Om Alyssa som är släkt i rakt nedstigande led till den riktiga Alice i underlandet, något hon inte direkt är nöjd med. Kanske kan det ha att göra med att hennes mamma drabbats av släktens förbannelse, en Underlands-inspirerad galenskap som börjar ta vid vid puberteten, eller kanske på att hon sen samma period förstår vad insekter säger. Inte konstigt då att hon försöker undvika underlandet så gått det går. När hennes mammas öde riskerar att förvärras måste hon omfamna släktens öde och finna sitt Underland. En plats som är betydligt mycket mer komplicerad, absurd och mörk än hon hon trott.

Bisarrt i ordets bättre betydelse. Ett mörkare Alice i Underlandet för en äldre läskrets. Det som jag gillar med boken är dess mörka och problematiserande ton. Inget är helt svartvitt och speciellt inte underlandet. Underlandet är skrämmande bisarrt och vad som är rätt är inte självklart. Intrigen har full fart och Alyssa är en karaktär jag känner för, som trots (uppenbara) brister i omdöme. Däremot är blir jag, som så oftast lite trött på alla dessa kärlekshistorier. Båda kärleksintressena tog sig rätten att försöka bestämma över henne och förlorade således min sympati tidigt i berättelsen. Trots detta en spännande, om än väl komplicerad berättelse som jag rekommenderar till alla fans av övernaturlig spänning. ( )