Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
An astonishing technique for recovering and cloning dinosaur DNA has been discovered. Creatures once extinct now roam Jurassic Park, soon to be opened as a theme park. But something goes wrong, and science proves a dangerous toy.
caimanjosh: There's been some speculation that Crichton actually got the idea for Jurassic Park from this book, which was written well before. This one's gorier.
tottman: Both are stories about trying to bring back dinosaurs, and the ultimately destructive outcome of such an attempt. Carnosaur leans more to the horror side of the equation and Jurassic Park more to the thriller side.
NickETran: The Cartesian Machine by Nick E. Tran and Jurassic Park by Michael Crichton are both based on the newly discovered sciences and the terrible disasters that ensued.
1993 var dinosaurier ungefär det tuffaste som fanns och Jurassic Park var världens häftigaste film (fortfarande klart sevärd, men liksom i boken har en del teknik sprungit ifrån den: CD-ROM är inte så mycket att komma med numera) Jag var i precis rätt ålder: tillräckligt gammal för att få se den med pappa, tillräckligt ung för att tycka att det var värt att se ungefär vad som helst med dinosaurier och för att inte bli helt och hållet förstörd av veloriraptorfrossa.
Den julen var det rätt självklart vad jag skulle få: filmen på VHS, diverse böcker och serietidningar som anknöt till filmen. Mest utsliten har nog dock själva boken som allt började med blivit – Jurassic park av Michael Crichton –, en bok jag fick av min syssling och jag då tyckte var helt otroligt enorm: hela 500 sidor. Trots att mycket i den låg över min horisont slukade jag den ändå, även om jag nog tyckte den var lite konstig: det var ju inte samma personer som dog, och inte skulle väl dinosaurierna fly från ön? Annat missade jag nog, som att Hammond inte var den där snälle morfadern utan en rätt cynisk gubbe, vars vägran att inse faktum kom mer av megalomani än förtjusning inför dinosaurierna, eller predikningarna om kaosteori och omöjligheterna att kontrollera naturen. Å andra sidan var det en hel del som fick bättre förklaring, och det där med att dinosaurierna förökade sig visade sig faktiskt spela roll.
Att läsa om den nu var en rätt märklig upplevelse: jag kan se det skickliga hantverket, den smygande insikten om att saker inte gått så bra som planerat, hur infernaliskt intelligenta velociraptorerna är– nästan värre än i filmen, faktiskt, för även om de inte öppnar dörrar är den än jävligare som jägare – , men samtidigt visste jag ju hur det skulle sluta, när dinosaurierna skulle slippa lös, hur de olika huvudpersonerna skulle dö, när de skulle få relativ ordning på allt igen, och hur allt skulle sluta. Poängen med de migrerande dinosaurierna förstod jag dock lika lite som sist.
I vilket fall, de 500 sidorna slank ner på två dagar, jag blev vederbörligen påmind om något jag en gång älskade, utan att behöva skämmas för mitt yngre jag. Jag kommer troligen inte läsa den igen på många år, men då kommer jag förhoppningsvis fortfarande kunna minnas den där känslan av förundran. Något annat vore en stor förlust. ( )
The Jurassic Park is a novel by Michael Crichton, published by Alfred A. Knopf in 1990. The version I've read is the Hungarian edition, published by Maecenas Könyvkiadó in 1992. Jurassic Park is an adventure story, set in the near future on a dinosaur-based theme park, where everything goes wrong. Crichton's writing is captivating. He is able to show us a believable character in a page or two. I recommend the Jurassic Park book for anyone who would like to read a thrilling adventure story.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
"Reptiles are abhorrent because of their cold body, pale color, cartilaginous skeleton, filthy skin, fierce aspect, calculating eye, offensive smell, harsh voice, squalid habitation, and terrible venom; wherefore their Creator has not exerted his powers to make many of them."
~ LINNAEUS, 1797
"You cannot recall a new form of life." ~ ERWIN CHARGAFF, 1972
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
For A-M and T
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Prologue The tropical rain fell in drenching sheets, hammering the corrugated roof of the clinic building, roaring down the metal gutters, splashing on the ground in a torrent.
Introduction The late twentieth century has witnessed a scientific gold rush of astonishing proportions: the headlong and furious haste to commercialize genetic engineering.
Mike Bowman whistled cheerfully as he drove the Land Rover through the Cabo Blanco Biological Reserve, on the west coast of Costa Rica.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Reptielen zijn weerzinwekkend vanwege hun koude lichaam, hun bleke kleur, hun kraakbeenskelet, hun vuile huid, hun wrede uitdrukking, hun berekenende blik, hun afstotelijke geur, hun scherpe stemgeluid, hun smerig nest en hun vreselijk vergif; daarom heeft hun schepper zijn macht niet gebruikt om er vele te maken. (Linnaeus, 1797) Een nieuwe levensvorm kun je niet ongedaan maken. (Erwin Chargaff, 1972)
Because the history of evolution is that life escapes all barriers. Life breaks free. Life expands to new territories. Painfully, perhaps even dangerously. But life finds a way.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
As they did, Grant looked back just once, and saw the island against a deep purple sky and sea, cloaked in a deep mist that blurred the white-hot explosions that burst rapidly, one after another, until it seemed the entire island was glowing, a diminishing bright spot in the darkening night.
An astonishing technique for recovering and cloning dinosaur DNA has been discovered. Creatures once extinct now roam Jurassic Park, soon to be opened as a theme park. But something goes wrong, and science proves a dangerous toy.
Den julen var det rätt självklart vad jag skulle få: filmen på VHS, diverse böcker och serietidningar som anknöt till filmen. Mest utsliten har nog dock själva boken som allt började med blivit – Jurassic park av Michael Crichton –, en bok jag fick av min syssling och jag då tyckte var helt otroligt enorm: hela 500 sidor. Trots att mycket i den låg över min horisont slukade jag den ändå, även om jag nog tyckte den var lite konstig: det var ju inte samma personer som dog, och inte skulle väl dinosaurierna fly från ön? Annat missade jag nog, som att Hammond inte var den där snälle morfadern utan en rätt cynisk gubbe, vars vägran att inse faktum kom mer av megalomani än förtjusning inför dinosaurierna, eller predikningarna om kaosteori och omöjligheterna att kontrollera naturen. Å andra sidan var det en hel del som fick bättre förklaring, och det där med att dinosaurierna förökade sig visade sig faktiskt spela roll.
Att läsa om den nu var en rätt märklig upplevelse: jag kan se det skickliga hantverket, den smygande insikten om att saker inte gått så bra som planerat, hur infernaliskt intelligenta velociraptorerna är– nästan värre än i filmen, faktiskt, för även om de inte öppnar dörrar är den än jävligare som jägare – , men samtidigt visste jag ju hur det skulle sluta, när dinosaurierna skulle slippa lös, hur de olika huvudpersonerna skulle dö, när de skulle få relativ ordning på allt igen, och hur allt skulle sluta. Poängen med de migrerande dinosaurierna förstod jag dock lika lite som sist.
I vilket fall, de 500 sidorna slank ner på två dagar, jag blev vederbörligen påmind om något jag en gång älskade, utan att behöva skämmas för mitt yngre jag. Jag kommer troligen inte läsa den igen på många år, men då kommer jag förhoppningsvis fortfarande kunna minnas den där känslan av förundran. Något annat vore en stor förlust. ( )