Göran Hägg vill med Ett alldeles särskilt land öka kunskapen i Sverige om den moderna staten Italien, vilken annars torde bestå av något vagt intryck av Garibaldi, fascism under Mussolini, politiskt kaos, Berlusconi, och så valda delar kultur – mat, fotboll, maffia, modersfixering och smörsångare (inget ont menat med detta; ungefär lika skissartad torde kunskapen vara om de flesta lite större västländer som inte antingen ligger alldeles intill Sverige eller är engelsktalande).

I vilket fall, Hägg har skrivit sin vanliga typ av populärhistoria med betoning på kulturella fenomen, upplivande anekdoter och egna funderingar över mentalitet. Som vanligt är det också högst läsbart, allmänbildande, men kanske inte helt pålitligt om man skulle granska alla detaljer.

Man får lära sig en hel del om den italienska politiska traditionen, sedan länge byggd i hög grad på opportunism och personlig vinning, oheliga allianser och makt framför ideologi (Berlusconi är unik främst såtillvida att han inte tog sig fram via etablerade partier, och för att hans personliga intresse varit så lätt att se). Liksom den märkliga polisiära diton, med ett flertal semimilitära poliskårer och underligt domstolsväsende. Eller de alltid dåligt ledda italienska arméerna (det gycklas ofta med Frankrikes insatser på området. Om dessa kan man säga vad man vill (jag brukar framhålla att Danmark har ett ännu uslare facit), men Frankrike har i alla fall lyckats kompensera genom goda allianser; Italien har för det mesta stått för misslyckanden även där).

Rent politiskt är det väl historien om enandet som är mest oförtjänt okänd, och Mussolinis verksamhet fram till dess han började umgås med andra diktatorer som är mest intressant. Det moras som Italiensk politik varit under kalla kriget, där en pansik skräck för att låta det stora kommunistpartiet komma till makten ledde till de mest förskräckande turer, tjänar dock mest som avskräckande exempel.

Man vet vad man får med Hägg. Ämnet spelar ingen större roll: gillar man hans sätt att skriva så kan man läsa det mesta han skriver om. Så också med Italien. ( )