ricardo wird indirekt durch das böse Mädchen ein Lob zuteil, das auf den Autor Mario Vargas Llosa als Verfasser dieses Liebesromans hindeutet und so dem bösen Mädchen, .das das letzte Wort hat, auch jede Absolution zuteil wird
Der Leser fühlt sich von diesem großen Autor einmal wieder bewegt, belehrt und belustigt und (je nach Alter) beinahe gerührt an Zeiten erinnert, in denen alles besser werden sollte.
Nej, jag TROR inte på karaktärerna. Jag tycker inte historien håller för en seriös roman - det känns mer som ett pornografiskt upplägg där lite vikt läggs vid historien, men pornografi är det inte. Slutet är inte mycket att ha heller... Inga överraskningar där heller.
Och språket känns gammalt och fånigt. Kanske ska vi här skylla på översättaren. Den svenska texten har definitiva brister (tex när leken "sten, sax, påse" skall förklaras kallas den "sten, sax, papper") och den är proppad med omoderniteter. Möjligen är det senare (som inte minst titeln är ett exempel på) ett stilgrepp av författaren själv, men det sitter osnyggt i vilket fall.
För att impa på mig måste Llosa göra bättre ifrån sig. ( )