Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den. Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden. Fredrik Backmans debutroman om den arga äldre mannen i grannhuset präglas av pricksäker humor och hög igenkänningsfaktor. En underhållningsroman som både lyckas skapa sitt eget humoristiska universum och berätta något viktigt om oss själva och vår tid. Det är en underhållande feel good-berättelse i samma anda som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och filmen Livet från den ljusa sidan. Extramaterial: E-boken innehåller även utdrag ur Fredrik Backmans briljanta och skruvade humorbok "Saker min son behöver veta om världen". [Elib]… (mer)
RidgewayGirl: Both novels deal with serious issues with a light, humorous touch, which does not detract from the painfulness of the characters' situation.
Ove är en tjurig, åldrande änkeman som känner sig som om världen har kört förbi honom. Själv tycker han mest om att fixa saker, med sina egna händer så att de blir smutsiga -- så som riktiga jobb borde vara. Men utanför ytterdörren befinner sig numera en värld befolkat av invandrare, bög-personer och datorfolk som inte ens verkar kunna fixa en bil längre. Ove saknar sin fru och känner sig utan syfte, och han bestämmer sig för att ta livet av sig. Det får han prova flera gånger, på olika sätt, för i sista ögonblicket finns det alltid någon eller någonting som behöver hans hjälp: en granne som inte kan backa med bilsläp, eller en katt som legat i snön och som behöver tinas och matas.
Jag hade förväntat mig en gullig men svart komedi, men istället blev det helt enkelt en rak feel-good-bok med nya vänner och livsförändringar från oförväntat håll, och sånt hatar jag. Saken blev inte bättre av att Backman använder samma tricks om och om igen: Ove beter sig knarrigt och är tvärs i flera sidor, men sen, i en kort mening, avslöjas det att det faktiskt finns en berättelse bakom det här, eller emotionell trauma, hörni! Usch!
Jag tror jag kanske är för cynisk för den här boken: en sån familjorienterad feel-good berättelse bara gör mig irriterad. Jag kan erkänna att En man som heter Ove är professionellt skriven och kommer säkert att uppskattas av folk som tycker om sånt. Men inget för mig. ( )
Ove är kvarterets självutnämnde vakt, men när nytt folk flyttar in så rubbas Oves ordnade värld och hans riktiga personlighet får en chans att komma till ytan. En riktig mys-pys roman om en surgubbe som inte egentligen är en surgubbe och om hur vänner, eller bristen därav, kan hjälpa eller stjälpa en persons tillvaro. Trevlig bok med trevliga karaktärer. ( )
Den svenske suksessbloggeren Fredrik Backman drar oss gjennom en forutsigbar fortelling som trykker på alle de rette knappene inntil vi er trygt plassert innenfor vår egen komfortsone.
Livet är obegripligt, världen är läskig och det går inte att skydda sig mot den. Fredrik Backman berättar underhållande om botemedlet i sin debutroman.
Genom humorns prisma belyser ”En man som heter Ove” teman som åldrande, vänskap, sorg, livslust och den föränderliga mansrollen. Boken är varken behärskad eller finputsad – delar är återvunna från Café-bloggen och har skarvats in lite slarvigt – men den är en skruvad och gripande romandebut som mycket väl kan vara början på ett stort humoristiskt författarskap.
This word-of-mouth bestseller has sold more than 650,000 copies in Sweden and has been a hit across Europe. It deserves to do at least as well here. I loved A Man Called Ove so much that I started to ration how much I read to prolong my time with this cantankerous, low-key, misunderstood man. If you enjoyed Rachel Joyce’s marvellous bestseller, The Unlikely Pilgrimage Of Harold Fry, you will love this book.
Each short chapter of A Man Called Ove could stand alone as a beautifully crafted short story. Bring the chapters together and you have the most uplifting, life-affirming and often comic tale of how kindness, love and happiness can be found in the most unlikely places
Backman's tale of 59-yea-old curmudgeon, Ove, not only captured the hearts of Backman's fellow Swedes, but has also swept across Europe as a word-of-mouth best-seller; a domino effect that suggests community spirit and social responsibility isn't quite so lacking as we're often told it is....On occasion the slightly repetitive tone becomes cloying, but Backman can tickle the funny bone and tug on the heart strings when he needs to, and is a clever enough storyteller to not overindulge in either.
For those of you who don't want your fiction to make you feel warm and fuzzy inside, A Man Called Ove isn't for you. Yet it's surprisingly cheering to think how many people have embraced this simple but heartwarming novel.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Dear Neda. It's always meant to make you laugh. Always.
