

Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Laddar... Vägen (2006)av Cormac McCarthy
![]()
Best Dystopias (8) » 85 till Favourite Books (241) Best Horror Books (46) 100 New Classics (20) Books Read in 2014 (139) Books Read in 2015 (267) Top Five Books of 2020 (444) Top Five Books of 2016 (224) Books Read in 2017 (515) 2000s decade (22) Books Read in 2022 (667) A Novel Cure (209) Books Read in 2019 (917) Books Read in 2016 (3,554) Unread books (332) Books Read in 2018 (2,888) KayStJ's to-read list (276) Five star books (843) Fiction For Men (30) Books Read in 2007 (148) Character-driven SF (45) My Favourite Books (67) AP Lit (315) Futureworlds (5) Unshelved Book Clubs (87) Great American Novels (131) Books tagged favorites (379) Biggest Disappointments (532)
Helvetet är både poetiskt och vackert beskrivet i denna bok. Nästan alla människor är utplånade och de som är kvar kämpar för att överleva. I vägen beskrivs detta helvete ur en far och sons perspektiv. Som i alla katastrofer kommer det onda fram och många vill sko sig på andras bekostnad. Vem är ond och vem är god av de vi möter. Många tänkvärda frågor att begrunda. Det är ett starkt drama. ( ![]() En oerhört stark roman som på många sätt påminner om John Cristophers klassiker "The Death of Grass". Medan Christopher skildrar civilisationens sönderfall i barbari genom en liten familjs upplevelser i katastrofens första tid startar McCarthy flera år senare, med en en far och hans son som försöker bevara sin mänsklighet i en söndertrasad värld. Det är verkligen en vacker roman med ett snarast religiöst språk som bryter in i den ödesmättade prosan med dess korthuggna dialoger mellan fadern och sonen. Jag drabbades verkligen och McCarthy lämnar mycket kvar åt läsaren att fundera över. En fantastisk roman. Gripande, mörkt, mästerligt skriven. Ibland nästan outhärdligt. Tvingar mig framåt ord för ord med en knut i magen. Jag tänker medan jag läser att det måste vara tungt att skriva en sådan bok - att han orkade. Men jag är tacksam för att han gjorde det, för detta är den bästa bok jag läst i år. Fantastisk och vedervärdig, precis som alla säger. Det gick inte att sluta. retade mig lite på deras dialog några gånger men annars ett otroligt gripande språk, mer hopplöst än kraftfullt. Vet inte om det är just denna eller om det är en allmän 2000-talssjuka att man läser och tänker på hur filmen kommer att bli... Påminner förresten om många filmer, speciellt en som jag inte kommer ihåg namnet på. En roman som utspelar sig i en inte alltför avlägsen famtid i en värld som utsatts för en odefinierad katastrof, nästan alla har dött, planeten är halvt förstöd omgiven av ett moln av aska. I denna postapokalyptiska omgivning söker sig far och son söderut, från kyla och undergång, mot värme och räddning. McCarthy övertygar läsaren om att det är ett helvete dessa människor lever i. Och visst får man en känsla av att vara med dessa huvudpersoner i deras jakt efter värme, trygghet och föda. Men jag har lite svårt att få till poängen. Varför skriver han om detta? Till på köpet känns karaktärerna ganska stereotypiska (åtminstone fadern), och sällan blir man överraskad.
But McCarthy’s latest effort, The Road, is a missed opportunity. With only the corpse of a natural world to grapple with, McCarthy's father and son exist in a realm rarely seen in the ur-masculine literary tradition: the domestic. And from this unlikely vantage McCarthy makes a big, shockingly successful grab at the universal. “The Road” is a dynamic tale, offered in the often exalted prose that is McCarthy’s signature, but this time in restrained doses — short, vivid sentences, episodes only a few paragraphs or a few lines long, which is yet another departure for him. Post-apocalyptic fiction isn't automatically better when written by Cormac McCarthy, but he does have a way of investing genre clichés with fine gray tones and morose poetry. But even with its flaws, there's just no getting around it: The Road is a frightening, profound tale that drags us into places we don't want to go, forces us to think about questions we don't want to ask. Readers who sneer at McCarthy's mythic and biblical grandiosity will cringe at the ambition of The Road . At first I kept trying to scoff at it, too, but I was just whistling past the graveyard. Ultimately, my cynicism was overwhelmed by the visceral power of McCarthy's prose and the simple beauty of this hero's love for his son. Har bearbetningenHar som instuderingsbok
America is a barren landscape of smoldering ashes, devoid of life except for those people still struggling to scratch out some type of existence. Amidst the destruction, a father and his young son walk, always toward the coast, but with no real understanding that circumstances will improve once they arrive. Still they persevere, and their relationship comes to represent goodness in a world that is utterly devastated. Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas. |
Populära omslag
![]() GenrerMelvil Decimal System (DDC)813.54Literature English (North America) American fiction 20th Century 1945-1999Klassifikation enligt LCBetygMedelbetyg:![]()
Är det här du? |