Inledande ord
Ove är 59 år gammal.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Death is a strange thing. People live their whole lives as if it does not exist, and yet it's often one of the great motivations for living. Some of us, in time, become so conscious of it that we live harder, more obstinately, with more fury. Some need its constant presence to even be aware of its antithesis. Others become so preoccupied with it that they go into the waiting room long before it has announced its arrival. We fear it, yet most of us fear more than anything that it may take someone other than ourselves. For the greatest fear of death is always that it will pass us by. And leave us there alone.
Another silence, as if two gunmen have suddenly realized they have forgotten to bring their pistols.
Then Mum died. And Dad grew even quieter. As if she took away with her the few words he'd possessed.
Had Ove been the sort of man who contemplated how and when one became the sort of man one was, he might have said this was the day he learned that right has to be right.
He contented himself with remembering that on this day he'd decided to be as little unlike his father as possible.
People said Ove saw the world in black and white. But she was color. All the color he had.
It's a strange thing, becoming an orphan at sixteen. To lose your family long before you've had time to create your own to replace it. It's a very specific sort of loneliness.
To Ove, the moments that follow are elongated as if time itself has applied its brakes and made everything around him travel in slow motion.
It was actually quite difficult to determine whether he was just an unusually large cat or an outstandingly small lion. And you should never befriend something if there's a possibility it may take a fancy to eating you in your sleep.
On the fourth day Sonja got out of bed and started cleaning the cottage with such frenetic energy that Ove kept out of her way, in the way that insightful folk avoid an oncoming tornado.
Ove spent most of yesterday shouting at Parvaneh that his damned cat would live in Ove's house over his dead body. And now here he stands, looking at the cat. And the cat looks back. And Ove remains strikingly nondead. It's all incredibly irritating.
Now, when it's gone quarter to six and Ove has got up, the cat is sitting in the middle of the kitchen floor. It sports a disgruntled expression, as if Ove owes it money.
The cat sits in the backseat and looks as if it wished, with intensity, that cats knew how to strap on safety belts.
Meanwhile the cat seems to be trying to open the back door.
Maybe their sorrow over children that never came should have brought the two men closer. But sorrow is unreliable in that way. When people don't share it there's a good chance that it will drive them apart instead.
"Other wives get annoyed because their husbands don't notice when they have their hair cut. When I have a haircut my husband is annoyed with me for days because I don't look the same," Sonja used to say.
But we are always optimists when it comes to time; we think there will be time to do things with other people. And time to say things to them.
It is difficult to admit that one is wrong. Particularly when one has been wrong for a very long time.
Ove is fifty-nine... “Won’t it be nice to slow down a bit?” they said to Ove yesterday at work. While explaining that there was a lack of employment prospects and so they were “retiring the older generation.”
Slow down? What did they know about waking up on a Tuesday and no longer having a purpose?
They called it “early retirement” but they might as well have said what it was: “liquidation”. A third of a century in the same job and that’s what they reduced him to.
Men are what they are because of what they do. Not what they say. (Ove)
He believed so strongly in things: justice and fair play and hard work and a world where right just had to be right. (Sonja)
En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den. Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden. Fredrik Backmans debutroman om den arga äldre mannen i grannhuset präglas av pricksäker humor och hög igenkänningsfaktor. En underhållningsroman som både lyckas skapa sitt eget humoristiska universum och berätta något viktigt om oss själva och vår tid. Det är en underhållande feel good-berättelse i samma anda som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och filmen Livet från den ljusa sidan. Extramaterial: E-boken innehåller även utdrag ur Fredrik Backmans briljanta och skruvade humorbok "Saker min son behöver veta om världen". [Elib]
)
)
Google Books — Laddar...
(4.32)
1
Jag hade förväntat mig en gullig men svart komedi, men istället blev det helt enkelt en rak feel-good-bok med nya vänner och livsförändringar från oförväntat håll, och sånt hatar jag. Saken blev inte bättre av att Backman använder samma tricks om och om igen: Ove beter sig knarrigt och är tvärs i flera sidor, men sen, i en kort mening, avslöjas det att det faktiskt finns en berättelse bakom det här, eller emotionell trauma, hörni! Usch!
Jag tror jag kanske är för cynisk för den här boken: en sån familjorienterad feel-good berättelse bara gör mig irriterad. Jag kan erkänna att En man som heter Ove är professionellt skriven och kommer säkert att uppskattas av folk som tycker om sånt. Men inget för mig. (